äfven bland Bönderne endast några få de
lyckligaste kunde genom en sparsam hushåll-
ning påräkna lifsbärgning för de sina. Man
hoppades att den ringa grödan skulle vara
mycket dryg, men den befanns tvärtom min-
dre födande än i vanliga år; man förmodade
att, som vanligt, i nästliggande Socknar finna
hjelp, men der fanns na hvarken mat eller
credit. Nu var nöden oundviklig. Nödbröds-
ämnen af alla slag anskaffides och preparera-
des. Islandslaf, Renmosse, Björk- och Tallbark
tillgrepos, och med detta tårbestänkta förråd
kröp man i kojan undan den påkommande,
långa Vintern. Ingen anade då att man på
långt afstånd redan hade behjertat nöden i
Norrland, Efter ett personligt besök af Länets
vördade Höfdinge fick man anledning att hop-
pas någon lindring. Ett Statslån erhölls. åt
dem som kunde prestera säkerhet, och för
den öfriga, icke ringa hopen hafva Christliga
menniskovänner beredt en alldeles oförmodad.
tillgång. 160 personer hafva af de, från söd-
ra orter ankomne och genom Herr Baron och
Landshöfdingen H. Mörner hitsände gåfvo-
medlen erhållit större och mindre understöd,
och bland dem hafva minst 100 personer ic-.
ke haft något annat lifsuppehälle än dessa gå!-
vor jemte furubarken, som bland föreslagna
nödbrödsmedel funnits vara i längden det på-
litligaste. Både de som erhållit gåfvorne och:
de som sett sina nödlidande Sockneboer er-
hålla en hjelp, som de sjelfve ej kunnat be-
visa, hafva vid allmänt sammanträde i dag
anmodat mig att offentligen frambära deras
vördnadsfulla tacksägelser för dessa rikliga
gåfvor. Ädle menniskovänner! I beräknen
icke lönen för: edra gerningar, men om ymni-
sa glädjetårar och mångfalldigt uprepade väl-
signelser ega något värde, så är den stor!
större blir den visserligen, ty Gud är icke
orättvis att han förgäter eder gerning och edert
arbete i kärleken. Ebr. 6: 10.
And. Sidner.
P. loci.
STR RR