Jin: Öfver den nyss mörka stunden. Unde
d.t jag var åt Stockholm hade man lyst auk-
ts å min gröda. Upptagen af vänners häls-
nicgar och tillstötande göromål, erhöll jag ej
underrättelse derom förr än i slutet af förra
veckan. Jag blef deröfver lika så förvånad
som bekymrad, ty det var mig alldeles ovän-
tadt. Hela min välfärd berodde derpå. Här
var icke tid att söka ändring; det fanns icke
annat medel än att anskaffa summan R:idr 166
32 sk. B:ico, Efter många fruktlösa försök
reste jag till en af mina Jurymän i Potatis-
målet, som visat mig flera prof af välvilja.
Kl. var 10, auktion var utlyst till kl. 12
Han lånade mig ej allenast den summa jag be-
höfde, utan lemnade mig ett papper, och ytt-
rade småleende: var god emottag detta som
en liten ersät!ning för sitt besvar i potatis-
frågan, Detta papper var en min skuldsedel
Då 120 Ridr B:co med obetalte 3 års räntor
Afböjande alla tacksägelser påminte han all-
varligt, alt vi måste skynda för att hinna till
staden innan fatalietimman slog. Man må döm-
ma med hvilka känslor jag reste, Det är mig
icke tillåtet att gifva mer oflfenthghet åt den-
na handling, men att härmed offentligen ytt-
ra min ionerliga tacksamhet, kan ingalunda
vara mig betaget. Se der en af mina Jury-.
män! och jag får förklara, att bland bela an-
talet fanns ej en enda hvilken icke alltid vi-
sat mig personlig välvilja.
-