Jin: Öfver den nyss mörka stunden. Unde d.t jag var åt Stockholm hade man lyst aukts å min gröda. Upptagen af vänners hälsnicgar och tillstötande göromål, erhöll jag ej underrättelse derom förr än i slutet af förra veckan. Jag blef deröfver lika så förvånad som bekymrad, ty det var mig alldeles oväntadt. Hela min välfärd berodde derpå. Här var icke tid att söka ändring; det fanns icke annat medel än att anskaffa summan R:idr 166 32 sk. B:ico, Efter många fruktlösa försök reste jag till en af mina Jurymän i Potatismålet, som visat mig flera prof af välvilja. Kl. var 10, auktion var utlyst till kl. 12 Han lånade mig ej allenast den summa jag behöfde, utan lemnade mig ett papper, och yttrade småleende: var god emottag detta som en liten ersät!ning för sitt besvar i potatisfrågan, Detta papper var en min skuldsedel Då 120 Ridr B:co med obetalte 3 års räntor Afböjande alla tacksägelser påminte han allvarligt, alt vi måste skynda för att hinna till staden innan fatalietimman slog. Man må dömma med hvilka känslor jag reste, Det är mig icke tillåtet att gifva mer oflfenthghet åt denna handling, men att härmed offentligen yttra min ionerliga tacksamhet, kan ingalunda vara mig betaget. Se der en af mina Jury-. män! och jag får förklara, att bland bela antalet fanns ej en enda hvilken icke alltid visat mig personlig välvilja.