VO SA SPE PET
Vallengo, och innehåller flera uplysande de.
taljer:
Sedan mitt sista bref hafva oroligheter af
många slag åter passerat. Den 23 dennes
kommo Migueliterne tillbaka, och tänkte an-
falla de liberala både ifrån Oportosidan och
Villa Nova; men efler en strid, som hade räckt
i 7 timmar, retirerade de förstnämnde. Mycket
folk förlorades å båda sidor, utom alla dem son;
blefvo sårade, Natten emellan den 23 och 24
kom elden lös i klostret St Francisco nåra
Börsen, medelst mordbrand af dess djefvul-
ske invånare, munkarve. De hade anställt den-
na mordbrand, derföre att Don Ped:o
låtit i klostret inqvartera en bataljon Cassa-
danurer. Elden var förskräcklig; men till all
lycka blefvo endast trenne soldater inbrände,
som ville rädda Donna Maias fana ur lå-
gorna.
I trenne andra kloster var mordbrand lika
ledes tillställd, emedan Don Pedro äfven der
hade låtit inqvartera troppar, men försåten
blefvo på dessa ställen uptäckte, och alla mun-
kar, som icke hade kommit på flykten, fast-
tagna. Förmodligen hafva de icke rosat
marknaden. Ämnena till branden voro för-
färliga, och bevisade att pla en varit gemen-
samt öfverlagd; ty på tre, fyra ställen i hvar-
dera klostret funnos tjärtunnor, blånor, krut,
svafvel och torra bräder, ehuru nidingsver-
ket endast nti St Francisco havn blifva full-
bordadt, Don Pedros stackars soldater voro
bögst beklagansvärde. Efter tjugufyra tim-
mars ouphörlig marsch och batalj, i den
brännande solhettan, dammet och krvutröken,
bvarunder de icke baft tillfalle att smaka en
enda bit mat, kan man väl föreställa sig om
de voro uttröttade. Deremot är det omöjligt
att föreställa sig det allarm och den viller valla.
som uppstod, då eldsvådan utbrast. De stac-
kars soldaterne, som nyss hade gått till hvila
i S:t Francisco, utdrefvos af lågorna på gatan
i blotta linnet, och till och med detta var på
många till hälften uppbrändt; hela den öfriga
armceen kom äfven i rörelse; ljudet af sto:n-
klockor och skrällande larmtruma or från alls
varter blandadesig med qvinnornas jemmer och
förskräckelse. Andäktiga matronor föllo på knä
utanför kyrkorna och anropade Jungfru Marias
beskydd; flere unga Portugisiskor, som aldria
förr visat sig obeslöjade på gatan, skyndaile
i temligen vårdslös klädset, med hela sin gar-
derob i famnen, gråtande ned åt fartygen; månu-
ga trodde äfven, att fienderna redan voro in-
ne i staden, och jag såg ett fruntimmer med
förskrväckelsen målad iett brunett ansigte, an-
bålla en Engelsk Ofåcer och bedja husom för
Guds skull om nåd. Karlarne svuro och för-
bannade Munkarne,
På morgonen voro alla skepp alldeles upp-
fyllde med menniskor som bådo om beskydd,
min kajuta var proppad med folk. Följande da-
gen blef det åter lugnare, och folket begaf sig Ä-
ter i land; men ännu har jag mycket saker om
bord, och en stor del hvilkas egarejag icke känner.
Detta generar mig visst högeligen; men man