VO SA SPE PET Vallengo, och innehåller flera uplysande de. taljer: Sedan mitt sista bref hafva oroligheter af många slag åter passerat. Den 23 dennes kommo Migueliterne tillbaka, och tänkte anfalla de liberala både ifrån Oportosidan och Villa Nova; men efler en strid, som hade räckt i 7 timmar, retirerade de förstnämnde. Mycket folk förlorades å båda sidor, utom alla dem son; blefvo sårade, Natten emellan den 23 och 24 kom elden lös i klostret St Francisco nåra Börsen, medelst mordbrand af dess djefvulske invånare, munkarve. De hade anställt denna mordbrand, derföre att Don Ped:o låtit i klostret inqvartera en bataljon Cassadanurer. Elden var förskräcklig; men till all lycka blefvo endast trenne soldater inbrände, som ville rädda Donna Maias fana ur lågorna. I trenne andra kloster var mordbrand lika ledes tillställd, emedan Don Pedro äfven der hade låtit inqvartera troppar, men försåten blefvo på dessa ställen uptäckte, och alla munkar, som icke hade kommit på flykten, fasttagna. Förmodligen hafva de icke rosat marknaden. Ämnena till branden voro förfärliga, och bevisade att pla en varit gemensamt öfverlagd; ty på tre, fyra ställen i hvardera klostret funnos tjärtunnor, blånor, krut, svafvel och torra bräder, ehuru nidingsverket endast nti St Francisco havn blifva fullbordadt, Don Pedros stackars soldater voro bögst beklagansvärde. Efter tjugufyra timmars ouphörlig marsch och batalj, i den brännande solhettan, dammet och krvutröken, bvarunder de icke baft tillfalle att smaka en enda bit mat, kan man väl föreställa sig om de voro uttröttade. Deremot är det omöjligt att föreställa sig det allarm och den viller valla. som uppstod, då eldsvådan utbrast. De stackars soldaterne, som nyss hade gått till hvila i S:t Francisco, utdrefvos af lågorna på gatan i blotta linnet, och till och med detta var på många till hälften uppbrändt; hela den öfriga armceen kom äfven i rörelse; ljudet af sto:nklockor och skrällande larmtruma or från alls varter blandadesig med qvinnornas jemmer och förskräckelse. Andäktiga matronor föllo på knä utanför kyrkorna och anropade Jungfru Marias beskydd; flere unga Portugisiskor, som aldria förr visat sig obeslöjade på gatan, skyndaile i temligen vårdslös klädset, med hela sin garderob i famnen, gråtande ned åt fartygen; månuga trodde äfven, att fienderna redan voro inne i staden, och jag såg ett fruntimmer med förskrväckelsen målad iett brunett ansigte, anbålla en Engelsk Ofåcer och bedja husom för Guds skull om nåd. Karlarne svuro och förbannade Munkarne, På morgonen voro alla skepp alldeles uppfyllde med menniskor som bådo om beskydd, min kajuta var proppad med folk. Följande dagen blef det åter lugnare, och folket begaf sig Äter i land; men ännu har jag mycket saker om bord, och en stor del hvilkas egarejag icke känner. Detta generar mig visst högeligen; men man