ken Österrikare eller Ryssar, De äro hvarken: ankängare af, eler fiender till Ludwvig Filip. Blir det krig så följa de den trefärgade fanan, lika mycket hvem som bär henne. Jag tror verkligen, alt i samma stund et! krig skulle utbryta, så vore Fransmännens in1e tvistigheter på ett eller annat sätt genom eftergifvenhet eller våld snart slitna, och Frankrike är en väldig makt som kan bjuda hela verlden spetsen. Ludvig Filips styrka e!ler sv:ghet blir då icke mera något föremål för stridigheter. Han måste då, för att säga rent ut, antingen vara stark, eller ock är han icke mera tilll Det är blott under freden som denna fråga är vigtig. Man har från flere sidor gifvit mig det ganska tänkvärda svaret: Le parti du roi est nombreux, mais il nest pas fort. Detta bevisar åtminstone den bedröfliga omständigheten, att Regeringen sjel! endast tillhör ett parti, och är undergifven alla parti-intressen, Konungen är bär icke mera en uphöjd makt, som ifrån thronens höjd med lugn åskådar partistriderna och vet att hålla dem i en helsosam jemvigt; nåj han har sjelf nedstigit på kampplatsen. Odilon Barrot, Mauguin, Carel, Pages, Cavaignac anse sig troligen endast skiljda från honom genom en tillfällighet. Detta är den bedröfliga följden deraf, att Konungen :sjelf tog Priesidenturen i Conseljen. Nu kan han icke, om en fast majoritet bildar sig i oppositionen, ändra sitt regeringssystem, utan att råka i motsägelse med sig sjelf och sitt parti ). Häraf kommer det att tryckpressen behandlat hovom som en partichef, lägger alla regerings felen honom till last, tillskrifver hvarje m:nisterielt ord hans mun, och i medborgarekonungen endast ser en Kunglig minister. Om Gudabildernva nedstiga från sina höga postamenter, så uphör den hemliga vördnad man egnat dem. Anmärkningsvärdt är äfven, att ifråga om antalet räknar folket numera icke hufvuden som Romarne eller själar som Ryssarne, utan endast händer; och urskiljer dervid noga, hvilka det är som klappa bifall eller gripa till svärdet. Folket vet, att Konungens parti heståraf tre. klasser: handlande, hvilka äro rädda om sina bodar, de uttröttade, som endast vilja hafva lugn och de förskräckte, som frukta terrorismens återkomst. Detta Kungliga parti, som ännu visserligen utgör en Majoritet, står emot en minoritet, som har föga bagage att släpa med sig, och är öfver all höfva orolig, utan att i sin vilda obegränsade idefgång betrakta terrorismen såsom annat än en bundsförvandt. I trots af segern den 6 Juni, tviflar folket likväl på Juste-milieuns styrka. Men det är altid betänkligt, när en Regering icke synes stark i folkets ögon: Detta lockar hvar och en att försöka sin kraft på henne; en elak Demon drifver då menniskorna att ruska derpå. Detta är revolutionernas hemlighet, PORTUGAL. Följande skrifvelse från en i Oporto vistan-. de Svensk Skeppare har blifvit Redaktionen benäget meddelad, Den är daterad den HH