ken Österrikare eller Ryssar, De äro hvarken:
ankängare af, eler fiender till Ludwvig Filip.
Blir det krig så följa de den trefärgade fanan,
lika mycket hvem som bär henne.
Jag tror verkligen, alt i samma stund et!
krig skulle utbryta, så vore Fransmännens in-
1e tvistigheter på ett eller annat sätt genom
eftergifvenhet eller våld snart slitna, och
Frankrike är en väldig makt som kan bjuda
hela verlden spetsen. Ludvig Filips styrka
e!ler sv:ghet blir då icke mera något föremål
för stridigheter. Han måste då, för att säga
rent ut, antingen vara stark, eller ock är han
icke mera tilll Det är blott under freden som
denna fråga är vigtig. Man har från flere si-
dor gifvit mig det ganska tänkvärda svaret:
Le parti du roi est nombreux, mais il nest
pas fort. Detta bevisar åtminstone den be-
dröfliga omständigheten, att Regeringen sjel!
endast tillhör ett parti, och är under-
gifven alla parti-intressen, Konungen är
bär icke mera en uphöjd makt, som ifrån
thronens höjd med lugn åskådar partistrider-
na och vet att hålla dem i en helsosam jem-
vigt; nåj han har sjelf nedstigit på kampplat-
sen. Odilon Barrot, Mauguin, Carel, Pages,
Cavaignac anse sig troligen endast skiljda från
honom genom en tillfällighet. Detta är den
bedröfliga följden deraf, att Konungen :sjelf
tog Priesidenturen i Conseljen. Nu kan han
icke, om en fast majoritet bildar sig i oppo-
sitionen, ändra sitt regeringssystem, utan att
råka i motsägelse med sig sjelf och sitt parti ).
Häraf kommer det att tryckpressen behandlat
hovom som en partichef, lägger alla regerings
felen honom till last, tillskrifver hvarje m:ni-
sterielt ord hans mun, och i medborgarekon-
ungen endast ser en Kunglig minister. Om Gu-
dabildernva nedstiga från sina höga postamenter,
så uphör den hemliga vördnad man egnat dem.
Anmärkningsvärdt är äfven, att ifråga om an-
talet räknar folket numera icke hufvuden som
Romarne eller själar som Ryssarne, utan en-
dast händer; och urskiljer dervid noga, hvilka
det är som klappa bifall eller gripa till svärdet.
Folket vet, att Konungens parti heståraf tre.
klasser: handlande, hvilka äro rädda om si-
na bodar, de uttröttade, som endast vilja hafva
lugn och de förskräckte, som frukta terrorismens
återkomst. Detta Kungliga parti, som ännu
visserligen utgör en Majoritet, står emot en
minoritet, som har föga bagage att släpa med
sig, och är öfver all höfva orolig, utan att i
sin vilda obegränsade idefgång betrakta terro-
rismen såsom annat än en bundsförvandt. I trots
af segern den 6 Juni, tviflar folket likväl på
Juste-milieuns styrka. Men det är altid be-
tänkligt, när en Regering icke synes stark i
folkets ögon: Detta lockar hvar och en att
försöka sin kraft på henne; en elak Demon
drifver då menniskorna att ruska derpå. Det-
ta är revolutionernas hemlighet,
PORTUGAL.
Följande skrifvelse från en i Oporto vistan-.
de Svensk Skeppare har blifvit Redaktionen
benäget meddelad, Den är daterad den HH