För några dagar sedae nämnde vi att de. satiriska skalden Barthelemy i Paris af behof och fattigdom skall hafva sålt sin sångirgö ät Fransyska ministeren, Ett dylikt rykte had: utkommit om den bekante BeEranger, Visornas förfaltare, emedån han icke på länge utoifvi! något, och man trodde alt denna tystnad va: betald. BEranger har icke svarat oflentligt börpå; men en af hans vänner, boende i Gascogne, har der låtit trycka ett bref, som han tillskrifvil homom med sitt vanliga enkla och känslofalla språk. Ni förebrår mig, säger han, det stillatigande jag nu en tid iakttagit. Rödsakad, att för en oberoende existens sälja mina sånger till bokhandlare, har jag ingått Ööfverenskommelser, hvilka hindra mig att publicera något som kunde komma eftertryckare till tjenst. Jag bar ändå sedan Julirevolutionen tre gånger brutit denna öfverenskommelse. I slutet af detta år skall jag utgifsva sista bandet af mina skrifter, och deri säca publiken mitt farväl. Jag är 32 år gamivn! och trött vid verlden; mitt lilla dagsverke är fytit, och publiken har nog af mig; jag bereder mig nu på mitt återtåg, Behöfde jag icke arbeta för min utkomst, skulle jag förr ha breotit tystnaden; till slut skal man väl ändå förlåta ett par månaders stillatigande åt en man, sore ännu aldrig begärt något af sätt