We Ayla
mm PR w
gjort väl,
och förhållandet med dens — Men, då
icke skidt, får
IR a MM SR SP RER AA NM MM Or FM PR RaAfFV IT RF
om den någol mera omnämnt saken,
det
den af redactionen omnämn-
de, och sem redact. sagt, att vid tillfallet
ba framlemnat en, med flera innevånares
underskrift försedd protest emot Läkare-va-
let, derföre nu supplesa berättelsen. —
Ett emot Stadeos mantal höpst sjinga an-
tal af nitton personer, desse till större delen
hyresgäster, företog sig, att i Septenber
193s:, å Rådhuset samlare, besluta om en
Lakares avtagande, icke för dem sjelfve,
utan för bela Steden. Samma lilla, men
myndiga personal beslöt samma gång, att,
till Läkarens lön 600 Ridr R:gs, beskatrta
Stadens alla, icke alls deröfver hör-
de, mantalskretne personer. Men hvari-
från medel skulle hämtas för läk- medel,
Sjukhus, och allt hvad devwvtill hör, — derpå
tankte ingen; och således ej nämndes; echurna
vid tillfallet det förklarades, att Läksres
antagande Iisynnerhet ålåg de obemedlade
innevånares tillgång på en sådan.
Vid förenämde heslut om Läkares antagande fästa-
des Nlikväl det bestämda vilkor: att Magistraten skul-
Ice anmoda Suudbets-Collegium, att på förslag sätta
3:ne fullständigt qvalificerade Läkare — och bland
dem, alla till Läkarelönen skattande, mantalskrefne
personer, ägde, att vilja en, —
Sundhets-Collegium vägrade, på skäl man ej vill
väsmna, Magistratens anhållan, att upprätta förslag,
— Härmed var första punkten, af vårt både nödvän-
diga och uttryckliga vilkor, till intet gjordt. —
Vid sådan oförmodad händelse, och då Collegium
vägrade, alt med sin högre urvskiljuing biträda vår
djupa okunnighet, vid bedömandet of Läkares skick-
iiohet; så hade det väl tillhört Magistraten, att
kalla alla mantalskrefne personer, och inhämtat
deras beslut, livad de nu velat göra. —
Men sådant skedde ej, ntan i det stället, och utan
att någon vet derom, gör Magistraten det, hvartill
den ej var auctoriserad, och som icke i någon Lag
befallt är, således varit onödigt. — Den besvärade,
Koogl, Majestät med fastställelse å någre individers
beslut, att vilja ha en Stadsläkare. —
Utan, således föregånvget hörande, kallade Magistra-
en till Läkare-val den 23 stiotlidne Majis — men
om, af. då närvarande, -aumärktes, ej mindre,
at! Collegii förslag saknades, än ock, att det för
valet uvuitryekliga vilkor, att 3ine sökande skulle
vara att välja på, icke beller vore uppfyldt; så be-
streds, och äfven instäldes valet.
Allmävheten trodde sig nu få vara i fred för ett
anspråk, som med förskräckelsen för Choleran, först
bade uppstått; och som, ej nog med Läkarelönen,
temnade skäl att för sambället befara långt drygare
utgifter vara i baktbällj såsom: tili Stads-Sjukbus —
dess attiralj — madrasser — ved, ljus, linne, up-
passningy vaktmästare, medicamenter, tvält, diverse
Lärl och möbler, sängar, hvilkas fötter, efter som
;s nu rädande Läkare-system, och Cholera nämnds
beslut, skola vara höga som strutsben, så att enfall-
digt folk icke begriper annat sätt, att få patienter i
och ur dem, än på stegar m. m. som nu tidens
stätlighet i allt, icke mera drager i betänkande att
betunga Allmänheten med, till sjukvård, än eljest.
Allmänheten som jemte fruktan - för i bakhåll va-
rande kostnaden — alldrig försport bärstädes någon
uv
brist på Läkare; då ej mindre halfva Länets Bäkare,
som bor innom Staden, hvilken ostridigt tUllbör
Länet, alltid ansettsig pligtig,att biträda Stadensinne-
vånare, och hvilka, efter sin lägenhet, bvar för sig
visat sig tacksamme: att någon gång sc om de få,
obemedlade som i detta lilla samhälle Guonas — och
då, under någon, på kort tid, härjande farsot, de
tarfvat Läkarevärd, bar åtminstone Läns-Läkare, så
Tant : allla Öort svårishet vid. —
eo
MN AA MrAN mA tinanae
Autentik uppgift, och i proportion Läkare finnas i
Paris; så frågas om ej allmänheten har skäl, att
motsätta sig den 6:te, och alla med honom i parad
stående anspråk, i afväntan att motaga patienter, och
för att kanna — om, och när så nödigt blir — lem-
na silt biträde?
Ett enda skäl är å motsatta sidan anmärkt, detta:
alt Regementets Läkare icke kunna befallas alt besö-
ka någon af oss. — Detta är sant — men tillämp-
ningen, passar endast på Charlataner. Denne passar
det, att då hans hjelp sökes, yttra: ni äger ej att
befalla mig; — men den veltenskaplige Läkaren, är
storsint — och ställer lika litet i fråga hvad han
kan tvingas till — som hvad han får för sin mennisko-
ömhet. — Han vet, att det är förtroendet som be-
gär honom — och han vet också, att detta yttrar
sig i tacksamhet efter förmågan, — Af uselheten fins in-
tet anspråk. — Med sådane tänkesätt är det, som de
aktningsvärde Läkare bär finnas; taga sina löner af
Staten, biträda derjemte Lazarett, Kurhus, Adels-
gårdar, Invånare och Fattighjon, att emot ersält-
ning; — Men den obemedlade för intet. —
Då Magistraten till den 4:de denaes för andra gån-
gen pälyste Läkare-val — så framlemnade jag mine,
och en del andre medbröders likstämmiga tankar om
sättet att, genom deltagandet i Bäns-Lazaretts-inrätt-
niugen, för hvilken ett palats här nu bygges — be-
reda för oss månghundrade procent mindre kostna-
nader, än som förestå oss, om vi skola hålla en en-
skill Stads-Läkare, med allt dermed följer. Vi pro-
teslerade derföre emot ett val, som ännu, under lika
förhållanden som den 23 Maj, då ansågs obehörigt
alt få skez; så vida de vilkor icke voro uppfyllda,
under hvilka elt litet antal hade ingått att antaga
Läkare, och att för dess lön beskatta en talrik, ännu
deröfver aldrig börd allmänhet,
Magistraten har aldrig tydligen kallat alla Stadens
mantalsskrefue personer. Då cn stor del af desse
vanligen aldrig äro kallade till sammanträden å Råd-
huset, hade väl det varit i sin orduing om de nu, då
man ville beskatta dem, blifvit erinrade, ej mindre
hbura någre få funnit för godt att så göra; än och ,
om deras ostridiga rätt alt få välja. — Uttrycket i
kallelsen, Innevänare, var — jag ber om förlåtelse —
efter min tanka, ej nog tydligt för dem. Atminsto-
ne veta hvarken lärpojkar, drängar eller pigor ännu
hvarken derom, att de äro beskattade; eller deras 1
hy fallrättighet, att fålt deltaga i valet.
Magistraten bar i sitt protocoll för den 4:de an-
märkt: att af Församlingens Ledamöter, flere yttrade
högt missnöje — och Skänska Posten titulerar ogil-
landet af mine, och öfrige medbröders åsigter — ha
varit bestämdt. Detta seduare epithet lär vål uttryc-
ka, med annat ord, hvad Magistratens protocoll me-
nar, med det, af mnägre högt uttryckta missnöjet,
ucmligen ett med skri och gapande tillkännagifvet.
Jag får härvid, till underrättelse annorstädes, för-
klara rätta beskaffenheten af det högt yttrade miss
uöjet, att det af en del — obyfsade — bestod i ett;
med gap framsagdt ovett, till en del af sårande be-
skaffeuhet, Ktt sådant sätt att bemöta andras till
bäde iunehåll och sätt med saktmod framsagda mer
ning — och endast för det att den icke var lik med
derag8 — sådant blir alltid de ohöfliges skam — ej
min — och då så väl Magistraten som Redactioneu
af Skånska Posten med lätt förbigående vidrört det
aögljudda missnöjet e förmodligen i afsigt att skyd
da dem för nödvändigheten att skämmas, förutsatt,
att de ha någon skam 1 sg; så vill jag, som det an-
går, likväl icke förskona dem derföre, således säger
aura det tillgick i
Att cudast få personer kunde tillåta sig ett sådant
med gapande framfördt ovett; det var att vänta i
en liten samling af i öfrigt bildadt folk, De ovetti-
ge skrikaruc voro säledes både få, och dessutom ex-
trema obetydligheter — då deras välden åro inskränk-
ja inom eu handelsbutik och en verkstad. Jag tycker
derföre alt de, vid känslar af deras ohetydlighet,
bordt inse löjligbelen af att bli arge; — och hvaröf-
ver? — Endast för det man vågat ha en mening o-
lik deras; om eljest de ha någou. Christianstad den
16 Augusti 532, i i
H. J. Ljungqvist.