oo SRV SE FREM BRE MAR VAL ER AM
ev PR
oo Ae Ve dill yada Dad lll
Ring mot en man, som att hafva inledt och upphet-
sat sin Monark till krig, utan att han ägt eller i sin
band ännu förvarade handlingar, hvilka i hans öf-
vertygelse berättigade honom till cn sådan beskyll-
Ning. Att den skulle kunna vara framställd på måfå,
är moraliskt otänkbart i fråga om handlingssätt hos
en manaf så stort och vilförtjent medborgerligt an-
scende, som Utgifyaren af de Historiska handlingar-
ne. Hyilken ock den urkund må vara, på hvilken
beskyllningen bygges, så tillåta vi oss att högeligen
betvifla denna handlings autenticitet och tillförlit-
lighet; de facta vi nu cå att framlägga berättiga oss
fullkomligen dertill, och skola måhända i Allmän-
hetens omdöme synas uppmana Utgifvaren af de Hist.
handl. att söka bestyrka den uppgift, han med an-
språk på historisk trovärdighet för henne framställt.
Om sommaren 1804 erhöll Grefve Toll ett hand-
bref från f. d. Konungen, dateradt Carlsruho d. 5
Juni, med befallning att upprätta och till honom öf-
versända calculer öfver kostnaderne för utrustander
och öfversändandet till Pommern af alternatift 12, 16
ÅA 20,000 Man, samt deras aflöning, underhåll och för-
seende med alla behof, uträknadt månadsvis. Anled-
ningen till denna befallning uppgifves vara osäker-
heten af allmänna ställningen, och vigten af att i
förväg vara så beredd, som omständigheterne med-
gåfvo, hvartill hörde noggranna calculer öfver de kost-
nader, som i händelse af ett krigs utbrott föreföllo.
Denna skrifvelse träffade Grefve Toll i ett sjukdoms-
tillstånd, som under loppet af sommaren annu mera
förvärrades, och bragte honom nära grafven. Da Hau
omsider i slutet af Augusti började så myckes åter-
ställas, att det var honom möjligt efterkomma den
befallning han fått, afsingo de upprättade calculeruc,
tillika med ett handbref till Konungen. Man ser af
detta bref temmeligen tydligt hyad han tänkte Om
hans plan att blifva krigförande, ehuru han, icke till-
frågad om sjelfva företaget, blott anbefalld att upp-
göra calculer för dess verkställighet, naturligtvis c)
kunde ingå i den fria och öppna discussion al äm-
act, somr han utan tyifvel gjort, 1 fall hans råd i
sjelfva saken blifvit begärdt, hvilket det aldrig blei.
Hans insigt och öfvertlygelse om hvad Rikets väl och
Konungens interesse fordrade, tilläte honom dock ej
gcehuru 1 ett tillstånd af kroppsligt lidande, som
knappt lemnade bonom krafter nog att föra pennan;
att låta tillfillet obegagnadt gå förbi, utan alt fästa
Konungens uppmärksamhet på vigten al det beslut
han gick att fatta. Griefye Toll kände huru nära
Rikets uppblomstrande, genom åkerbrukets och den
inre husbhällningens flor, ännu vid deuna tid låg Gt-
staf Adolph om hjertat, och han kunde cj tycka hvar
han skulle lägga vigten af det alstyrkande , hans klok-
het och fosterlandskiärlek dicterades I sittzbref till
Konungen säger han: ?hvad icke börer till calculen.
men väl till sanningen och följderne, det är, alt om
Eders Maj:t, med hyad större eller mindre styrka
det än vara må, blifver deltagande i närvarande Bu-
ropas troubler, så förlorar dess Bike, i den mån cl-
jest arbelande händer användas på främmande botten,
och dessa förluster få cn progressiv multiplication
vid bvarje recrötering.? — Derjemte nedlades i sjelfya
utvecklingarne för calculerne åtskilliga reffexioner,
hyilka tydligen syfta att visa svärlghelerne för ett
krig; och för att ej lemna någon väg oförsökt att
verka på Monarkens opinion, bagagnades brefvaxlin-
gen med den embelsman, söm under bass ögon när-
mast skölle de diplomatiska ärenderne, för att på
detta säll med änuu mera lätthet kunna framställa,
hvad Srefve Tolls sorgfällighet om Konungens och
Rikets bösla ingaf honom, Att dessa bref blilvit be-
gagnade 1 det ändamål, för hvilket de skrefvos: att
afråda f. d. Bovungen från kriget, derom vittna på
det ojöfaktigasle sålt denne ensbetsmans svar till
Grefyven — vackra vedermälen af den ljusa blick bf-
ver händelserne och det fosterländska sinne, som så
väl qvalificerade honom att för den utge Monarken
frambäöra sanningens språk, antingen han tog det ur
sitt eget bröst, eller ål en frånvarande lånade sin
stämma, Men alla bemödanden, både af dessa eim-
betsmän och andra, voro förgäfves — passionen se-
grade; och när Sverige älersag sin Konuog, kem han
I nd
AVERY MCS FF MN DN MR
ring. De diplomatiska afhandlingar vi nyss nämnt,
kunna ej anses annorlunda än säsom nödvändiga följ-
der af den förut anförda Hemliga Conventionen mel-
lan Sverige och England af d. 3 Dec. sSo4. I denna
ligger fröet till dem båda; och af hvem det utveck-
lades, af Grefve Toll eller någon annan, betyder i
bufvudsaken intet, emedan hvilken uuderbandlare
som helst här skulle funnit sig bunden af cen före-
gående tractat, och den maktägandes tydligt ulttala-
de vilja. Grefve Toll hade dock icke, 1 den stund
han tecknade sitt namn under dessa afbeandlingar,
upphört att betrakta ett krig mot Frankrike ur sam-
ma synpunkt vi ofvanföre visat, och ej beller att
söka afvända det. I Sveriges Historia för Ungdom,
ett verk som man ej torde kunna förebrå någon par-
tiskhet för Grefve Toll, heter det i fråga om un-
derhandlingarne med England: Toll, som insåg det
olycksbådande i underbandlingarne med Pierrcpont,
hyilka drefros på Beckaskog, skall hafva utdragit
dermed på allt sätt i tanka att kunna finna något frö
till deras afbrytande; men slutligen blef Konungen
otålig, företog saken sjelf, och då blef den på ctt
par dagar afgjord. Vi skulle mycket hafva tyekat
att åberopa denna uppgift hos en förfaltare, som i
fråga om Fältmarskalken Toll i allmänhet visat sig
vara så illa underrättad, om den ej fullkomligen be-
styrktes af tillförlitliga och ojäfaktiga handlingar.
Deras framläggande, om det i denna stund vore möj
ligt, skulle på det mest segrande sätt bevisa grund-
Jösheten af den beskyllning man tillåtit sig; vi skor
la i stället endast tillåta oss fråga Utgifvaren af de
Hist. handl., hvad han skulle tänka om en beskyll-
ning att hafva tillställt krig, i den stund det viså-
des att den anklagade, af Sändehud från Hof, som
önskade kriget, blifvit framställd såsom just den,
hrilken arbetade deremot? Låtom oss antaga att det
vore Frankrike kriget gällde, att den som skulle fö-
retaga det var en Konung. Om det nu t. ex., på
diplomatikens eget språk, om den anklagade sades:
il travailloit å derouter le Roi dans ses bonnes in-
tentions contre la France, et pour Ile retenir dans une
neutralite inactive f), och detta yttrades till cen
främmande Minister af cen person, som varit närva-
rande och följt underbandlingarne, huru skulle, i den
casus vi här uppställt, Utgifvaren af de Hist. haadl.
väl anse beskyllningen att hafva inledt i kriget?
skulle ban anse dena vara gann, eller vara falsk?
De ligga nu för Allmänhetens ögon några af dessa
sanningar, dem Historien förvarar till skydd för det
niinne man velat fläcka. nodra finnas; tiden skalt
framdraga äfven dem. Ljusa vårdare af baäns ära
skola de stålla sig kring den smädades graf, och askan
af det bjerta, som högst af allt på jorden älskade
Fäderneslandet, skall i ostördt lugn hvila i dess skö-
te. De slägten som komma, skola vara rättvisare än
den tid som är; och dessa stämmor, som föra aggets
och partihatets språk sskola icke mera ljuda som Hi-
storicus domar, ÖOparvrusk och lugn, alfvarlig men
billig skall Efteryerlder gå till doms öfver den man,
hvars öden omfattade så mycket af Fäderneslandets.
Icke skall hon rycka honom från den plats, der För-
synen ställde bonom i den politiska utvecklingens
kedja, för alt få göra till ett brott att dem Gamle
från en annan tid icke kunde tänka såsom vi. Icke
skall bon vägra erkänna hvad dagems egoism försmår
utt falta: att ädelhet 1 vilja, att ren kärlek för det
Allmänna kunna sammangjuta sig med politiska åsig-
Ler vidt skilda från våra. — Hon skall vörda denna
öfvertygelse ur själens innersta, fast som klippan;
under en låvg Iefnads växlande skiften; hon skall
förstå att en baudling, som ej vinner vårt bifall,
dock kan utgå från vmioliver, dem vi ej kunna neka
vär aktoing, Då hon visar bvari äfyen han skatta-
de till den menskliga ofullkomlighet, som tager ut
sin rätt hos hvarje dödlig, skall hon icke förgäta
att fästa elt tacksamt lands blickar på de tjenster,
som för alltid räddat hans pamn från glömskan.
Hou skall omtala huru, under factionernos yra och
Sveriges förnedring, han vågade silt lif för dess rädd-
ning, husu han från fångenskapens bojor frälste kär-
nan af silt lands krigshär; och då hou vill framstil-
Stänt
Allt på
Mensk
Än hon
Och
Pia
I pel
Gästar
Hvem I)
Intet n
Hver
När
Men
Fest de
Är doc
Se på
Der
Haft
Och
Dringar
Månger
Fastän
Fukt
Gläd
Gode
Dotters
Vid en
Känsla
Tron
Att
Sköv
Njuta I
Skön äö
Fjärilol
Att
Åter!
Skön
Att de
Åt de
När fö
Pap
Hvili
Goda
Vid de
Se hur
Se hur
Se, h
Se e
Glad
Dröjant
Ha hva
Dreg j
Lyssi
Om
Ja, b
Sällbet
Lifvets