(Slutet af Engelska underhusets debatt öfver
Hr Bulvers motion. Se gård. bladet.)
Lord Palmerston yttrade i anledning häraf,
att ehuru han icke i egenskap af Minister an-
såg sig upkallad att uttala en opinion om
hvad som passerat i Tyskland, så fann han
likväl som enskild, att Tyska förbundsdagen
för sig mycket öfverdrifvit de faror, hvilka
den trott sig behöfva förekomma, och att
medlen gingo långt öfver hvad ändamålet er-
fordrade. Men besluten rörande staternas inre
ärender hade icke sammanhang med de yttre,
och han visste då icke på hvad grund andre
kunde blanda sig i saken. Hvad det opinions-
krig heträffar, som deraf kunde upstå; och
antända andra länder, så skulle Engelska re-
geringen i sådant fall hafva rätt att mellan-
komma såsom en bland dem, hvilka under-
tecknat traktaten i Wien och med anledning
af sina handelsrelationer. Men månne dessa
faror kunde undvikas genom motionen?
Talaren försäkrade i öfrigt motionären, att
Regeringen icke vore likgiltig vid den ifråga-
varande händelsen, och visste att upskatta vig-
ten af dess orggtändigheter. Så länge som En-
gelsmännen ären handlande nation, och haf-
va stora förbindelser med andra länder, skola
de a!tid taga en liflig del i Tysklands och an-
dra constitutionella staters oberoende. Emed-
lertid ville han icke tro, att Tysklands consti-
tutionella frihet vore comprometterad genom
Tyska riksdagens beslut. Han kunde icke fö-
reställa sig att de stora makterna gerna skulle
se sina grannstater falla, i följd af frihetens för-
lust. De borde tillräckligt känna faran af en
conflikt emellan folk och Regering, och äfven
med afsigten att göra slut på alla uprorsför-
sök, kunde de icke vara blinde ända derhän,
att icke se den fava, för hvilken de sjelfve ut-
satte sig genom det okloka och orättvisa för-
söket att tillintetgöra en nations fria consti-,
tutior er.
Talaren erinrade vidare, att Englands Mi-
nistrar icke voro ansvarige för heslut som vid-
-togos af Konungen i Hanover; men ansåg sig
i allt fall kunna uplysa, att Kungen af Eng-
tand långt ifrån att vara fiendtligt sinnad mot
frihetens sak, och misskänna de grundsatser,
på hvilka Hanoverska:thronen blifvit grundad,
bade efter förbunds-beslutets undertecknande,
skickat en communication till de Hanoverska
Ständerne, hvarigenom Undersåtarnes privile-
gier erhöllo bekräftelse och utvidgning.
Flere Ledamöter yttrade sig i målet, hvar-
efter motionen förkastades.