nemligen att Hera personer af folkbopen utdelat slag. Härtill kommer vidare, att patrullen är både angifvare och part; och hvem ser icke gerna sina anklagelser bestyrkta och sina motparter fällde? Och slutligen — då patrullen, såsom det skett med mig Hjortsberg, arresterat någon för sin egen sak och sin egen räkning — så måste den, äfven ur detta skäl, gerna bidraga med sådana uppgifter om den anklagades våldsamheter, som kunna rättfärdiga dess egna, Icke underligt alltså, att lagstiftaren gjort vakter isådane mål, som dette, till nödfallsvittnen. Allmänna Lagen stadgar i 17 QCap, z1 S. Rättegångs-Balken, att vakter endast få vittna tber ej andra vittnen till äro,? Kongl. Brefvet den 3 Mars 1738 upprepar samma grundsalts, och sjelfva Krigs-Artik-. jarne inskärpa densamma med ännu mera bestämdhet. Dessa sistnämnde Lagar, som eljest visserligen icke röja särdeles liberalitet, göra dock i detta afseende ett offer åt billighet och mensklighet. De tillåta icke bruket af en onaturlig bevisning, utan i högsta nödfall, och bjuda tydligt och ovilkorligt i 14 Cap, 37 S.,, att vakterna endast få viltna i egen sak, der ej) två andra vittnen äro. Så stadga Lagarna; men Kgl, Slotts-Rätten har stadgat annorlunda. Sedan nio viltnen målet 7) voro börde, och sex ibland dem berättat om händelserna från början till slut, och särdeles fyra uppgifvit hela förloppet med bestämdhet, fullständighet och redighet, samt besvarat alla väsendtliga frågor — fattade Kgl, Slotts-Rätten d,. 5 dennes beslut, att höra patrullkarlarne såsom supplement-. vittnen, Såsom skäl för användandet af detta bevisnings-medel, åberopade man — liksom tillfälligheten velat skapa en ironi — just de lagar som förbjödo det. En enda ledamot, Hr Kammarherren Baron Boije, var ef skiljaktig tanka, och reserverade sig mot den olagliga åtgärden. Vi öfverklaga? i djupaste underdånighet detta rättsvidriga beslut, som nästan tyckes vöja en föresatts alt genom hvad medel som hälst få oss fällde. Kongl. Slotts-Ratten har vpgifvit såsom motiv för detsamma: att uplysning tarfvades i åtskillige af Patrullens angifvelser, hvarom vittnena icke gifvit fullständig berättelse Frågar man: hvad för omständigheler? — så får man intet svar; ty. hvarken uti det nyssnåmnda Utslaget, eller sedermera, nämnde Kongl. Slotts-Rätten ett enda ord derom. Soldaterna fingo svärja samt förvandla sina anklagelser till vittnesmål; och dermed var Kongl. Slotts-Rättens föresats men ingen vidare uplysning — vunnen. Man har anklagat och beröfvat oss fribeten för några föregifna obetänksamheter af en i sig sjelf hvarken farl:g eller infamerande art; man har ansett förhastade olagligheter förtjena den strängaste beifran; — men olagligheter i lagskipningen, hvilka ske med kall öfs verläsaninos ärva de e af en vida hetänlllisara