AA 110 AA IUUNUAVAIVIT? MI OO pe DE 0 a dåniga besvär. (Se sjelfva bladet). Stormägtigste Allernådigste Konvung! Eders Koogl, Mej:ts och Rikets Svea HofRätt bar under den 6:te sistl. Juni fastställt Stockholms Norra Förstads Vestra KämnersRätts Utslag, hvarigenom vi, i anledning af ett uppträde i Capten Paulis hus, om aftopen den 25:te sistl. Mars, blifvit fällde till ansvar såsom för hemgång; och sedan Kgl. Hof-Rätten, i anseende till en äfven mot oss rigtad angifvelse om våldsamheter mot Patrull, hänskjutit fortsättningen af ransaknin-: gen till Kongl. Siotts-Rätten i Stockholm, har denna sistnämnde Domstol, efter slutad undersökning, d. 10 i denna månad, ansett oss öfvertygade äfven om nyssberörde öfverträdelse, och i följd af dessa beslut, ålagt oss att, i en bot, undergå hvardera 28 dygns fängelse vid vatten och bröd, Emot XKämners-Rättens beslut, hvaröfver vi hos Kongl, Hof-Rätten anfört besvär, fortsätta vi i djupaste underdånighet vår klagan, Emot mig, Hjortsberg, är vid Rämners-Rätten ingenting annat bevist, än att jag uti Cap-. ten Paulis hus var närvarande vid det åtalade tillfället; emot mig, Frankenfelt, har endast förekommit, att jag vid samma tillfälle i trapporna fattat i en betjent, som jag genast sjelfmant släppte, och vi hafva bägge erbjudit ed, att vi icke varit delagtige i några vidare excesser vid tillfället, Att jag, Frankenfelt utan öfverlagd afsigt, blott ögonblickligt fattade i Löfgrens rock, utan att tilldela honom hvarken skuffning, bugg eller slag, kan väl svårligen kallas hemgång; — och ännu mindre kan blotta vistandet på stället — det enda som var bevisadt mot mig Hjortsberg — rubriceras som ett sådant brott. Ransakniogen i denna del af målet var, isynnerhet genom Akto:s vållande — ovanligt långsam; men den har dock knapt uppdagat annat, än att man, i afseende på våldsamheterne i Capten Paulis hus, vändt sig mot orätta personer, och sannolikt lemnat de mest felaktiga — bland vittnenas antal, Vi anhålla underdånigst, att varda från hemgångsstraffet befriade, och anse oss 1 detta afseende blott behöfva i underdånighet åberopa bvad vi inför Kämners-Rätten andragit i vår slutförklaring. Vi hafva ett vigtigare ämne till underdånig klagan, uti Kgl. glotts-Rättens ofvanberörde Utslag. Kgl. Slotts-Rätten har ansett oss öfvertygade att hafva med våldsam hand öfverallit patrull sedan vi kommit under dess värjo. Vi äro icke skyldige till denna anklagelse, som man så häftigt beifrat och som, för os, medfört så stränga följder. Man har icke varit noggrann om skälen för vårt fällande, De äro hopsamlade ur. tvetydiga berättelser af dels osammanstämmande och dels rent af jäfviga vittnen. Man bar lemnat utan afseende allt hvad som mitt n4. 4ill srt varande men har för att