ra heder åt hvilket Stat-råds-protocol! som helst i
våra dagar, Med den största öppenbet och Irihet
framställde de för den Monark, som hedrade dem
med sitt förtroende, allt hvad i deras öfvertygelse
borde tagas i betraktande vid ett företag af så stort
ioflytande på Rikets välfärd; och vi tro hvem som
helst, som en gång kommer att läsa de måhända svart
i dagsljuset framträdande documenter vi åberopat,
får svårt att der upptäcka spår till den planlöshet, den
lättsinnighet, med hvilka, efter hvad säväl Hemliga
som Historiska bandlingar försäkra, detta krig blif-
vit både börjadt och utfördt. Beskyllningen för plan-
lösbet, om den verkligen skulle vara gruudad, kan
minst träffa General Toll, som för Konuugen fram-
lade en utförlig operationsplan för campagucn, byil-
ken plan är en helt anvan än den som sedermera följ-
des, och mot hvilken, såsom man finner af concepterne
till Generalens brefvexling med Koruangen, sedan armeen
var öfverförd till Finlavd och stod 1 begrepp att bör-
ja operationperne, Generalen gjort flere föreställnin-
gar och invändningar, hvilkas grundlighet och rigtig-
bet ty värr! allt för mycket besannades af hbåndel-
sernas utgång. Lättsinnighet torde med lika litet
skäl kunna förebras den man, som icke blott visade
en mängd svårigheter vfå företuget, utav älven fram-
ställde såsom ett ocftergifligt vilkor för hela planen,
att man genom subsidier skulle försåkra sig om till-
väckliga penningetillgångar för att kunna utföra kri-
get, förutan hvilka ban ansag både Rikets välfärd
och Konungens ära sättas på spel. Om vi ej ansågo
det oförenligt både med pligt och grannlagenhet, att
följa det bruk man nägon gång i senare tider bos oss
sett infördt i en del historiska skrifter, att der skäl
och hevis saknas, suppleera med egna bhugskott cch
gissningar, hvilka utan särdeles betänkande framstäl-
las såsom bistoriska sanningar, så skulle vi måbän-
da ej sakna all anledning att här framlägga en och
annan sådan gissning. Vi kunde beröra den vigtiga
frågan om subsidier; ingå i undersökning huruvida Ko-
nungen verkligen hade den afgjord eller ej, innan
han tände krigslågan; men vi tillstå att vi ej till-
väckligen känna förbällandet härmed för att våga ett
omdöme. Så mycket är dock säkert och kan histo-
viskt bevisas, att i fall någonting i denna väg till
Konuvgens och Rikets skada blifvit uraklatet, (hvad
vi, som sagdt är, e) tilltro oss att afgöra) så faller
skulden derför bvarken på General Toll eller Friher-
re Ruuth, bvilka bada på det högtidligaste och cfter-
tryckligaste vid confereneerne yrkade vissheten om
eu subsidieförbindelse, såsom en couditto sine qua
non för hela företaget. Men — måhända var Nonun-
gen icke mora fri i sitt val; måhända var den hand,
som höll en spira, redan vanumäktig mot den kräft
som låg i händelserne. — Vi stanna. — Al brytl-
ning uti Stater, liksom uti en sjuk kropp, säger
en vördnadsvärd Bådsherre 7), är våldsam och far-
lig. Vi böra icke oroa dem som gätt till hbyilo, Vi
känna icke så noga alla omständigheter, men byar
och en bör känna, att omständigheter mycket ver-
ka och göra starkt intryck; ty, att sitta uti lug-
net och derifrän utfärda hårda domar öfver dem,
som seglat uti svallande haf och imelian fördolda
bränniogar , utmärker liten kunskap om sakerna
lopp här i verlden: liten om menniskors krafter
emol lycka och olycka: liten billighet och kärlek.
Under stormen vill ingen stå vid rodret: efter
storm lilltro sig alla hafva kunnat styra bältve.
(Forts e a. g.)
tjÖärefve And. Joh. von Höpken, i dess äreminne
Rn o0pt BFT a tv PE ÄN KPA RA