ra heder åt hvilket Stat-råds-protocol! som helst i våra dagar, Med den största öppenbet och Irihet framställde de för den Monark, som hedrade dem med sitt förtroende, allt hvad i deras öfvertygelse borde tagas i betraktande vid ett företag af så stort ioflytande på Rikets välfärd; och vi tro hvem som helst, som en gång kommer att läsa de måhända svart i dagsljuset framträdande documenter vi åberopat, får svårt att der upptäcka spår till den planlöshet, den lättsinnighet, med hvilka, efter hvad säväl Hemliga som Historiska bandlingar försäkra, detta krig blifvit både börjadt och utfördt. Beskyllningen för planlösbet, om den verkligen skulle vara gruudad, kan minst träffa General Toll, som för Konuugen framlade en utförlig operationsplan för campagucn, byilken plan är en helt anvan än den som sedermera följdes, och mot hvilken, såsom man finner af concepterne till Generalens brefvexling med Koruangen, sedan armeen var öfverförd till Finlavd och stod 1 begrepp att börja operationperne, Generalen gjort flere föreställningar och invändningar, hvilkas grundlighet och rigtigbet ty värr! allt för mycket besannades af hbåndelsernas utgång. Lättsinnighet torde med lika litet skäl kunna förebras den man, som icke blott visade en mängd svårigheter vfå företuget, utav älven framställde såsom ett ocftergifligt vilkor för hela planen, att man genom subsidier skulle försåkra sig om tillväckliga penningetillgångar för att kunna utföra kriget, förutan hvilka ban ansag både Rikets välfärd och Konungens ära sättas på spel. Om vi ej ansågo det oförenligt både med pligt och grannlagenhet, att följa det bruk man nägon gång i senare tider bos oss sett infördt i en del historiska skrifter, att der skäl och hevis saknas, suppleera med egna bhugskott cch gissningar, hvilka utan särdeles betänkande framställas såsom bistoriska sanningar, så skulle vi måbända ej sakna all anledning att här framlägga en och annan sådan gissning. Vi kunde beröra den vigtiga frågan om subsidier; ingå i undersökning huruvida Konungen verkligen hade den afgjord eller ej, innan han tände krigslågan; men vi tillstå att vi ej tillväckligen känna förbällandet härmed för att våga ett omdöme. Så mycket är dock säkert och kan histoviskt bevisas, att i fall någonting i denna väg till Konuvgens och Rikets skada blifvit uraklatet, (hvad vi, som sagdt är, e) tilltro oss att afgöra) så faller skulden derför bvarken på General Toll eller Friherre Ruuth, bvilka bada på det högtidligaste och cftertryckligaste vid confereneerne yrkade vissheten om eu subsidieförbindelse, såsom en couditto sine qua non för hela företaget. Men — måhända var Nonungen icke mora fri i sitt val; måhända var den hand, som höll en spira, redan vanumäktig mot den kräft som låg i händelserne. — Vi stanna. — Al brytlning uti Stater, liksom uti en sjuk kropp, säger en vördnadsvärd Bådsherre 7), är våldsam och farlig. Vi böra icke oroa dem som gätt till hbyilo, Vi känna icke så noga alla omständigheter, men byar och en bör känna, att omständigheter mycket verka och göra starkt intryck; ty, att sitta uti lugnet och derifrän utfärda hårda domar öfver dem, som seglat uti svallande haf och imelian fördolda bränniogar , utmärker liten kunskap om sakerna lopp här i verlden: liten om menniskors krafter emol lycka och olycka: liten billighet och kärlek. Under stormen vill ingen stå vid rodret: efter storm lilltro sig alla hafva kunnat styra bältve. (Forts e a. g.) tjÖärefve And. Joh. von Höpken, i dess äreminne Rn o0pt BFT a tv PE ÄN KPA RA