ska handlingarne, alt Grelyve Toll inledt Gustat LTL 1 Finska kriget, och hans son i det mot Frankrike Då vi, genom tillgång till officiella och tillförlitliga bandlingar, äro i tillfälle att upplysa åtskilligt i dessa båda frågor, skola vi göra det, för att derigenom sätta den oväldige läsaren i stånd att bedömma tillförlitligheten af de beskyllningar, som med så mycken säkerhet framställas. i Det är så vanligt att utgången af ctt företag hbestämmer omdömet öfver detsamma, att det icke bör väcka ringaste förundran då man hörer Finska kriget kallas ett olyckligt företag. Tvertom är det en oneklig sanning, att detta krig hade många bedröfligr följler för riket, och att mau med afseende derpå med skäl kan kalla det olyckligt. Men då fråga år alt uppskatta värdet af cen politisk plan, att afgöra huruvida den var grundad pa rättvisa och bygd på en klok beräkning af alla de förhållanden, som dervid borde komma i betraktande, då blir sjelfva utgången af företaget icke af annan vigt för detsammas bedömmande, än såvida de igenom blir uppceuhart att man begått misstag vid afvägning af krafter och motkrafter, hvilka kunnat undvikas: med ctt ord, att man af okunnighet, öfverilning och passiover latit förleda sig att betrakta sakerne ur en annan syopunkt, än deras verkliga och sanna. Sjelfva företaget, sådant det visar sig före verkställigheten, sär just det man har att bedönrmima, icke sådant det ser ut efteråt. Och skälet härtill är uppenbart, ty bändelser , som ligga i det tillkommande, kunna naturligtvis ej bestämma motiver och handlingssält i ett närvarande, annorlunda än såvida de varit förutsedde eller kunnat fösutses. Denna rättvisa och billighet mot historiska personer, se vi derföre aldrig äsidosatt af skriftställare med sann känsla för det vigtiga och ansvarsfulla kallet att dömma öfver likar: vi träffa dem på hvarje blad hos eu Heeren, en Johannes von Möller, denne i sanning gudalike dödlige, som med förklarad blick synes hafva skådat ner på mensklighetens strider och öden. Få kunna blifva såsom han; men hvem som vill, kan tänka ädelt, kan dömma utan väld, Vi tro att bvarjehanda, som ännu år okändt, behöfver blifva bekant, tlanan det är möjligt att fälla ett fullt tillförlitligt och på tillräcklig sakkännedom grundadt omdöme öfver Custaf 1II:s å ofta tadlade företag att bryta med Ryssland. De protocoller Jousrnalinsändaren omtalar, innehålla ganska vigtiga upplyspingar öfver ex del af de orsaker, som bestämde Konungen till detta steg, och hvilka verkligen synas vara af den beskaffenhet, att man ej inser någon nödvändighet, hvarken för Toll eller någon avnan, att upphetsa bonom Hill ett företag, bvar!iil han snart sagdt nästan tvingades af hela den politiska ställningen. Då dessa protocoller en dag blifva framlagda för allmänheten, torde betydliga modificationer förestå de synpunkter och omdömen, vid hvilka man hbittills vant sig 1 denna frå ga. Det skall då troligen icke mera stämplas med politisk fördömelse, om någon skulle finnas hafva tillstyrkt ett företag, som genom dessa urkunder kommer alt i mycket synas helt annorlunda, än det hittills visat sig i den skymning, hvari föremålen blandat sig om hvarandra för betraktarens blickar. Man kan visserligen icke af de ifiågavarande protocollen komma till ett afgörande svar på den fråga, vid bvilken i de Historiska handlingarne fästes så mycken vigt: huruvida General Toll rådt Konungen till kriget eller ej; emedan, såsom Journalinsändaren rigtigt anmärker, detta synes redan hafva varit Beslutadt innan de öfverläggningar börjades, som nnefattas i protocollerne, och hvilka bufvudsakligen hafva till föremål sjelfva operationsplanen och medlen att sätta den i verket. Men hyad som genom dessa bandlingar framstår såsom en obestridlig historisk sanniug, det är att General Toll, långt ifrån att hafva upphetsat Konungen till kriget, tvertom för honom framlagt en mängd svårigheter och betänkligheter, som Jågo i vägen för företaget, och således snarare kan sägas bafva motarbetat Konungens häg för kriget, än att otillbörligen hafva närt den. Både han och Friberre Ruuth bafva vid dessa vigtiga öfverläggningar fört ett språk, framlagt statsmannaFR a