ska handlingarne, alt Grelyve Toll inledt Gustat LTL 1
Finska kriget, och hans son i det mot Frankrike Då
vi, genom tillgång till officiella och tillförlitliga
bandlingar, äro i tillfälle att upplysa åtskilligt i des-
sa båda frågor, skola vi göra det, för att derigenom
sätta den oväldige läsaren i stånd att bedömma till-
förlitligheten af de beskyllningar, som med så myc-
ken säkerhet framställas. i
Det är så vanligt att utgången af ctt företag hbe-
stämmer omdömet öfver detsamma, att det icke bör
väcka ringaste förundran då man hörer Finska kri-
get kallas ett olyckligt företag. Tvertom är det en
oneklig sanning, att detta krig hade många bedröfli-
gr följler för riket, och att mau med afseende der-
på med skäl kan kalla det olyckligt. Men då frå-
ga år alt uppskatta värdet af cen politisk plan, att
afgöra huruvida den var grundad pa rättvisa och bygd
på en klok beräkning af alla de förhållanden, som
dervid borde komma i betraktande, då blir sjelfva
utgången af företaget icke af annan vigt för detsam-
mas bedömmande, än såvida de igenom blir uppceu-
hart att man begått misstag vid afvägning af kraf-
ter och motkrafter, hvilka kunnat undvikas: med ctt
ord, att man af okunnighet, öfverilning och passio-
ver latit förleda sig att betrakta sakerne ur en annan
syopunkt, än deras verkliga och sanna. Sjelfva fö-
retaget, sådant det visar sig före verkställigheten,
sär just det man har att bedönrmima, icke sådant det
ser ut efteråt. Och skälet härtill är uppenbart, ty
bändelser , som ligga i det tillkommande, kunna na-
turligtvis ej bestämma motiver och handlingssält i ett
närvarande, annorlunda än såvida de varit förutsedde
eller kunnat fösutses. Denna rättvisa och billighet
mot historiska personer, se vi derföre aldrig äsido-
satt af skriftställare med sann känsla för det vigtiga
och ansvarsfulla kallet att dömma öfver likar: vi
träffa dem på hvarje blad hos eu Heeren, en Johan-
nes von Möller, denne i sanning gudalike dödlige,
som med förklarad blick synes hafva skådat ner på
mensklighetens strider och öden. Få kunna blifva
såsom han; men hvem som vill, kan tänka ädelt,
kan dömma utan väld, Vi tro att bvarjehanda, som
ännu år okändt, behöfver blifva bekant, tlanan det
är möjligt att fälla ett fullt tillförlitligt och på till-
räcklig sakkännedom grundadt omdöme öfver Custaf
1II:s å ofta tadlade företag att bryta med Ryssland.
De protocoller Jousrnalinsändaren omtalar, innehålla
ganska vigtiga upplyspingar öfver ex del af de orsa-
ker, som bestämde Konungen till detta steg, och
hvilka verkligen synas vara af den beskaffenhet, att
man ej inser någon nödvändighet, hvarken för Toll
eller någon avnan, att upphetsa bonom Hill ett
företag, bvar!iil han snart sagdt nästan tvingades af
hela den politiska ställningen. Då dessa protocoller
en dag blifva framlagda för allmänheten, torde be-
tydliga modificationer förestå de synpunkter och om-
dömen, vid hvilka man hbittills vant sig 1 denna frå
ga. Det skall då troligen icke mera stämplas med
politisk fördömelse, om någon skulle finnas hafva
tillstyrkt ett företag, som genom dessa urkunder
kommer alt i mycket synas helt annorlunda, än det
hittills visat sig i den skymning, hvari föremålen
blandat sig om hvarandra för betraktarens blickar.
Man kan visserligen icke af de ifiågavarande proto-
collen komma till ett afgörande svar på den fråga,
vid bvilken i de Historiska handlingarne fästes så
mycken vigt: huruvida General Toll rådt Konungen
till kriget eller ej; emedan, såsom Journalinsända-
ren rigtigt anmärker, detta synes redan hafva varit
Beslutadt innan de öfverläggningar börjades, som n-
nefattas i protocollerne, och hvilka bufvudsakligen
hafva till föremål sjelfva operationsplanen och medlen
att sätta den i verket. Men hyad som genom dessa
bandlingar framstår såsom en obestridlig historisk
sanniug, det är att General Toll, långt ifrån att
hafva upphetsat Konungen till kriget, tvertom för
honom framlagt en mängd svårigheter och betänklig-
heter, som Jågo i vägen för företaget, och således
snarare kan sägas bafva motarbetat Konungens häg
för kriget, än att otillbörligen hafva närt den. Bå-
de han och Friberre Ruuth bafva vid dessa vigtiga
öfverläggningar fört ett språk, framlagt statsmanna-
FR a