deraf, eller från sak till ord, från begrepp till språk , och från innehållr allmänhet till form, Om Comitten härmed velat säga: att undervisningen bör gå från det concreta till det allt mer och mer abstracta, från facta till principer; så synes denna sats vara med den nyss förut från samma sida i Betänkandet anförde i en strid, som jag i underdånighet trott förtjena att i förbigående anmärkas. Comitcen säger, sid. 27: hvad som gäller om sakkunskaper, gällar äfven om språkstu-dier. Första steget på denna bana borde följaktligen vara att under begrepp och gramatkaliska reglor ordna och reda Modersinålet, hvars ord, böjningar och sammansättningar äro Lärjungen factiskt bekanta. Och på 29:de sidan tillägger Comitgen ganska riktigt: Ju närmare det främmande språket öfverensstämmer med modersmålet, ju lättare iohemtas det. Men dessa principer tyckes Comitgen icke hafva följt, då hon, sid. 63, föreslår: att pi den lärda eller kan hända rättare döda språklinien i Trivialskolan Latinets studiurn börjas uti första klassen, Grekiska språkets uti den andra och Fransyska uti Rectorsklassen, tillika med Svenska, språkets Etymologi och Syntax, :samt någon Ykännedom af dess Prosodi:? — äfvensom att på den lefvande språklinien begynnelsen bör göras med det Fransyska språket i första, det Tyska i andra och Engelska i tredje klassen. Eller anser Comitten Latin och Grekiskan närmare öfverensstämmnnde med vodersmålet än Fravskan? Och denna när-: mare än Tyskan och Engelskan? Af dessa och flera dylika motsägelser tyckes man tydligen finna, att de särskilta be-sluten blifvit i Comitden fattade af olika pluralitets-personaler, På 28:de silan säger Comitgen: Enär hvarje hufvudgren af undervisningen genetiskt behandlas, och intet till den harmoniska utvecklingen hörande ämne uraktlåtes; så står Lärjungen åt alla sidor på fast grund. Hvad ban vet kännner han redigt. Hvad Comiteen härmed velat uttrycka vågar jag icke tilltro mig kunna med fullsäkerhet inse. Men om meningen är, att Lärjungen skall genast börja med alla ämnen på en gång; så fruktar jag, att hans begrepp skola blifva alltför kaotiska för att ens förtjena namn af kunskap. I hans minne skall bildas en röra, hvari han aldrig skall kunna urskilja någonting bestämdt, eller hemta någonting annat, än blott en alltför hög inbillning om sin egen lärdom. (Forts. e. a. g.) STOCKHOLM