deraf, eller från sak till ord, från begrepp
till språk , och från innehållr allmänhet till
form, Om Comitten härmed velat säga: att
undervisningen bör gå från det concreta till
det allt mer och mer abstracta, från facta till
principer; så synes denna sats vara med den
nyss förut från samma sida i Betänkandet an-
förde i en strid, som jag i underdånighet trott
förtjena att i förbigående anmärkas.
Comitcen säger, sid. 27: hvad som gäller
om sakkunskaper, gällar äfven om språkstu--
dier. Första steget på denna bana borde
följaktligen vara att under begrepp och gra-
matkaliska reglor ordna och reda Modersinå-
let, hvars ord, böjningar och sammansätt-
ningar äro Lärjungen factiskt bekanta. Och
på 29:de sidan tillägger Comitgen ganska rik-
tigt: Ju närmare det främmande språket öf-
verensstämmer med modersmålet, ju lättare
iohemtas det. Men dessa principer tyckes
Comitgen icke hafva följt, då hon, sid. 63,
föreslår: att pi den lärda eller kan hända
rättare döda språklinien i Trivialskolan La-
tinets studiurn börjas uti första klassen, Gre-
kiska språkets uti den andra och Fransyska
uti Rectorsklassen, tillika med Svenska, språ-
kets Etymologi och Syntax, :samt någon
Ykännedom af dess Prosodi:? — äfvensom att
på den lefvande språklinien begynnelsen bör
göras med det Fransyska språket i första,
det Tyska i andra och Engelska i tredje
klassen. Eller anser Comitten Latin och
Grekiskan närmare öfverensstämmnnde med
vodersmålet än Fravskan? Och denna när-:
mare än Tyskan och Engelskan?
Af dessa och flera dylika motsägelser tyc-
kes man tydligen finna, att de särskilta be--
sluten blifvit i Comitden fattade af olika plu-
ralitets-personaler,
På 28:de silan säger Comitgen: Enär hvarje
hufvudgren af undervisningen genetiskt be-
handlas, och intet till den harmoniska ut-
vecklingen hörande ämne uraktlåtes; så står
Lärjungen åt alla sidor på fast grund. Hvad
ban vet kännner han redigt. Hvad Comi-
teen härmed velat uttrycka vågar jag icke
tilltro mig kunna med fullsäkerhet inse. Men
om meningen är, att Lärjungen skall genast
börja med alla ämnen på en gång; så fruktar
jag, att hans begrepp skola blifva alltför kaoti-
ska för att ens förtjena namn af kunskap. I
hans minne skall bildas en röra, hvari han
aldrig skall kunna urskilja någonting bestämdt,
eller hemta någonting annat, än blott en allt-
för hög inbillning om sin egen lärdom.
(Forts. e. a. g.)
STOCKHOLM