ee Rae MIL AVI) dd hed Be RR
J Se - Re
ide bör hafva. Härvid besvarar han först
den frågan: I hvad förhållande står ett Christ-
ligt Presterskap till upplysning och Skola?
undersöker derefter i bvad förhållande Sven-
ska presterskapet särskildt och för närvarande
ställt, eller söker ställa sig till sitt Lands
Skola? samt framställer slutligen ett prac-
tiskt. d. v. s i verkligheten utförbart, kraf-
tigt medel, att återkalla Presterskapret till sin
ursprungliga bestämmelse, Vi vilja i korthet
framställa förf:s tankar öfver hvar och en af
dessa hufvudpunkter.
I afseende på den första frågan påstår förf.
att det Christliga Läro-embetet är egentligen
och från början bestämdt att hafva vården
om folkupplysningen och bildningen i allmän-
het;ty, säger hon, Christusär sanningen, och den,
som undervisar till sanning, han undervisar
till Christus. Fordom var hos oss all uuder-
visning religiös, och sådant var icke utan bhe-
tydelse. — Det borde vara så ännu idag men
i högre mening: all bildning borde nemligeo
helgas af religionen; allt vetande, så vida det
icke skall nedsjunka till materialism, under-
ställas de religiösa idgerna, all kunskap, så vi-
da den skall hafva något mål, hänföras till de
högsta och vigtigaste frågorna om verlden,
-menniskan och Gud. Men ty värr har Under-
visning liksom Fetenskap längesedan afvikit
från detta sitt idealiska mål; begge hafva i
allmänhet förlorat sin reliösa syftning, och
sällan höras deras röster, som ropa dem från
sin förvillelse tillbaka. Vi se ett uttryck af
denna sanning äfven i den omständigheten att
Presterna icke mera som förr äro represen-
tanterna för sin tids bildning; den har till en
stor del sluppit dem ur händerna, och såsom
en naturlig följd deraf, har det sedan gått
med undervisningen på samma sätt, i synner-
nerhet hvad den högre undervisningen beträf-
far: den lägre eller folkundervisningen hafva
presterna undandragit sig sjelfva. — — —
Den klagan blir alltmera bögljudd i alla
länder nu för tiden, vårt fidernesland icke
undantaget, att presterna ej fullt motsvara
ändamålet, hvarföre folket lönar dem. De
predika väl som förr, men: man tviflar på
kraften deraf, och vi- få dagligen allt mera
skäl att klaga: med Paulus: ho tror vår pre-
dikan?. Man börjar allt mer och mer att for-
ska: öfver våra privilegier , och billigheten
deraf sättes allt mer och mer i fråga...
Det ligger i sakens natur, att hvar och en
försvarar, hvad han tror - vara: sin rättighet.
Men illa: uppfattas försvaret för de presterliga
privilegierna: genom ett stationärt: förhållande,
det är, genom: ett hauvdlingssätt, som endast
kämpar för: att bibehålla. allt, . som det är.
Vill man kraftigt och:med framgång försvara
sina privilegier, (hvilket dock låter illa i: ti-
dens öra,) så göre man det: för: Guds och san-
ningens skull; det är; man förvandle prester-
skapets stora privilegier till: upplysningens
för obscurantismen: oåtkomliga,. privilegier,
Presten blifve. mer, än Religionens- ceremoni-
mästare; mer än Christendomens mantelhöljde