fordringslagar både för Kyrkans, Prestersko-
pets öch- Biskops skull, hvilken sednare, :
Eraft af sitt egentliga embete, är mera er
representånt af Stiftet, än af Skolan. — Det
ärverkligen med ledsnod man länge åsett de
standålösa och besynnerliga rättegång vr, som
härflyta ifrån det obestämda eller oriktigoe i
dessa befordring stadgar — och den likvöjd-
het, med hvilken Preste-Siåndet sjelft bedrif-
vit deras förbättrinde, — Häraf hufva upp-
kommit dessa Legesin casu, som de med
hbvilka Consistorierna regalera, såsom t, ex, i
finköpings Pou-Capitel, der en ef Lectoei-
ne den-ena - gången, aen 23 Janunri 1923,
förklafer sigjäfvig och afträder såsom Do-
mare, emedsn hän var i närmare slägtför-
hållande med en af de:sökande, och den an:
dra gången, den 31 Augtsti 1031, då savima
slägtinge åter var sökande och på förslaget,
för klarade sig competent Domsre, och i så-
dan egenskap qvarblef. — Och nu Consistorii
i Sifengnäs förhållande, alt suppodera en lag
promulgerad, som ej feanus. Hvar ärgransen
för detta arbitrage! hvar skola följderna
stanna!
Måtte således det egentliga Presterskapet
söka med ölfvar, urskiljning och endrägt be-
gegna de tillfallen de äga, för att hejda des-
sa oordnivgar genom bestämda och värdiga
befordringslagar,