fordringslagar både för Kyrkans, Presterskopets öchBiskops skull, hvilken sednare, : Eraft af sitt egentliga embete, är mera er representånt af Stiftet, än af Skolan. — Det ärverkligen med ledsnod man länge åsett de standålösa och besynnerliga rättegång vr, som härflyta ifrån det obestämda eller oriktigoe i dessa befordring stadgar — och den likvöjdhet, med hvilken Preste-Siåndet sjelft bedrifvit deras förbättrinde, — Häraf hufva uppkommit dessa Legesin casu, som de med hbvilka Consistorierna regalera, såsom t, ex, i finköpings Pou-Capitel, der en ef Lectoeine den-ena gången, aen 23 Janunri 1923, förklafer sigjäfvig och afträder såsom Domare, emedsn hän var i närmare slägtförhållande med en af de:sökande, och den an: dra gången, den 31 Augtsti 1031, då savima slägtinge åter var sökande och på förslaget, för klarade sig competent Domsre, och i sådan egenskap qvarblef. — Och nu Consistorii i Sifengnäs förhållande, alt suppodera en lag promulgerad, som ej feanus. Hvar ärgransen för detta arbitrage! hvar skola följderna stanna! Måtte således det egentliga Presterskapet söka med ölfvar, urskiljning och endrägt begegna de tillfallen de äga, för att hejda dessa oordnivgar genom bestämda och värdiga befordringslagar,