genom folken. Sakert kunde ingen Tysk Furste hafva den afsigten, alt nedtrycka fulkets billiga önskningar med den hotelsen, att fremmande trupper, det vill säga, andra Tyska trupper genast skulle inrycka! Folken hade ru väntat sedan r816, och nu: ville man förlanka dem att de började yttra sina önskvingar! Ville man hafva luge i Tyskland, så kunde det blott ske derigenom, att trefnad och . tillfredsställe:se beriskade inom hvarje I samhälle; detta skulle också ske, om Regeringarna eftergåfvo folkens billiga önskningar, och folken antogo Regeringarnas anbud: Han hoppades att Förbundet icke skulle träffa några anstalter som stodo i strid med de enskilda staternas lagar, eller genom för stor militärmakt utöda och bringa de serskilda folken till tiggarestafven. Om man ville tillåta Förbundsdagen, att förfoga om de enskilda Förbunds-staternas finanser, hvad skulle det då blifva af Suveräniteten! Han begrep icke huru något sådant kunde yttras af Regeringen då Förbundets ändamål vore at upprätthålla allas sjelfständighet.: Att beI stämma huru mycket militär skulle hållas i hvarje stat, vore ett jus singulorum. Hvad som nu vore nödvändigt efter förbundslagen, det skulle beviljas af Ständerna, men met tilläto icke landets krafter. LandtdagsCommissarien trodde, att frågan endast vore, det förbundsdagen skulle äga rätt att yttra sig, huruvida hvarje stats militärcontingent vore enlig med förbands-författningen. För sin del önskade ban, att någon annan inblandning i reglerandet af Badens förhållanden aldrig måtte komma i fråga , hvilket kuvde medföra de sorgligaste följder. Hans hjerta skulle blöda att se en sådan händelse inträffa, och han måste djupt beklaga, om provokationer, hvilka ban i allt fall ansåg för o politiska, skulle föra derhän. Diskussionen blef derefter uppskjuten till påföljande mändag. Den 24 Juli förekom en ny motion om Badiska tryckfriheten at Ur Pfeiffer, som erivdrade om de fruktlösa bemödanden Stä derna gjort för att få tyckfrihetslagen i verksamhet, utan att någon förboppning dertill ännu visat sig, Han trodde derföre, att man horde taga en annan väg, för a t erhålla et! faktiskt och otvifvelaktist medel att bevisa, alt grundlagen skymfades om ingen tryck frihetslag erhölls; hvarföre han föreslog, att Ständerne he!t enkelt och utan omsv. pskulle begära hos regeringen, att enligt 27 4. 1 grundlagen skyndsamt låta utfärda devna lag. Detta kunde ju icke under någon förevändning af regeringen vägras; men man erhölle derigenom något bestämdt hvad som menades med tryckfrihetsbrott; domstolarna skulle åtminstone få vågon regel att gå efter vid bedömmandet deraf, om censorn öfverskridit sina rättigheter, och förfatlare erhålla ett skydda emot censurns godtycklighet. Fr Eckhardt och Jordan bestredo motionen såsom Ööfverflödig. Utkomme ingeo tryckfrihetslag , så för endla dat f cv Gelf att aryndlacoen Vare