medel och atsaga sig alla rättvgheter, blott för alt ställa en kvigshär på benen, som vore bestämd att offra sitt blod i de större staternas intresse! Tyvärr visade de sednaste tiderna, att Tyskland icke metia exislerade såsom Tyskland, och att de mindre staterna endast voro skyddsstater för tvänne stora makter. Förbundsdagens sednaste ordonnanser förkunnade detta blott alltför tydligt. De båda stora makterne bade gjort de öfrige propositioner, som dessa blott bejakat. En återblick på hela förbundets förhållande skulle visa att i Pariserfredens af år 1814 sjette artikel blifvit fastställdt, att Tyskland skulle bilda en federativ-stat; och vidare, att dess inre: angelägenheter skulle ordnas på en congress i Wien. På denna congress hade dock endast Österrike, Preussen, Hannover, Bayern och Wirtemberg rådplägat om de Tyska angelägenheterna; de öfriga mindre staterna hade redan vid sitt biträdande till alliansen förbundit sig, att på förhand erkänna de bestämmelser, som de Höga Makterna ansågo nödiga för ändamålet: Tysklands oberoende — Bäjern och Wiärtemberg hade man endast släppt med, derföre att de ingenting betydde bredvid de tre Europeiska makterna, och att deras protest icke hade gifvit besluten något annat resultat. Då förenade sig de öfrige Tyska Furstarne med de fria städerna, och protesterade emot hvarje tvång, som de stora kunde vilja pålägga dem. Då vu förskräckelsens man kom tillbaka från Elba, så måste de Tyska folken ånyo sammantsäda, för alt-bekämpa det fruktade vilddjuret; då först tillkallades äfven de öfrige Tyska Furstarne, och förbundsakten var färdig på nio sessioner, samt utgjorde på visst sätt en reflex af den Rbenska förbundsakten. Efter Napoleons besegrande hade förbundsdagen trädt tillsamman, och uti artiklarna 18 och 19 lofvat Tyskarpe tvenne dyrbara rättigheter: Tryckfrihet och handelsfrihet. Alltsedan 18:16 hade nu Förbundsdagen suttit i Frankfurt am Mayo: men hvar vore tryckfriheten? Hade något skett för Tysklands allmänna intressen? 1819 hade folkens bemödanden blifvit nedslagna genom Carlsbaderbeslutet. De Tyska Furstarne hade äfven då betackat sig . .. Men Tyska nationen vore icke böjd för myterier; med trohet och kärlek hängde folket vid sina Furstar; detta hade de alltid tillkännagifvit, och beseglat det med sitt blod; aldrig bade Regeringarne förgäfves påkallat dem i nödens stund, I 189 års förbundsbeslut bestämdes uttryckligen att Tyskland inom 5 års förlopp skulle få en allmän tryckfribetslag. I stället för dettta hade man nu fått de definitiva besluten af 1824 och 1823. Folken hade hopknäppt sina händer och bönfallit hos Regeringarna, utan att dessa hört dem; och nu hotades man öfverallt, der folket ville högt yttra sina önskningar till Regeringarna, med vapnens makt, under det önskningarna lempades utan afseende. Verldshistorien står dock, sade Talaren, öf