han ej blott ar ell lastdragande djur 1 staten,
men en familjfader , som får dela frukterne
af sitt arbete med de sina och glädja sig af
tankan att kunna betrygga deras framtid, och
vi skola se ett folk, med hvitket intet anna!
skall kunna mäta sig i sedlighet, i kvaft, i.
fosterlandskänsla. Men ban behöfver hjelp af
krafter som ligga utom hans, men sluta sig
till dem, af medborgare som med upplyst väl-
vilja taga del i hans öde, som nalkas honom,
icke såsom. aristocratien för att trycka hans
skuldra, men såsom vänner för att trycka hans
hand. En upplyst och medborgerligt sinnad
medelklass skall kunna verka oändligen myc-
ket för utbredande af bättre begrepp och in-
sigter hos vår allmoge, och för borttazande
at de fläckar, tidens förderf lemnat efter
sig äfven hos den. Med glädje se vi i de
uppkomna och allt mer tilltagande nyck-
terbetsföreningarne , bevis att de lägre folk-
classernas sedliga behof kraftigt behjertas a!
vältävkande man i vårt land, och vi hoppas
detta är blott ett förebud till en ännu mera
utvidgad verksamhet i denna våg. Den un-
dervisoing vår allmoge erhåller, skulle vis-
serligen med största fördel, både för det all-
mävna och dem sjelfve, kunna utsträckas till
flere ämnen, som kraftigt skulle verka på ut-
vecklingen af deras förståndsanlag, och gifva
dem klarare och renare begrepp om deras ställ-
bing såsom medlemmar af ett samnbälle. Hvad
skolan ännu icke gifver, skulle till en viss
grad kunna ersättas genom skrifter af practisk
syftning åt folkets behof, beräknade för de-
ras lattningsgåfva och spridda till ett så lågt
ris, att de deri igenom försäkrades om ingång
öfverallt der de kunde gagna. I England fin-
pes sedan 1827 ett samfund, bvars ändamål
är sidant, som det vi nyss nämt. Det presi-
deras af nuvarande Lord-Canzlern Brougbham,
som ägnat så mycket af sin verksamma lefnad
åt förbättrande af uppfostran och spridande
af kunskaper bland sina landsmän. Det vore
ett föremål värdist män, som nitilska för fol-
kets bästa hos oss, alt förena sig om att leda
er och acnan stråle af kunskapsljuset till de
boningar, der jåhet och okunnvighet herrska.
Vi hafva aldrig kunoat öfvertyga oss om rig-
tigheten af den åsigt, som vill inskränka bild-
ningen för omussan endast till religionskunska-
pen. Visserligen är denna vigtigast afall bun-
skap, och dess meddelanc le af upplyste och
nitiske lärare en national-angeläsenhet; men
ensam är den visst icke tillräcklig för sam-
bällsmennis! sus månofaldion fäögen i lifvet.
Äfven de a ro osv Da: åa jorden och äro
fastade vis v orken som imnera taga den physi-
ska kvafien i ar pråk, än att den Intellectu-
ella skulle kunna utvecklas till någon sä deles
höjd, kanna dock mottaga förädling och bil-
das till ökad gagnelighet i samhället, genom
kanskaper som passa för deras: läge och äro
beisäknade för deras behof. Erfarenbeten ta-
lar böst för denna sanning; och ett folk, som
vill vara fritt, måste genom en utbredd od-
ling göra sig friheten värdigt, och sälta sig i
stånd alt bevara den. Den tvifves icke i o-
buonighetens skräpkasomare.? och rymmer