MIAS 8 MI SILVA MMMM SIVLIwW free urt MD vUUSeT frasen, då afgifter för den i fastigheter förs vandlade privat förmögenheten aldrig upphört att erläggas, — Tanken förvånas ej mindie än sinnet uppröres, af så ohöljdt brottsliga tillvitelser. — Hafva väl någovsin, äfven under dessa tider af anarkiskt miane, då Konunga-makten nödgades, så till sägandes, bero af stridiga partiers växlande, men likväl nästan aldrig nationliga vilja, anspråk af denna art vågat väckes? — Finnes någon anledning dertill i de lagar och författningar vi alla förbundit o:s att åtlyda? — Har förbindelsen att å anslaget till Hofbållningen, erlägga bevilloing, blifvit mot någon ef Sveriges förra Konungar yrkad? — Ihistorien, och känslan af Nationens egen värdighet, förneka bestämdt en dylik förmolan. — Men då mig egenteligen åligger, att inskränka mig till närvarande fall, så torde jag, å min side, få fråga Förfaltaren, om något stadgande angående denna afgift fiones uttryckt, var re sig i Bevillvings Förordningen, eller då anslaget till Hofhbållningen beviljades? — hafva BPikets Ständer, vid någon af deras Förs samlingar, derom väckt fråga? — Nej, skall sveret blifva af hvarje eanningens väa, of hvarje Medborgare, som erkänner vigten af den ed ban aflagt, och af de skyldigheter han derigenom förbundit sig att uppfylla. — Ver det för att kränka dem, som Svenska Folket kallade till sin Thbron en Furste, som lydde dess kallelse, med fast föresats, den han äfven redeligen uppfyllt, att obrotisiigen hålla och efterkomma landets lagar, men icke för att se dem ensidigt tolkade efter orolighete-stiftares beräknade läror, -— Flere försök hafva redan blifvit gjorda, att sålunda skaka Nationens trohet; — de bafva brutit sig mot den fasta grundvalen till denna faderligen skyddande Kohunga-maktg som, under sinnenas stormer, genom sitt ledande ljus, öppnar en säker hamn för den vilseförde, Så förstår då Artikel-Författaren den redan åberopade 3 S, i Regeringsformen: Konungens Majestät skall hållas i helgd och vördnad. lHan3 gerningar vara emot allt åtal fredade, — Här oskäres denna helgd, här förgätes denna vördnadspligt, bär åtalas personlighelens gerningar; och det är ett sådant åtal, som lagen kallar Zasteligt tal , samt med deremot svarande högsta ansvers-påföljd belägger, -— Öfverflödigt vore att härvid ytterligare anmärka allt det försåtligt vrängda i framställningen, allt det uppenbart lögnaktiga i uppgifierna, Jag återkommer nu till sjelfva texten, hvarvid, åtminstone jemförelsevis, föga återstår att anmärka. Följande strof påkallar dock någon uppmärksamhet. Den lyder sålunds: Hvadan måhända hos mer än en re(lekterande torde uppstå fråga om, hvilken som är lyckligast; antingen en Nord-Amerikansk plantage-slaf, utan skatte bekymmer, med fullkomlig bergning och trygghet under lagen, eller en Nord-Europeisk jordbruksträl, dignande brödlös under skattebördor, och endast skyddad och hedrad i den mon, slumär rar hackärt hANAM ANAR rANA