UL UL MAULIVA 21128 UL 11860 MA 410208 DUIUIAI AVÄR ATT Nån
na omsorger åtnjuter af folket, så skulle ju
med samma skäl och lika rättvisa han kunna
frikallas ifrån alt till Statskassan erlägga af-
gift för de större eller mindre Fastigheter, han
mer eller mindre betänksamt för behållningen
deraf sig tillhandlat? Hvart skulle väl detta
slutligen taga vägen? Utom det olämpliga att
ofta i tvist med sina underhafvandei sista in-
stansen stånda Domare i sin egen sak, åtmin-
stone genom inflytelse, (och der inflytandet
regerar, hvar finnes rättvisa?) så skulle om
principen godkändes, en egoistisk Regent ge-
nom de ideligen ökade anslag Hans smickrare
mägtat tillorda honom, den ena egendomen
efter den andra, utan fördel för Stats-Verket,
falla i hans händer och, hvad som beklagli-
en oftast är händelsen med dylika, råka i lä-
gervvall till ringa föresyn för Folket, eller
båtnad och heder för den höge ägaren sjelf.
Formen är här den af allmänna betraktel-
ser, som ej nödvändigt afse ett bestämdt före-
mål. — Men detta bestämmes tillräckligt bå-
de af det föregående och af hvad som längre
fram följer. — Det är Sveriges Konung, som
åtminstone, jemte andra Monarker, förutsättes,
såsom den der låter frikalla Sig från Taxering
för de enorma summor, Han såsom Lön åt-
pjuter; det är i hänsigt till Honom, åtmin-
stone Jemte andra, som en analogie frambrin-
gas emellan skatteskyldighet för de medel Na-
ironen anslagit för Konungavärdighetens kraf,
ach för den privat-egendom i fastighet, som
za hvar, och således äfven Konungen kan för-
värfva, Orimligheten och brottsiigheten af
åenna hopställning är ögonskenlig, likasom
slutsatsen, att den förra frikallelsen skulle le-
da:;till den sednare, är falsk både till sin prin-
cip och till verkeligt förhållande, då allmänt
kändt är, att den privat-egendom, som här
åsyftas, betalar skatt efter sin natur och be-
skaffenhet, likasom alla andra. — Jemte det
vrängda i hela denna framställning upptäcker
man således deri väl icke en rakt lögnaktig
uppgift, men elt bedrägligt antydande.
Nu förekommer ett kraftigare ställe. Orden
äro: Sedan Folken icke mera anse sig vara klaf-
bundna under dynastierne, utan betrakta Re-
genterne för hvad de i constitutionelle Stater
verkligen äro: Deras högsta Lön-njutande Em-
betsmän och förste Medborgare, hvilka, sjelfva
stående till moraliskt ansvar inför Allmänna O-
pinionen, äro genom sina Rådgifvare redovis-
ning skyldige inför Nationerne, dessa högsta
och sannskyldiga Jordiska Majestäter, hver-
förutan alla andra Majestäter äro nulliteter;
så följer ock, att nutidens styrande aldrig
kunna, med blicken fästad på tidsandan och
menniskolynnet, förnuftigtvis eftersträfva nå-
gon större ära än den, som njutes genom egen
bokstaflig lydnad för, och upprätthållandet af
besvurna sam hälls-lagar; i lindrandet ef de
styrdas bördor, och beredandet af deras säll-
bet; — detta enda sätt, alt ändteligen bibe-
hålla Kronan på egna hufvuden, och arfs-
rättigheten dertill åt sina efterkommande, —
Äfven bär märker man formen af allmänna
isigter, men genom både hvad förut blifvit
ta oo 1 .
- Rr- oo af Ull JA