UL UL MAULIVA 21128 UL 11860 MA 410208 DUIUIAI AVÄR ATT Nån na omsorger åtnjuter af folket, så skulle ju med samma skäl och lika rättvisa han kunna frikallas ifrån alt till Statskassan erlägga afgift för de större eller mindre Fastigheter, han mer eller mindre betänksamt för behållningen deraf sig tillhandlat? Hvart skulle väl detta slutligen taga vägen? Utom det olämpliga att ofta i tvist med sina underhafvandei sista instansen stånda Domare i sin egen sak, åtminstone genom inflytelse, (och der inflytandet regerar, hvar finnes rättvisa?) så skulle om principen godkändes, en egoistisk Regent genom de ideligen ökade anslag Hans smickrare mägtat tillorda honom, den ena egendomen efter den andra, utan fördel för Stats-Verket, falla i hans händer och, hvad som beklaglien oftast är händelsen med dylika, råka i lägervvall till ringa föresyn för Folket, eller båtnad och heder för den höge ägaren sjelf. Formen är här den af allmänna betraktelser, som ej nödvändigt afse ett bestämdt föremål. — Men detta bestämmes tillräckligt både af det föregående och af hvad som längre fram följer. — Det är Sveriges Konung, som åtminstone, jemte andra Monarker, förutsättes, såsom den der låter frikalla Sig från Taxering för de enorma summor, Han såsom Lön åtpjuter; det är i hänsigt till Honom, åtminstone Jemte andra, som en analogie frambringas emellan skatteskyldighet för de medel Naironen anslagit för Konungavärdighetens kraf, ach för den privat-egendom i fastighet, som za hvar, och således äfven Konungen kan förvärfva, Orimligheten och brottsiigheten af åenna hopställning är ögonskenlig, likasom slutsatsen, att den förra frikallelsen skulle leda:;till den sednare, är falsk både till sin princip och till verkeligt förhållande, då allmänt kändt är, att den privat-egendom, som här åsyftas, betalar skatt efter sin natur och beskaffenhet, likasom alla andra. — Jemte det vrängda i hela denna framställning upptäcker man således deri väl icke en rakt lögnaktig uppgift, men elt bedrägligt antydande. Nu förekommer ett kraftigare ställe. Orden äro: Sedan Folken icke mera anse sig vara klafbundna under dynastierne, utan betrakta Regenterne för hvad de i constitutionelle Stater verkligen äro: Deras högsta Lön-njutande Embetsmän och förste Medborgare, hvilka, sjelfva stående till moraliskt ansvar inför Allmänna Opinionen, äro genom sina Rådgifvare redovisning skyldige inför Nationerne, dessa högsta och sannskyldiga Jordiska Majestäter, hverförutan alla andra Majestäter äro nulliteter; så följer ock, att nutidens styrande aldrig kunna, med blicken fästad på tidsandan och menniskolynnet, förnuftigtvis eftersträfva någon större ära än den, som njutes genom egen bokstaflig lydnad för, och upprätthållandet af besvurna sam hälls-lagar; i lindrandet ef de styrdas bördor, och beredandet af deras sällbet; — detta enda sätt, alt ändteligen bibehålla Kronan på egna hufvuden, och arfsrättigheten dertill åt sina efterkommande, — Äfven bär märker man formen af allmänna isigter, men genom både hvad förut blifvit ta oo 1 . Rroo af Ull JA