be-l dig, att med tiggarestafven i handen, utvanjag) dra från de ;nejder, hvarest under anspiråkslöillejsa och hulda Regenter våra -Förfäder i sekareller funnit bergning, och belöning för sin troidhet mot Konungen och sin kärlek till .Fäderene I neslandet). — Man behöfver i sanni och I ögons vittnesbörd, för att tro sådapEkkunhit sej skrifvasoch tryckas, . FSS . Den närande delen af Natione tidet vill? pihelt enkelt säga, — Sveriges alltöbge och ftSveriges industriella klasser, äro Såtede3wu roI färdiga, att med tiggarestafven i ha tr ve-l vandra, och det till följd af styrelsen ör-) förut antydda handlingssätt, — Och hvadan inFett så högst förnärmande yttrande? troligen ärlaf den till förevändning begagnade omstänina I dighet, att för redan flere månader sedan nåejl gra få enfaldiga, lättrogne personer af arbeigI tande klassen, låtit till dylika tankar förleda gs-Å sig af vissa, på olika orter samtidigt utspridig,å da, orimliga rykten, till hvilkas källor måndal gen torde anse sig vägledd just af dylika arin-dtiklar, som denne, — Snart uppdagades likif-Å väl ryktenas osannfärdighet, och ingen talade mer om utvandring, Här förespeglas den dock iga j åter, och innebär: således både en vrängd diå framställning och en lögnaktig uppgift, så et; i mycket påtegligare.-till allmänhetens förvilen flande och förledande, som den beledsagas vid om I det åberopade styckets :slut af en frarskrufför vad Aotithes, hvars förgriplighet i grund, hvars försåtligheti form, jag icke ens torde ig: behöfva ådagalägga. lå, Vidare framställer författaren den frågan? täI huruvida, då Bevillnivgs-Förordningen i sin in-k I Art. I S. uttryckeligen ålägger: Alla inom rot I Sveriges Rike i Mantals-längd (d, v. s. från ög J och med 17 till ech med-60 år, och äfven rg. derutöfver, om de äga 100 Ridrs inkomst )) bI skaltskrifne personer, utan sfseende på stånd 1-J eller förmögenhet, att låta enligt nämnde del Förordning taxera-sig: Kungliga och Furstn-fliga personer äro derifrån undantagne? — ka I helst hvarken den Kungliga ofelbarheten friu-) kallar: derifrån, eller någon f. i Grurdlagen — feller annorstädes lemnar -ringaste anledning an I till ett motsatt förhållande; och, utom det, e1Jatt sjelfva Tabellverket, hvars egentliga grundlig val Mantals-längderne äro, igenom sådane nt i pexsoners uteslutande, alltid: till siffran skultalle blifva en lögnare, hvad skulle väl ändtlie1gen menige man tro eller säga, om han finkal ge se eller höra sig äga en Kung eller Kronetsj Prins, som ej — står i mantal??? Möjsig lig vore törhända den törutsättnirg, att frågajgan verkligen uttryckte ett slags tvifvel, som Ji-) önskar löses, så framt ej sjelfva ordalagen, i f-)j hvilka den är affattad, och den vid styckets a-j slut antagne tonen af epigramm, (en ton, som HN. I då den: användes öfver sådane föremål, allmj tid är en-smädelse,) så framt ej allt detta kI tillräckligen antydde, alt ingen tvekan här gtjligger till grund, utan att hela spörjsmålet enis, j dast är en iniedning till de lärosatser och cI postulater, som längre ned förekomma, Elg,) ler månne Författaren ensam beböfver erinkal ras om allt det förnärmande, som ligger i p ÅAan cammanctällnina han allvar, co rr ng