be-l dig, att med tiggarestafven i handen, utvan-
jag) dra från de ;nejder, hvarest under anspiråkslö-
illejsa och hulda Regenter våra -Förfäder i sek-
areller funnit bergning, och belöning för sin tro-
id- het mot Konungen och sin kärlek till .Fäder-
ene I neslandet). — Man behöfver i sanni
och I ögons vittnesbörd, för att tro sådapEkkunhit
se- j skrifvasoch tryckas, . FSS
. Den närande delen af Natione tidet vill?
pi- helt enkelt säga, — Sveriges alltöbge och
ft- Sveriges industriella klasser, äro Såtede3wu
ro- I färdiga, att med tiggarestafven i ha tr
ve-l vandra, och det till följd af styrelsen
ör-) förut antydda handlingssätt, — Och hvadan
in- Fett så högst förnärmande yttrande? troligen
ärlaf den till förevändning begagnade omstän-
ina I dighet, att för redan flere månader sedan nå-
ejl gra få enfaldiga, lättrogne personer af arbe-
ig- I tande klassen, låtit till dylika tankar förleda
gs-Å sig af vissa, på olika orter samtidigt utsprid-
ig,å da, orimliga rykten, till hvilkas källor mån-
dal gen torde anse sig vägledd just af dylika ar-
in-dtiklar, som denne, — Snart uppdagades lik-
if-Å väl ryktenas osannfärdighet, och ingen talade
mer om utvandring, Här förespeglas den dock
iga j åter, och innebär: således både en vrängd
di- å framställning och en lögnaktig uppgift, så
et; i mycket påtegligare.-till allmänhetens förvil-
en flande och förledande, som den beledsagas vid
om I det åberopade styckets :slut af en frarskruf-
för vad Aotithes, hvars förgriplighet i grund,
hvars försåtligheti form, jag icke ens torde
ig: behöfva ådagalägga.
lå, Vidare framställer författaren den frågan?
tä- I huruvida, då Bevillnivgs-Förordningen i sin
in-k I Art. I S. uttryckeligen ålägger: Alla inom
rot I Sveriges Rike i Mantals-längd (d, v. s. från
ög J och med 17 till ech med-60 år, och äfven
rg. derutöfver, om de äga 100 Ridrs inkomst ))
b- I skaltskrifne personer, utan sfseende på stånd
1-J eller förmögenhet, att låta enligt nämnde
del Förordning taxera-sig: Kungliga och Furst-
n-fliga personer äro derifrån undantagne? —
ka I helst hvarken den Kungliga ofelbarheten fri-
u-) kallar: derifrån, eller någon f. i Grurdlagen
— feller annorstädes lemnar -ringaste anledning
an I till ett motsatt förhållande; och, utom det,
e1- Jatt sjelfva Tabellverket, hvars egentliga grund-
lig val Mantals-längderne äro, igenom sådane
nt i pexsoners uteslutande, alltid: till siffran skul-
talle blifva en lögnare, hvad skulle väl ändtli-
e1- gen menige man tro eller säga, om han fin-
kal ge se eller höra sig äga en Kung eller Kron-
etsj Prins, som ej — står i mantal??? Möj-
sig lig vore törhända den törutsättnirg, att frå-
gajgan verkligen uttryckte ett slags tvifvel, som
Ji-) önskar löses, så framt ej sjelfva ordalagen, i
f-)j hvilka den är affattad, och den vid styckets
a-j slut antagne tonen af epigramm, (en ton, som
HN. I då den: användes öfver sådane föremål, all-
mj tid är en-smädelse,) så framt ej allt detta
k- I tillräckligen antydde, alt ingen tvekan här
gtjligger till grund, utan att hela spörjsmålet en-
is, j dast är en iniedning till de lärosatser och
c- I postulater, som längre ned förekomma, El-
g,) ler månne Författaren ensam beböfver erin-
kal ras om allt det förnärmande, som ligger i
p ÅAan cammanctällnina han allvar, co rr ng