vågar hoppas, icke obestämda:? de skulle
tvärtom, om: så påfordrades, vinna ytterligare
bekräftelse genom. bladets länge: kända grund-
satser och anda, uppenbarade både i. tillförene
åklagade eller indragne tidnings-nummer, och
i det måhända än större antal, som af undse-
ende icke blifvit föremål för laga åtgärder.
Författaren inleder sitt ämne med en cpi-
sraph, tillfyllest utmärkande artikelns hela syft-
ning, och hvars tydeliga:syftning är de Euro-
peiska monarkiernes, (utan undantag för Sve-
rige), inom loppet af. 18 år, inträffande för-
vandling till republiker. — Omsorgsfullt an-
märker författaren, . att denna phras icke är
någon :citation; och å min sida skulle denna
obetydlighet hafva förbigåtts, så framt den ej
såfve anledning till den allmänna, icke ovig-
tiga kontra-anmärkning, att om en Tidnings-
wrtikel i och försitt innehåll befinnes lagstridig,
less hämtande från en annan tidning ingalunda
vore, som man någon gång tyckes hafva an-
ydt, ländande till ringaste ursäkt för afskrif-
varen.
Efter epigraphen följer en series af vanliga
itfall och redan utnötta tillmälen, föga värdi-
sa att upptaga Domstolens uppmärksamhet;
nen hvanfrån författaren leder sig till en
Note, som ör åtalets hufvudföremål, äfvensom
len varit artikelns, synbart tillkommen för
Notens skull, icke denna för textens.
Denna Note börjar med följande mening:
T en-tid, då nöden öfver allt röjer sig; då,
följd at Näriogarnes förfall, egendomar i stä-
lerne finnas öde, och bondhemman ligga i lin-
la, emedan ingen ens vill bruka dem emot
lotta ansvaret för onera; — Det är i hög
rad ogrundadt, att nöden öfver allt röjer stig.
— Då nöd förefanns, var den partiel, och drab-
ade den ojemförligt fåtaligaste delen af fol-
et, var utom kretsen af styrelsens hindrande
örmåga, samt afhjelptes med all möjlig om-
org och drift. — Lika ogrundad och i lika
rad vanställd är meningens sednare del, fram-
ragen såsom ett allmänneligt förhållande, —
all slags tid, under all slags Regering, kan
illfälligtvis ett eHer annat hus stå öde, ett el-
er annat hemman ligga i linda, i naturlig
öljd af vanvård och misshushållning, samt
ågon gång också af allmänna eller enskildta
lyckshändelser, ganska främmande för styrel-
ens åtgärder; — men att utsträcka dylika
all till hela landet, att lägga dem landetsj
tyrelse till last, är att på en gång göra sig
aker till vrängd framställning och lögnaktiga
ppgifter. Tilläggom, att de samhälls-vådli-
aste af desse, äro just de, som alstras af öf-
erdriften, helst då han är så ofantligt tillta-
en, och af så betänkeligfnatur, som i detta fall.
Samma anmärkning gäller ännu mer om
öljande phras: I en tid, då man detta oak-
adt icke drar i betänkande, att lättsinnigt
öreslå, än mindre sällan låter sig missledas,
tt obetänksamt bifalla allt mer och mer tryc-
ande skattebördor; — då hoppet om lindring,
ynoerhet för den fattige, tyckes vara lika
flägset att realiseras, som boppet om inskränk-
ingar ifrån styrelsens sida; — (då, i följd deraf,
oe CN ee ee 1 an Fal
SP RT at