vågar hoppas, icke obestämda:? de skulle tvärtom, om: så påfordrades, vinna ytterligare bekräftelse genom. bladets länge: kända grundsatser och anda, uppenbarade både i. tillförene åklagade eller indragne tidnings-nummer, och i det måhända än större antal, som af undseende icke blifvit föremål för laga åtgärder. Författaren inleder sitt ämne med en cpisraph, tillfyllest utmärkande artikelns hela syftning, och hvars tydeliga:syftning är de Europeiska monarkiernes, (utan undantag för Sverige), inom loppet af. 18 år, inträffande förvandling till republiker. — Omsorgsfullt anmärker författaren, . att denna phras icke är någon :citation; och å min sida skulle denna obetydlighet hafva förbigåtts, så framt den ej såfve anledning till den allmänna, icke ovigtiga kontra-anmärkning, att om en Tidningswrtikel i och försitt innehåll befinnes lagstridig, less hämtande från en annan tidning ingalunda vore, som man någon gång tyckes hafva anydt, ländande till ringaste ursäkt för afskrifvaren. Efter epigraphen följer en series af vanliga itfall och redan utnötta tillmälen, föga värdisa att upptaga Domstolens uppmärksamhet; nen hvanfrån författaren leder sig till en Note, som ör åtalets hufvudföremål, äfvensom len varit artikelns, synbart tillkommen för Notens skull, icke denna för textens. Denna Note börjar med följande mening: T en-tid, då nöden öfver allt röjer sig; då, följd at Näriogarnes förfall, egendomar i stälerne finnas öde, och bondhemman ligga i linla, emedan ingen ens vill bruka dem emot lotta ansvaret för onera; — Det är i hög rad ogrundadt, att nöden öfver allt röjer stig. — Då nöd förefanns, var den partiel, och drabade den ojemförligt fåtaligaste delen af folet, var utom kretsen af styrelsens hindrande örmåga, samt afhjelptes med all möjlig omorg och drift. — Lika ogrundad och i lika rad vanställd är meningens sednare del, framragen såsom ett allmänneligt förhållande, — all slags tid, under all slags Regering, kan illfälligtvis ett eHer annat hus stå öde, ett eler annat hemman ligga i linda, i naturlig öljd af vanvård och misshushållning, samt ågon gång också af allmänna eller enskildta lyckshändelser, ganska främmande för styrelens åtgärder; — men att utsträcka dylika all till hela landet, att lägga dem landetsj tyrelse till last, är att på en gång göra sig aker till vrängd framställning och lögnaktiga ppgifter. Tilläggom, att de samhälls-vådliaste af desse, äro just de, som alstras af öferdriften, helst då han är så ofantligt tilltaen, och af så betänkeligfnatur, som i detta fall. Samma anmärkning gäller ännu mer om öljande phras: I en tid, då man detta oakadt icke drar i betänkande, att lättsinnigt öreslå, än mindre sällan låter sig missledas, tt obetänksamt bifalla allt mer och mer trycande skattebördor; — då hoppet om lindring, ynoerhet för den fattige, tyckes vara lika flägset att realiseras, som boppet om inskränkingar ifrån styrelsens sida; — (då, i följd deraf, oe CN ee ee 1 an Fal SP RT at