borgen å 000 R:dr B:co hos Manufactur-Disconten, med hvars inlösande Kongl. Måj:t lemnat Nådiet anstånd, och dels bestående i ett Skuldebref, hvarföre han icke utgifvit en enda skilling, och hvilket, som upplyses af rättegången om det åberopade testamentet, egentligen tillhör mig sjelf. Sådan är rätta ställningen af min påtvungna Conews. Jag har emot Kongl. Hof-Rättens beslut anfört underdåniga besvär, som möjligen kunna bereda dess upphäfvande. Men i alla fall ådagalägger det föregående, att slutliga upplösningen ej kan blifva annan, än att hvar och en fordringsegare erhåller sin fulla betalning, och jag sjelf dessutom ett betydligt öfverskott. Den enda person, som bittills vållat och ännu bereder uppehåll haäruti, är Hr Öfverst-Lieutnant Rosenborg sjelf, ej blott genom den omförmäldta Testamentstvisten, utan äfven genom det nu ifrågavarande företag, hvarmedelst han söker göra I qviden mellan mig och mina Borgenärer beroende af en Cowcurstvist. Jag tror mig bafva visat att förhållandet med min egendoms afträdande är belt annat än det som vanligen äger rum. Jag har icke af egen föresats — för att undgå kraf elle: hindra exseentorns magt mot mig — inträdt i detta tillstånd: de skulder som lagligen kunna fastställas blifva fullt betäckta genom de tillgångar, som nu af trenne Sysslomän. förvaltas, och ingen fordringsägare skall vid utredningens slut kunna såga att hans rättmätiga anspråk blifvit ouppfyllda. På dessa, för mig rättfärdigande förhållanden, hafva mina Creditorer, vid utlyst sammankotnst den 23 i denna månad, fästat si väsendtligt afseende, att de enhälligt förklarat sig ej kunna med skäl vägra mig rättigheten till fri verksamhet och till fritt val af hvilka vistelseorter jag behagar. Det jag anfört kan, såsom grundadt på offentliga handlingar, till alla delar bevisas. Jag hoppas det vara nog för att från mig aflägsna all skugga — och det är icke mitt fel, om den skulle desto mörkare falla på någon annan. Stockholm den 28 Juli 1832. J, F. Boy. Äcttetenssrer RARE RARE ÖRA 3