borgen å 000 R:dr B:co hos Manufactur-Di-
sconten, med hvars inlösande Kongl. Måj:t lem-
nat Nådiet anstånd, och dels bestående i ett
Skuldebref, hvarföre han icke utgifvit en en-
da skilling, och hvilket, som upplyses af
rättegången om det åberopade testamentet,
egentligen tillhör mig sjelf.
Sådan är rätta ställningen af min påtvungna
Conews. Jag har emot Kongl. Hof-Rättens
beslut anfört underdåniga besvär, som möjli-
gen kunna bereda dess upphäfvande. Men
i alla fall ådagalägger det föregående, att
slutliga upplösningen ej kan blifva annan,
än att hvar och en fordringsegare erhåller
sin fulla betalning, och jag sjelf dessutom ett
betydligt öfverskott. Den enda person, som
bittills vållat och ännu bereder uppehåll haär-
uti, är Hr Öfverst-Lieutnant Rosenborg sjelf,
ej blott genom den omförmäldta Testaments-
tvisten, utan äfven genom det nu ifrågava-
rande företag, hvarmedelst han söker göra
I qviden mellan mig och mina Borgenärer
beroende af en Cowcurstvist.
Jag tror mig bafva visat att förhållandet
med min egendoms afträdande är belt annat
än det som vanligen äger rum. Jag har icke
af egen föresats — för att undgå kraf elle:
hindra exseentorns magt mot mig — inträdt
i detta tillstånd: de skulder som lagligen kunna
fastställas blifva fullt betäckta genom de till-
gångar, som nu af trenne Sysslomän. förval-
tas, och ingen fordringsägare skall vid utred-
ningens slut kunna såga att hans rättmätiga
anspråk blifvit ouppfyllda.
På dessa, för mig rättfärdigande förhållan-
den, hafva mina Creditorer, vid utlyst sam-
mankotnst den 23 i denna månad, fästat si
väsendtligt afseende, att de enhälligt förkla-
rat sig ej kunna med skäl vägra mig rättig-
heten till fri verksamhet och till fritt val af
hvilka vistelseorter jag behagar.
Det jag anfört kan, såsom grundadt på
offentliga handlingar, till alla delar bevisas.
Jag hoppas det vara nog för att från mig af-
lägsna all skugga — och det är icke mitt fel,
om den skulle desto mörkare falla på någon
annan. Stockholm den 28 Juli 1832. -
J, F. Boy.
Äcttetenssrer RARE RARE ÖRA 3