yttrat vår öfvertygelse; och uti sjelfva det
nu framfödda gammalmodiga fostret i Frank
furt. Förbunds-akten af den 22 Juni, varin-
genting annat förvånande, än alt vederbö-
rande, midt uti det 10:1e seklet, låto sina
tänkesätt så oförstäldt komma i dagsljuset,
Detta utgör likväl någonting destomera
förundransvärdt, Om de respektive monar-
kerne kunna tio, att det skall lyckas dem,
att afvänja invånarne i Tysklands konstitu-
tionella stater ifrån försvarande af en gång
erhållna rättigheter, genom offentliga bann-
lysningar möt tryckfriheten, genom Commis-
sioners nedsättande till kontroll öfver Stän-
derna, och Förbundsdagen till tuktomästare
öfver Suveränerne sjelfve, så måste de äfven
kunna tro sig hejda tidens lopp.
Det förtjenar anmärkas, det hela historien
bevittnat, att det icke är folken, utan rege-
ringarne, som åstadkommit revolutionerna, och
att dessa varit mera omkrioggripande och
bäftiga i samma mån, som regeringarne va-
rit våldsamma i åtgärder i en motsatt rikt-
ning, De hafva derigenom endast ökat spän-
stigbeten i folkens sinnen. Alla våra egna
regements-förändringar; Englands och Frank-
rikes stora revolutioner; Ned-rländernes affall
från Spanien och Schweitzarnes ifrån det
Habsburgska huset, bevisa detta, utan att be-
höfva gå tillhaka till de många exemplen
från Greklands och Roms tider,
Tror man väl nu, stt verlden och menni-
skorna helt och hålet förändrat sig? Då den
store reformatorn uppträdde i 16 seklet, en-
sam emot hela Carl den femtes makt, hvilka
stöd hade han då, som kunde jemföras med
de motståndskrafter mot förtrycket, som ligga
beredda uti en allmänt spridd politisk upp-
lysning, och ett lika allmänt begär efter po-
litisk frihet? Och likväl dröjde det icke mån-
ga år, innav Kejsaren darrade för makten af
Reformatorns ord, som dock icke då, såsom
nu, kunde genom någon periodisk press inom
några dagar genljuda öfver en hel verldsdel!
— Om det nu inträffade, att blott en enda
af de konstitutionella furstarne med värma
och beslutsamhet omfattade den politiska re-
formationens sak, likasom Fredrik den vise af
Sachsen på sin tid den andeliga reformationens,
och kallade de enthusiastiska Tyskarne till
förening under deras gamla trefärgide fanor,
hvem beräknar väl, huru lång tid det skulle
åtgå, innan Preussens och Österrikes bajonet-
ter förlamades, och Ryssland stod ensamt mot
dem ; Frankrike kunde då icke längre blifva
en stum åskådare, emedan det äfven gälde
dess tillvaro, och det låtsade noninterventions-
systemet i sin nuvarande bedröfliga gestalt
vore en gång för alla förafskedadt.
Vi tro icke på några vidskepliga andesyner;
men om den beryktade Jungs spådomar å
hans betraktelser öfver uppenbarelseboken
skulle eultigt hans uträkning gå i fullbordan,
innan året 1836 inlöper, visst vore det en bhbe-
synnerlig tillfällighet!
Malmö d. 25 Juli. Vi nämnde isista numret
af detta blad, att Fit, Bellander företagit en
aldoelaa aväntad naderoack ning nå hafcthattnaen