yttrat vår öfvertygelse; och uti sjelfva det nu framfödda gammalmodiga fostret i Frank furt. Förbunds-akten af den 22 Juni, varingenting annat förvånande, än alt vederbörande, midt uti det 10:1e seklet, låto sina tänkesätt så oförstäldt komma i dagsljuset, Detta utgör likväl någonting destomera förundransvärdt, Om de respektive monarkerne kunna tio, att det skall lyckas dem, att afvänja invånarne i Tysklands konstitutionella stater ifrån försvarande af en gång erhållna rättigheter, genom offentliga bannlysningar möt tryckfriheten, genom Commissioners nedsättande till kontroll öfver Ständerna, och Förbundsdagen till tuktomästare öfver Suveränerne sjelfve, så måste de äfven kunna tro sig hejda tidens lopp. Det förtjenar anmärkas, det hela historien bevittnat, att det icke är folken, utan regeringarne, som åstadkommit revolutionerna, och att dessa varit mera omkrioggripande och bäftiga i samma mån, som regeringarne varit våldsamma i åtgärder i en motsatt riktning, De hafva derigenom endast ökat spänstigbeten i folkens sinnen. Alla våra egna regements-förändringar; Englands och Frankrikes stora revolutioner; Ned-rländernes affall från Spanien och Schweitzarnes ifrån det Habsburgska huset, bevisa detta, utan att behöfva gå tillhaka till de många exemplen från Greklands och Roms tider, Tror man väl nu, stt verlden och menniskorna helt och hålet förändrat sig? Då den store reformatorn uppträdde i 16 seklet, ensam emot hela Carl den femtes makt, hvilka stöd hade han då, som kunde jemföras med de motståndskrafter mot förtrycket, som ligga beredda uti en allmänt spridd politisk upplysning, och ett lika allmänt begär efter politisk frihet? Och likväl dröjde det icke många år, innav Kejsaren darrade för makten af Reformatorns ord, som dock icke då, såsom nu, kunde genom någon periodisk press inom några dagar genljuda öfver en hel verldsdel! — Om det nu inträffade, att blott en enda af de konstitutionella furstarne med värma och beslutsamhet omfattade den politiska reformationens sak, likasom Fredrik den vise af Sachsen på sin tid den andeliga reformationens, och kallade de enthusiastiska Tyskarne till förening under deras gamla trefärgide fanor, hvem beräknar väl, huru lång tid det skulle åtgå, innan Preussens och Österrikes bajonetter förlamades, och Ryssland stod ensamt mot dem ; Frankrike kunde då icke längre blifva en stum åskådare, emedan det äfven gälde dess tillvaro, och det låtsade noninterventionssystemet i sin nuvarande bedröfliga gestalt vore en gång för alla förafskedadt. Vi tro icke på några vidskepliga andesyner; men om den beryktade Jungs spådomar å hans betraktelser öfver uppenbarelseboken skulle eultigt hans uträkning gå i fullbordan, innan året 1836 inlöper, visst vore det en bhbesynnerlig tillfällighet! Malmö d. 25 Juli. Vi nämnde isista numret af detta blad, att Fit, Bellander företagit en aldoelaa aväntad naderoack ning nå hafcthattnaen