j den att han, som hastigast höll med sina skepp til: Giektand och der Isländska texten har ?Grickland. Hallenberg tillägger en qvick anmärkning, som torde vara svår att vederlägga: visserligen gick det ej an säger :han att som hastigast styra sina skepp från Ryssland till Constantinopelska Kejsaredömet. Tredje Kapitlet landlar om Thule. Detta namn har bos det klassiska tidehvarfvets skriftställare ägt än en bestämd betydelse, då det afsett ett visst nordiskt land, än åter en i högsta grad sväfvande och obestämd, då man dermed betecknat de ytterst i Norr belägna länder. Förf, söker här bevisa, att det af Procopius nämnde Thule är detsamma, som vår Skandinaviska halfö. Denna öfvertygehe har äfven Geijer (Svea Rikes häfder p. 85 — 93), och bida tänka således häruti olika med Hallenberg, hvilken påstår att Procopius sjelf icke hade sig bekant hvad land egentligen mentes med namnet Thule, och att de författare, som efter hans tid omnämnt detta land, mena dermed Island eller någon af de Orkadiske öarne, men alldeles icke Sverige och Norrige. Förf. anför flere väl grundade skäl för sin mening, hvilka dock äro för vidlyftiga att här upprepas. Han har likväl försökt att med sitt påstående förlika en af Hallenberg i sednare Delen af Anmärkningarna öfver Lagerbring (sid. 183) införd underrättelse om Thule, hämtad ur Solinus, som skref tandra århandradet af Christna tidräkningen, så lydande: Thule är vidsträckt och har beständigt samt gaoska rikt förråd af trädfrugter. De som ba der lefva ibland boskapen af växter (grönsaker) vid vårens börjans sedan lefva de af mjölk; tilt vinoterföda samla de trädfrugter.? Hallenberg finner sig af denna beskrifning om Thule ytterligare styrkt i sin tanke, ty, siger han, detta afmålar en herdelefnad i Thule, som aldrig varit, och aldrig kan blifva verkställelig i Sverige eller Norrige. (forts. e. a. g.) a TTT TTT VV Va