OR SR ECARE CAR EP AASE BPR I RER SOM PAR MA TRA has frosseri och lustbarheter, hvesrunder de öfverlemna sig åt alla slags utsväfninger; liksom eft otygladt tillfredsställande af begäven vere pu en icke mindre helig religionse pligt, än fastan förut, Söndagen före Påsk äro kyrkorna prydde med trädgrenar och artificiella fiukter. Skäs:torsdagen församlar erk. biskopen en talrik korps of munvkarne, och gifver den sammanskockade folk massan en representation af Frälsaren, tvående apostlars nes fötter; han sjelf spelar dervid vår Herres roll, och tolf prester föreställa apostlarne, Påskafton visas för folket en modell af den heliga grsfven, Denna dag, som är den sista i fastlagen, äro. torgen fyllde med kött af alla slag, Intet a: bete förrättas då, utom att köpa och sälja de erforderliga reqvisita; till firande af morgondagens fest, Stora kärror, lastade med köttmat; vegetabiliska födoämnen och sötsaker, träffas på gatorne, och natten afbidas ned all den längtan, som en thusiasem, och begäret till sinnliga njutningar förmå ingifva: En stuvd före midhatten strömmar folket till kyrkorna, som fyllas af sodaktige, bärande i sina händer tända vaxljus, hvilka rundt omkriring sprida ett plänsaude sken, En prest tillkännagifver, att biskopen gått ait söka Frälsarens lekamen, Vid klockslaget tolf öppnas dörrarne till helgedomen, och biskopen, klädd i en praktfull ckrud, öfverströdd ef iuveler, träder framr En lång sträcka af prester, i lika diägt, följer derpå3 och biskopen jörkunnar för ånOöarne: — Christos voscräs, dv. s Chiistus är uppstånden, Kyrkan återskallar ved des sa Od af jublande fröjderop, klockorna: rin 2as, OCh sångehören appstämmer en lofsång ull den uppståndne Fralsarens ära Sedan Jetta är slut, kasta sig biskopen och presterse på kod, och krypa på händer ev fötter uodt ikvirg bela kyrkan, samt kyssa helg Osens måluvingar och andia heliga reliker. Å-kådarne följa deras exempel, men med den skillnad, att de utdela kyssarne åt hvarandra inbördes, emedan de helle välja lefvande än uflösa föremål för utgju elserna af sin enthusinsm. Hemkomisn från tyskan, börjas ett kalssande, som, med korta mellantider, varar -n kel vecia, Under denna tid fortsättes bruket af sam:re förtroliga helsvingssätt, hvilket af alla, utan undantag, måste iakttagas, ebura olika de må vars i anseende till stånd, uppfostsan, ålder eller kön, Ett förnämt kuntimmer ken ieke neka den sämrta bonde en kyss, om han presenlerar sig med ett ägg i henden, till teckeuv af fastiagens slut, och orden Christos voscress på tungan. Hon är af sin religion förpligtad, att med bhöflighet emottaga ägget, vänoligt återge kyssen, och svara: Fies tiny voscress, d, ä. visserligen är han uppstån— den. Personlig helsning är rer bruklig bland Ryssarne, än hos andra nationer på kontinenten. Efter första bekantskaopenv med ett fruntimmer, kysser wan hennes band när bon träffss, och får komplimenten artigt be— svarad på kinden, MN mm RF Fd ä oo Foo 0 a a TT