STOCKHOLM Den 28 Juli. Vid folksamlingen under Belimansfesten i förgår på Djurgården hände den olyckan, att ett barn af omkring 3 års ålder, som hade råkat att blifva skiljdt från sin mor, blef öfverkördt af ett iblavd ekipagerna som kördes i traf bland folket. Vi känna icke huruvida detta medfört någon våda för barnets hf. Konal. Öfver-Ståtbållare-Embetet låter alla år i tidningarna införa den gamla välkända Kungörelsen om ansvar för öfverdådigt ridande och körande. Det finnes likväl, bland våra många fruktlösa författningar, ingen så död bokstaf som denna. Utan attens vilja påstå alt den behöfde tagas så strängt efter Orten, att det skulle vara förbjudet att köra fortare på en gata der ingen menniska finnes i vägen, synes det dock vara den mest billiga fordran af den autoritet, som är till endast för ordningens vidmakthållande, att författningen åtminstone icke firge öppet öfverträdas vid sådana tillfällen, der man på förhand vet alt större folksamlingar äro att vänta. Den som der vill promenera i vagn, har icke större rättighet till vågen än folkskaran som går tull fots ä sina egna skor. En noggranvare uppsigt vid sådana tillfällen skulle likväl åtminstone inom en så inskränkt lokal som Djurgårdens, alltid kuona förekomma dylika -olyckshändeker som: den nu inträffade, Man torde dessutom få antaga, att pluraliteten af hufvudstadens respektive ekipage-ägare består af så loyalt folk , att några gångers älfvarlig tillsägelse skulle vara tillväckligt för att hos dem väcka barmhertighet mot pastans armar och ben. Men — lär mången invända, —, hwu vill man begära att de enskilda ekipagernes ägare skola iakttaga en nödig varsamhet, så länge Öfver-StåtbållareEmbetet icke tillhåller sådane personer , som stå under polisens närmare tillsyn, att fara fram med varsamhet? Det finnes ingen. i hela Stockholm som icke mångfaldiga gånger varit i fara för den häftighet, hbvarmed åkaresamt bryggareoch bagare-drängar fara fram på gatorna. Då ou på en längre tid några sådana gvöfre brott icke omtalats, som hbehöfva odeladt upptaga Polisens tid, så är det väl ingen tvifvel, att ju icke äfven Polisbetjeningen någon gång msnte äga tillfalle att se och beifrasett missbrnk, ösver hvilket hvar och en annan beständigt klagar, och hva:om man vidare kan öfvertyge sig när som helst, om man: blott dröjer j en stund vid: någon af slussarne, eller något annat ställe med cen liflig frafik och trångt utrymme. — Om jag bliv öfverkörd eller öftav rfallen, så kan förhållandet vara ungefär det samma, i fall jag: mister armar och ben på kuppen... Nn fr 40 allad hactigot Altor ott Slavanfall en