STOCKHOLM
Den 28 Juli.
Vid folksamlingen under Belimansfesten i
förgår på Djurgården hände den olyckan, att
ett barn af omkring 3 års ålder, som hade rå-
kat att blifva skiljdt från sin mor, blef öfver-
kördt af ett iblavd ekipagerna som kördes i
traf bland folket. Vi känna icke huruvida
detta medfört någon våda för barnets hf.
Konal. Öfver-Ståtbållare-Embetet låter alla
år i tidningarna införa den gamla välkända
Kungörelsen om ansvar för öfverdådigt ridan-
de och körande. Det finnes likväl, bland vå-
ra många fruktlösa författningar, ingen så
död bokstaf som denna. Utan attens vilja på-
stå alt den behöfde tagas så strängt efter Or-
ten, att det skulle vara förbjudet att köra
fortare på en gata der ingen menniska finnes
i vägen, synes det dock vara den mest billi-
ga fordran af den autoritet, som är till en-
dast för ordningens vidmakthållande, att för-
fattningen åtminstone icke firge öppet öfver-
trädas vid sådana tillfällen, der man på för-
hand vet alt större folksamlingar äro att vänta.
Den som der vill promenera i vagn, har
icke större rättighet till vågen än folkskaran
som går tull fots ä sina egna skor. En nog-
granvare uppsigt vid sådana tillfällen skulle
likväl åtminstone inom en så inskränkt lokal
som Djurgårdens, alltid kuona förekomma dy-
lika -olyckshändeker som: den nu inträffade,
Man torde dessutom få antaga, att pluraliteten
af hufvudstadens respektive ekipage-ägare be-
står af så loyalt folk , att några gångers älf-
varlig tillsägelse skulle vara tillväckligt för
att hos dem väcka barmhertighet mot pastans
armar och ben. Men — lär mången invän-
da, —, hwu vill man begära att de en-
skilda ekipagernes ägare skola iakttaga en nö-
dig varsamhet, så länge Öfver-Ståtbållare-
Embetet icke tillhåller sådane personer , som
stå under polisens närmare tillsyn, att fara
fram med varsamhet? Det finnes ingen. i he-
la Stockholm som icke mångfaldiga gånger
varit i fara för den häftighet, hbvarmed åkare-
samt bryggare- och bagare-drängar fara fram
på gatorna.
Då ou på en längre tid några sådana gvöfre
brott icke omtalats, som hbehöfva odeladt upp-
taga Polisens tid, så är det väl ingen tvifvel,
att ju icke äfven Polisbetjeningen någon gång
msnte äga tillfalle att se och beifrasett missbrnk,
ösver hvilket hvar och en annan beständigt
klagar, och hva:om man vidare kan öfverty-
ge sig när som helst, om man: blott dröjer j
en stund vid: någon af slussarne, eller något
annat ställe med cen liflig frafik och trångt
utrymme. — Om jag bliv öfverkörd eller öft-
av rfallen, så kan förhållandet vara ungefär
det samma, i fall jag: mister armar och ben
på kuppen...
Nn
fr 40 allad hactigot Altor ott Slavanfall en