Gossen klättrade på berg och branter,
Såg, förundrad, öfver sjö och land;
Solen sjönk , ett .moln med röda kanter
Seglade förbi vid vesterns rand.
Trasten slog sin sista drill i dungen;
Gossen lyddes med behag derpå:
Vore jag den lilla Sångar-Kungen,
Sjönge jag i natten äfvenså,
Menlös tanka: men hon var dock gången
Ur en själ af ljufva toner full.
Bad så mästarn för den höga Sången,
Hafvets Drott uppå sin thron af gull?:
Nalkas närmare skall du få höra,
Hvad ditt fromma sinne anat blott;
Jag vill lära dig att harpan röra,
Om den nöjes med en Sångarlott.
Allt blef tyst i borgen — endast svanen
Vid en skimrande chvistallport låg;
Vid kupolens sida på altanen
Dansade en liten rosig våg;
Rundtkring nejden sofva blomstrens flockar,
Vinden utaf dagens mödor matt,
Rörde sakta gossens gula lockar,
Der han undersam vid stranden satt.
Nu från thronpenp hörs en stämma tala?
Såg du nattens stjernor i det blå
Hörde böljorna på hafvets svala
Marmorgolf, som de trå dans uppå,
Såg du rosengårdar gröna,
Hörde bäckens sorl och vindens smek, —
Då du funnit Skaparns gyllne strängar,
Lifvets glädje vid hans harpolek.
I hvart bröst, som känsla har och andas,
Bor en konst, fast stundom oförstådd;
I det djup der lifvets färger blandas,
Bief hon i den späda själen sådd,
Du fick Sångens gåfva med dess gamman;
Färga deras korta sommardar!
Låt dem blomma, blekna af tillsamman,
Ogh ditt lefnadsmål du funnit här,
Glädjen i ditt eget bröst låt flyta
Genom toner in i andras bröst!
Om med åren ljufva känslor tryta,
Gif dem åter uti minnets tröst!
Sången innehar all lifvets lycka,
Lär den unge att dess lust förstå,
Lär den gamle kasta bort sin krycka
Och ännu ep gång på rosor gå.
Sömnen slöt den sköna gossens öga;
Men en sömn af sälla drömmar rik;
än han tyckte sig uti det höga
Och en strålig Phoenix vara lik,
Än på raosenskyar han sig sänker
Till en jordrik rymd, som slumrar än,
Och då morgonsolen på den blänker,
Upp till yra nöjen väcker den,
Sjelf nu väckes utaf solens strimma,
Trabaduren, nyss en Seraphim; —
Hyddor, som i sädens gullsjö simma,
Helsar vänligt liten pelegrim,
TJ aoctbe dan ban ann must If ARh ll rancan