ieke en enda sådan, som ej kan leda till revolt. Att neka eller sätta i fråga sjelfva regeringsformens princip, är altid ett brott säger Hr Barthe. Vi ha icke vetat att det fannsi hela verlden en princip, som icke kan nekas eller sättas ifråga, och vi bedja Hr Barthe att utvisa en enda sådan som icke varit det tusende gåhger under tidernas lopp. För öfrigt måste han väl säga oss, hvad som är Regeringens Knep, på det man må veta hvad man icke år vidröra. Under den första tiden efter Julirevolutionen hette det att denna princip bestod i folksuveräniteten, sedan uppsteg Hr Guizotitribunen att neka detta, och sade att Ludv. Filip var Konung, icke blott derföre, att folket hade så velat, utan för det han varit tbronen närmast. Huru många andra principer ha icke sedan af Regeringen sjelf lifvit framställda? För att finna något förnuft i Hr Barthes Crkulär, måste man förklara, att 1830 års charta är ett mönster af fullkomlighet och att jatet dugligt utom den finnes, samt att hvarje anmärkning deremot är ett helgeråo. Huru vinna någon förbättring i constitutionen, om man ej får säga, hvari den är felaktig, och huru skall man väl visa dess brister utan. att försvaga dess makt, och aktningen derför, hvilket en gång kan leda till dess öfverändakastande? Har icke Engelska Constitutionen tagit anglikanska kyrkan: och katolikernas förtryek unåer sitt hägn? Och är det icke just derigenom, att man i fyratio år skrikit, att denna inrättning var ett brottsligt förtryck inför Gudar och menniskor, ett afskyvärdt tyranni, som man ändtligen erhållit katholikernas emancipation? Var icke den Engelska coostitutionens princip Efven aristokratiens? Är det icke denna som reformens anhängare så länge anfallit, som Torys så envist försvarat, under förevändning att hela grundlagen skulle ramla om den förändrades? Engelsmännen skola säkert skratta och ryca på axlarna, då dese oss, som tala om constitution och frihet, få emottaga sådana föreskrifter af våra Mivistrar, om hvad vi få tänka, säga och trycka! Ack! hvad en Regering ger för ett stort begrepp om sin styrka, då den förbjuder alla undersökningar öfver principen för dess tillvaro, då den i tysthet tillstår att en sådan undersökning skulie vara nog för att hvälfva emkull henne, och, likasom ffofsvet i Rom, sätter vissa gränsor för menskliga förståndet, om hvilka man väl vet huru de hittills blif-: Lit respekterade! Vi nödgas för utrymmets skull, för i dag Äfhbryta med denna artikel, men torde återkomma till ämnet. PRIO na 2 SAVANN BREAST SRS TE EEE IRENE