re Rudbeck till ansökningen, hålla med Sund-
l:ets-Collegium. En titel betyder väl å eva
sidan icke mycket, ty — ex nihilo nihil fit,
sade Fader Smitt, — men å den andra kan
man också säga, att den just derföre är öfver-
flödig, i synnerhet för en Läkare. En stor
Läkare gör sin reputation äfven utan alla tit-
lar, och då Hr Feihkerre Rudbeck sjelf inty-
gat att Hr von Kolthoff är en sådan man,
hvad behöfver ban välen Asessors kapprock?
Sjelfva Hippokrate , Läkxarekonstens fader, var
ju hvarken Assessor eller Lifmedikus och åodå
har han blifvit odödlig!
Men om Hr von Koltboff nödvändigt skulle
hafva någon belöning, månne det icke hade
varit nos om Hr Öfverste-Kammarjankaren
helt enkelt begärt en Doktorshatt åt honom?
En tom hatt och en tom titel kunna vara
lika goda. Sedan ankommer det på Hr Kolt-
hoff sjelf att vara karl för sin hatt. Bäst
synes det dock hafva varit, om Hr Friherren
för sin klient anhållit om någon sådan tilel,
som ej förutsätter någon lärdom, såsom t. ex.
Hof-Kamererare eller Stallmästare. Det sed-
nare fö efal!er i synnerhet tjenligt, då Hr von
Kolthoff förnämligast nyttjat hästkurer åt si-
na patienter.
Men allt detta bråk kande undvikas, om
Hr Öfver:te-Kammarjunkaren, i stället för att
begära något hos Regeringen, helt simpelt sjelf
utnämnde Ar Koltho!f till sin egen Lif-Medi-
cus. Denna utväg åtvistår dock i alla fall, om
den underd. ansökningen skulle afslås.