re Rudbeck till ansökningen, hålla med Sundl:ets-Collegium. En titel betyder väl å eva sidan icke mycket, ty — ex nihilo nihil fit, sade Fader Smitt, — men å den andra kan man också säga, att den just derföre är öfverflödig, i synnerhet för en Läkare. En stor Läkare gör sin reputation äfven utan alla titlar, och då Hr Feihkerre Rudbeck sjelf intygat att Hr von Kolthoff är en sådan man, hvad behöfver ban välen Asessors kapprock? Sjelfva Hippokrate , Läkxarekonstens fader, var ju hvarken Assessor eller Lifmedikus och åodå har han blifvit odödlig! Men om Hr von Koltboff nödvändigt skulle hafva någon belöning, månne det icke hade varit nos om Hr Öfverste-Kammarjankaren helt enkelt begärt en Doktorshatt åt honom? En tom hatt och en tom titel kunna vara lika goda. Sedan ankommer det på Hr Kolthoff sjelf att vara karl för sin hatt. Bäst synes det dock hafva varit, om Hr Friherren för sin klient anhållit om någon sådan tilel, som ej förutsätter någon lärdom, såsom t. ex. Hof-Kamererare eller Stallmästare. Det sednare fö efal!er i synnerhet tjenligt, då Hr von Kolthoff förnämligast nyttjat hästkurer åt sina patienter. Men allt detta bråk kande undvikas, om Hr Öfver:te-Kammarjunkaren, i stället för att begära något hos Regeringen, helt simpelt sjelf utnämnde Ar Koltho!f till sin egen Lif-Medicus. Denna utväg åtvistår dock i alla fall, om den underd. ansökningen skulle afslås.