bud emot folksamlingar och den trefargade (i svart, rödt och gult) kokardens bärande. Han väekte i synnerhet uppmärksamheten derå, att man gevom ordonnanser velat faststälhvad som endast kunde ske i laglig väg med Ständernas bifall och emot den uttalade grundsatsen, att allt som icke är bestämdt tillåtet, kan förbjudas. De tre färgerna hade förut varit det kel. Romerska Rikets; och man måste i dessa fall betrakta det Tyska förbundet såsom fortsättning deraf. Ha. ville icke yttra sig om hvad som ytltrats i Kungörelsen öfver de betänkliga tecknen till brottsliga lörbindelser syftande åt bhögförräderi? os. v Han ville blott anmärka att man med samma skäl kunde kalla alla Tyska Ständer för bögförrädiska, som önskade en närmare förenivg emellan de Tyska staterna. Detta ändamål låg ju i sjelfva det Tyska förbundet, bvas ändamål vore Tysklands enhet; vore då ick: svarare den anda, som sträfvade att nedtrycka sträfvandet efter denna enbet, hösförräderi? Talaren ingick härefter i en granskning af inledningen tilldet ofvannaåmude förbudet och de deruti omtalade beskyllninvgar att vilja omstörta den bestående ordningen Man visste pog hvilket parti det var som arbetade på omstörtning af det bestående; det vore det Jesuiliskt-mystiska partiet. Om något allmänt missnöje herrskade i Tyskland så vore detta parti skulden dertill, Hvem hade man att tacka för att Förbundsdagens tlöften ännu aldrig blifvit uppfyllda? — Han föreslog en protest emot törordningarna. Hr Pheiffer iustämde medhonom, och yttrade sin förundranj, att det trefärgade bandet, som fordom hade prydt så månvget bröst inom hvilket bodde de ädlaste känslor för det Tyska fäderneslandet, na. skulle af de stora hofven brännmärkas såsom ett tecken till högförrädefri. Man måste då antaga att deras historiska örspriäng hade varit författningarnes upphofsmänr slldeles obekant. De hade vayt en symbol af Universiteternas DBurschenschaften, en förening mellan de sedligaste, flitigaste och kraftfullaste ynglingar från Tysklands skilda länder, som antydde på ett gemengumt intresse. En ännu mera symbolisk betydelse vore, att sedan slafveriets svarta natt, som I kommit öfver Tyskland genoni det Fransy-ka Boerraväldet, bifvit bruten genom den Tyska ungUomens blod, åstundaie man, att gepowr Tysklands förenade kraft tillkampa sig dev gyllene friheter, som de Tyska Furstaroe sjelfve ntlofvat. Om nu några ynglingar gått för långt 1 sin: ifver, så hade de och fått böta hårdt derför. Men hyad de Tyska yngliegarne då hade velat, det ville nu de Tyska männerne, nemligen Tysklands förening till! eu sjelfständig Europeisk makt, iförbunds-aktens mening, och med de bestående grundlagarnas upprätthållande. Om em och annans efsigt gick ut på våldsamma reformer, så hade ju deras yttranden blifvit ogillade af den stora miuingden, — Flere talare instämde här. 1 AA sn ss åa