al Negrep.. ASynen al dem ar den mest pix samma, och den lukt som sprider sig ilsken dem, om de endast äro 10 till 12 på ett ställe, är snart sagdt odräglig. De äro underkastade. vedervärdiga sjukdomar, som vi Europetr känna. Man kan knappt gå några steg förr än man ser flere af dessa olyckliga i det mest, beklagansvärda tillstånd: somlige hafva fötter och ben uppsvällda af elefantsjukan ända till tjockleken afett menniskolår, andra äro betäckte med en slags spetelska, Det är otroligt men lik väl sannt, att sedan slafvarna blifvit för gamla eller för sjuka för att kunva begagnas, bry deras husbönder sig icke om att göra sig den ringaste kostnad för dem, utan låta dem släpa fram ett uselt Lif, ett rof för alla möjliga behof. En utaf släfvens vanligaste skyldigheter är att bära vatten till sin herres hushåll. Om han icke bär nog många embar deraf blir han till straff piskad. Vattufontainerne äro i följd deraf omgifne med så mycket slafvar att några soldater med dragna värjor, bössor med bajonetter, och piskor, hafva fullt att göra för att hålla ordning och förhindra de starkare att företrädesvis för de svagare der hämta vattnet, Jag gjorde en dag besök om bord på ett slafskepp, i sällskap med en Capt. Parker, som då var första Löjtnant på Skeppet Volage. När vi nalkats skeppet, fästades min uppmärksamhet på en mängd varelser, som jag. icke kunde föreställa mig tillhöra menniskoslägtet. De voro på hufvudet klädda med röda hufvor, Omkring 50 unga negrer hade klättrat upp i masterne och sutto der lika markattor skrattande och gesticulerande. Vi gingo om på fartyget och sågo ägaren som var Fransman. Han hade anländt natten förut direkte från Afrikanska kusten. Fartyget hade ej 140 tons drägtighet, och det voaktadt hade han, vid afresan från Africa, 500 negrer om bord; men af dem hade under öfverfarten 50 dött. Qvinnorna hade sitt rum i aktern och männernpe i förn af fartyget. . De voro hoppackade i mängd på däck och så tätt, alt matroserne icke kunde passera fram och åter utan att trampa på dem. Största delen voro syselsatte med att klå sig eller och dermed betjena sina grannar; ett temmeligen osmakligt spektakel; men ännu värre var det på andra -däcket, som var blott 4 fot högt, Der var en så förpestad lukt, att jag knappt kunde fördraga den. Många af de stackars qvinnorna voro sjuka. En utaf dem, som var nära att dö, låg ännu midtiblandsina kamrater, och matrosen som vaktade dem sade oss, att flere andia af dem otvifyelaktigt äfven skulle inom korrt uppgifva andan, M:r Parker och jag ansågo oss lyckliga att unslippa deona så beklagansvärda syn, Slafmarknaden är en lika ohygglig syn. Den hålles på en lång gata, der nästan alla husen äro lika många Neger-försäljnings-magaziner. Jag gick derigenom 2 å 3 gåuger för att få ett rätt begrepp om huru der tillgick och om alla de olyckor dermed voro förenade. — Vid ingången till hvarje magazin sitter eller står en slafhandlare. saom jnhinda. po