al Negrep.. ASynen al dem ar den mest pix
samma, och den lukt som sprider sig ilsken
dem, om de endast äro 10 till 12 på ett ställe,
är snart sagdt odräglig. De äro underkastade.
vedervärdiga sjukdomar, som vi Europetr
känna. Man kan knappt gå några steg förr
än man ser flere af dessa olyckliga i det mest,
beklagansvärda tillstånd: somlige hafva fötter
och ben uppsvällda af elefantsjukan ända till
tjockleken afett menniskolår, andra äro betäck-
te med en slags spetelska, Det är otroligt men
lik väl sannt, att sedan slafvarna blifvit för
gamla eller för sjuka för att kunva begagnas,
bry deras husbönder sig icke om att göra sig
den ringaste kostnad för dem, utan låta dem
släpa fram ett uselt Lif, ett rof för alla möjliga
behof. En utaf släfvens vanligaste skyldighe-
ter är att bära vatten till sin herres hushåll.
Om han icke bär nog många embar deraf blir
han till straff piskad. Vattufontainerne äro i
följd deraf omgifne med så mycket slafvar att
några soldater med dragna värjor, bössor med
bajonetter, och piskor, hafva fullt att göra för
att hålla ordning och förhindra de starkare
att företrädesvis för de svagare der hämta
vattnet,
Jag gjorde en dag besök om bord på ett
slafskepp, i sällskap med en Capt. Parker, som
då var första Löjtnant på Skeppet Volage.
När vi nalkats skeppet, fästades min uppmärk-
samhet på en mängd varelser, som jag. icke
kunde föreställa mig tillhöra menniskoslägtet.
De voro på hufvudet klädda med röda huf-
vor, Omkring 50 unga negrer hade klättrat
upp i masterne och sutto der lika markattor
skrattande och gesticulerande. Vi gingo om
på fartyget och sågo ägaren som var Frans-
man. Han hade anländt natten förut direkte
från Afrikanska kusten. Fartyget hade ej 140
tons drägtighet, och det voaktadt hade han,
vid afresan från Africa, 500 negrer om bord;
men af dem hade under öfverfarten 50 dött.
Qvinnorna hade sitt rum i aktern och män-
nernpe i förn af fartyget. . De voro hoppac-
kade i mängd på däck och så tätt, alt matro-
serne icke kunde passera fram och åter utan
att trampa på dem. Största delen voro sysel-
satte med att klå sig eller och dermed betjena
sina grannar; ett temmeligen osmakligt spek-
takel; men ännu värre var det på andra -däc-
ket, som var blott 4 fot högt, Der var en så
förpestad lukt, att jag knappt kunde fördraga
den. Många af de stackars qvinnorna voro
sjuka. En utaf dem, som var nära att dö,
låg ännu midtiblandsina kamrater, och matrosen
som vaktade dem sade oss, att flere andia af
dem otvifyelaktigt äfven skulle inom korrt
uppgifva andan, M:r Parker och jag ansågo
oss lyckliga att unslippa deona så beklagans-
värda syn,
Slafmarknaden är en lika ohygglig syn.
Den hålles på en lång gata, der nästan alla hu-
sen äro lika många Neger-försäljnings-magaziner.
Jag gick derigenom 2 å 3 gåuger för att få
ett rätt begrepp om huru der tillgick och om
alla de olyckor dermed voro förenade. — Vid
ingången till hvarje magazin sitter eller står
en slafhandlare. saom jnhinda. po