Min Rec. klagar öfver att Landthandeln
förstör folkets allvar och seder. Jag påstår,
att detta är ogrundadt. Hvar finnes inom
Sverige någon ort, som så länge och så vid-:
sträckt idkat Landthandel som Jemtland? Och
hvilken ort i Europa kan, när fråga är om
tarfligbet, nykterhet och sedlighet ställas vid
sidan af denna utan att fördunklas. Jemt-
länningarne hafva, under sina vidlöftiga han-
delsresor, skärpt silt förstånd, så att det är nä-
stan omöjligt, att naria dem (och detta torde
förtryta mången); och för öfrigt tyckas de
ha tillegnat sig och hemfört det bättre af
hvad de sett på fremmande orter, och lem-
nat det sämre. Jag skulle allt för mycket
hafva missräknat mig på de öfriga Norrlän-
ningarnes allvar och stränga seder, om jag
trodde dem dessa underlägsna i detta fall. Men
min Rec., som jag värderar, ehuru han är
mig okänd; lärer utan tvifvel mena med Landt-
handlare sådana (de äro lyckligtvis få), som:
öfvergifva sina egentliga göromål, derföre att
de vinvå mer på handeln, och som låtå sys-
lolösheten: och de ökade tillgångarna förleda
sig till ett öfverdådigt och lastfullt lefnads-
sätt. Dessa äro. personer, som: på intet sätt
skyddas af lagen, hvarken i sin handtering
eller sina öfverdrifter, hvarföre Rec:s anmärk-
ning faller tillbaka på sådana köpmän, som.
genom en otidig vinningslystnad sätta sådana
personer i frestelse, att slå sig på skackreri,
och på:de Kronobetjenter, som ej efterhålla
dem. samt confiscera deras varor. Jag skulle
också tänka alltför lågt om mängden af Norr-
lands Resp. köpmän, om jag ej närde den för-
hoppning. om: dem i allmänhet, att de bort-
mönstra med: tiden de: oskick, som äro så
känbara för hvar och en i orten och kanske
i längden bli svårast för dem sjelfva. Jag
vill tro, att de missbruk, som: egt rum med
tillhjelp af bränvinet och andra sådana otjenliga
saker,ha mera härrörtafokunnighetom följderna
och af en ursäktlig vinningslystnads-instinct,
än af vrånghet, illvilja och föragt för med-
menniskors person och: egendom... Att en och
annan rik köpman vetat så använda sina me-
del,, att han bragt en-större del af sin om-
trakt i ett på visst sätt slafviskt beroende af
sig, hörer till de olyckliga tillfälligheter, som
snarare allmänt beklagas, äfven af köp-
män, är avses som: något efterföljansvärdt.
Man Eam ej tillrättavisa: dessa menniskor; ty
de föragta sina likar, och jemväl sig sjelfva.
Det är glädjande att veta, det procenteriet
och; de dermed sammanhängande nedrigheter,
som: i senare: åren så rotfästat sig i Hufvudsta-
den, äro ialla fall i Norrland högst sällsynta,
Det länder köpmännen i de tragterna på det
hela till Beröm, att de mera sällan än Bruks-
egarne: söka få ortens bönder i en af dem be
rr a