fattniog med få undantag hufvudsakligen hvi-
lade på rent demokratiska elementer och ic-
ke röjde de ringaste spår af de feodala insti-
tulioner, som så omisskännligt utmärka Eng-
lands konstitution.
Slutligen måste naturligtvis äfven det klo-
ka förfarande, som moderlandet i förra tider
iakttagit mot sina kolonier, för dem i ännu
klarare dager framställa orättmätigheten i de
anepråk, som ministeren efter freden i Paris
med parlamentets sanktion mot dem tillät
sig. Under de första 150 åren från deras
grundläggande, hade man aldrig på något
sält försökt, att i och för Englands statsbe-
bof ålägga dem andra bidrag, än dem de
medelbart lemnade genom inskränkningar i
sin bandel och förbrukningen af moderlan-
dets idoghete-alster; och om de vwerkligen
redan några gånger funnit sig vid påläggan-
de ef tull och avdra afgifter, bade men lik-
väl elltid ansett dessa medgifvanden endast
såsem frivilliga skänker och handels-regulati-
ver, bvarföre också de i sådant afseende ut-
gifna förordningar till större delen nämna,
alt kolonierna beviljat dem, eller samtyckt
dertill.
Ju mera aflägsna kolonierna för öfrigt vo-
ro från moderlandet, ju mindre kunde man
bland deras fribetsälskande innebyggare an-
vända de vanliga ministeriella konstgreppen,
såsom penningebesticknirg, utdelningafsysslor,
offentliga utmärkelser, m, w.z och äfven al!
presterskapets inflytande var föga att hop-
pas, emedan detta, bland de nu i afseende å
religionssvärmeri tillräckligt afkyvlda koloni-
sterna, endast derigenom erhöll någon poli-
tisk betydeohet, att det äfven från prediksto-
larne med insphation försvarade frihetens
sak.
Så svalnade med hvarje år dottrens till-
gifvenbet för det på en gång styfmoderligt
handlande England, och den fötras ännu nä-
stan medvetslösa längtan, att slutligen un-
dandiaga sig ända till sista skenet af bero-
ende, upptändes till en högljudd önskan, ge-
nom hemliga uppmuntringar från de öfriga
Europeiska Sjömakterna, som med afundsju
ka blickar skådade Brittiska rikets växande
storket och dess koloniers ofantliga ult-
sträckning.
(forts. e. a. gång).