om fastställelse för 25 år. Häremot proteste-
rades nästan lika evhälligtsom emot klassifica-
tionen, Mancönskade en proftid på 3, 5, högst
10 år... En Prest föreslog, att den nya klassi-
ficationen åtminstore icke bode gälla längre, än
till nästa Prestmöte, (en olförsigtighet, då erfa-
renheten visat, att i ärkestiftet 20 år kunna
framflyta imellan hyart möte.) Då ännu en annan
dristade yttra, att många tycktes önska en kor-
tare proftid; möttes denne af Ordf. med erinran
om deras fordna vänskapsförhållanden 3; ifrån en
sådan man hade åtminstone ordföranden icke
väntat någon motsägelse, m. m. Åter en an-
nan vågade föreslå, att stadfästelsen skulle i
underd. sökas wvlkorligt, i fallicke några års
erfarenhet visade klassificationen oriktig.
Detta påyrkades pu af flerd; men bestreds af
en Capitularis, såsom tilloch med oanständigt.
Åter en fråga från Ordf. om 25 år; någia ja
och ett klubbslag. 7) — De återstående reglerin-
garne gingo fredligt för sig.
Fruktansvärdt är, att många Prestmän re-
ste hem föga belåtne med det som afgjoi des,
och än mindre med sättet att afgöra. Olyck-
ligt vore, om den aktning, Stiftets Prester-
skap bordt bysa för sin Chef, i stället att-ö-
kas, genom tilldragelserna vid detta möte li-
dit någon afbräck.
Prost och Kyrkoherde i Erkestiftet.