om fastställelse för 25 år. Häremot protesterades nästan lika evhälligtsom emot klassificationen, Mancönskade en proftid på 3, 5, högst 10 år... En Prest föreslog, att den nya klassificationen åtminstore icke bode gälla längre, än till nästa Prestmöte, (en olförsigtighet, då erfarenheten visat, att i ärkestiftet 20 år kunna framflyta imellan hyart möte.) Då ännu en annan dristade yttra, att många tycktes önska en kortare proftid; möttes denne af Ordf. med erinran om deras fordna vänskapsförhållanden 3; ifrån en sådan man hade åtminstone ordföranden icke väntat någon motsägelse, m. m. Åter en annan vågade föreslå, att stadfästelsen skulle i underd. sökas wvlkorligt, i fallicke några års erfarenhet visade klassificationen oriktig. Detta påyrkades pu af flerd; men bestreds af en Capitularis, såsom tilloch med oanständigt. Åter en fråga från Ordf. om 25 år; någia ja och ett klubbslag. 7) — De återstående regleringarne gingo fredligt för sig. Fruktansvärdt är, att många Prestmän reste hem föga belåtne med det som afgjoi des, och än mindre med sättet att afgöra. Olyckligt vore, om den aktning, Stiftets Presterskap bordt bysa för sin Chef, i stället att-ökas, genom tilldragelserna vid detta möte lidit någon afbräck. Prost och Kyrkoherde i Erkestiftet.