fan At SN DÅ 2 RR öfver att Herr Dupin, med sin vanliga liflighet, svarat Hans Maj:t ungefär i samma ton som han sjelf af Högstdensamma blifvit tilltalad, såsom det plägar inträffa mellan Advokater, som stå gent emot hvarandra vid en domstol, men ingalunda såsom det anstår personer vid ett hof, Konungen lärer för denna förseclse hafva afsnäst Herr Dupin något häftigt, och det sades att denne af sårad sjelfkänsla beslutat nedlägga sitt General-Prokurators-Embete vid Cassations-Rätten. Antingen lärer dock detta vara en dikt eller har han återtagit sin afskedsansökan; ty man vet nu med visshet att han, vare sig af ånger öfver hvad han gjort eller af andra skäl, ånyo tillbjudit mivistören sitt understöd vid nästblifvande session i deputerade Kamaren, Efter detta här han före sin afresa tvenne gånger blifvit af Konungen kallad till S:t Cloud, och haft ett samtal med Konungen, hvarvid Hans Maj:t ganska rvådigt bemött honom, . i Den officiella Monitören har svårt att dölja sin förargelse öfver Cassations-rättens beslut i Geovffroyska saken, och ser deruti ingenting .ennat än ett ministerens nederlag: -Egentliger, påstår samma tidning, har blott en sektion af Cassations-rätten uttalat sin mening; ville man deremot använda alla de medel, som j laglig väg stå en till båds, så skulle man, enligt många ansedda juristers tanka, måhända erhålla ett definitiv-belut af helt annan syftning. Emedlertid hade regeringen velat undvika allt, hvarigenom ärenden af så hög vist kunde dragas ut på tiden, Belägringstillståndets laglighet skulle deremot utkämpas på en polktisk mark, d. v. s. inför kamrarne, ich här skulle det visa sig, på hvars sida rättvia vore; på öppositionens, bvilken påkallat utomordentlig åtgärder mot Carlisterne , men yelat albedja sådana i afseende på republikavirne, eller på regeringens, som endast uppfyllt sin pligt, och bandlat i enlighet med allmänna opinioneu (?). Emellan de båda i Vestern kommenderande Generalerve Bonnet och Solignac berrskar en misshällighet, som måste vara af högst menligt inflytande för de offentliga angelägenbeterres gång i dessa trakter. Den sistnämnde hade, emedan han icke ville tjena under den förra, fordrat att blifva återkallad: men Krigsministern fätn ej för godt, att villfara hans önskan, Solignac är också vida: populärare i arten, emedan Chouaneriet under honom hblifut snart sagdt utrotadt, då deremot Bonnet , som redan före honom kommenderat i Vendee, ej förmådde uträtta något. Oenigheten mellan de båda anförarne är till den grad öppen, att Solignace i en dagorder uttryckligen — tillkännagifvit för alla dem, som stå under hans befäl, att de icke hade några befallningar ätt mottagå af General Bonnet, den ministören skickat till Vendge. Vidare hade han i den bekandte kommendantens i Nautes, Öfverste Tarriöees Ställe, som för sin hälsa begärt per