fan At SN
DÅ 2 RR
öfver att Herr Dupin, med sin vanliga liflig-
het, svarat Hans Maj:t ungefär i samma ton
som han sjelf af Högstdensamma blifvit tillta-
lad, såsom det plägar inträffa mellan Advoka-
ter, som stå gent emot hvarandra vid en dom-
stol, men ingalunda såsom det anstår personer
vid ett hof, Konungen lärer för denna förse-
clse hafva afsnäst Herr Dupin något häftigt,
och det sades att denne af sårad sjelfkänsla
beslutat nedlägga sitt General-Prokurators-Em-
bete vid Cassations-Rätten. Antingen lärer
dock detta vara en dikt eller har han åter-
tagit sin afskedsansökan; ty man vet nu med
visshet att han, vare sig af ånger öfver hvad
han gjort eller af andra skäl, ånyo tillbjudit
mivistören sitt understöd vid nästblifvande
session i deputerade Kamaren, Efter detta här
han före sin afresa tvenne gånger blifvit af
Konungen kallad till S:t Cloud, och haft ett
samtal med Konungen, hvarvid Hans Maj:t
ganska rvådigt bemött honom, . i
Den officiella Monitören har svårt att dölja
sin förargelse öfver Cassations-rättens beslut i
Geovffroyska saken, och ser deruti ingenting
.ennat än ett ministerens nederlag: -Egentli-
ger, påstår samma tidning, har blott en sek-
tion af Cassations-rätten uttalat sin mening;
ville man deremot använda alla de medel, som
j laglig väg stå en till båds, så skulle man,
enligt många ansedda juristers tanka, måhän-
da erhålla ett definitiv-belut af helt annan
syftning. Emedlertid hade regeringen velat
undvika allt, hvarigenom ärenden af så hög
vist kunde dragas ut på tiden, Belägrings-
tillståndets laglighet skulle deremot utkämpas
på en polktisk mark, d. v. s. inför kamrarne,
ich här skulle det visa sig, på hvars sida rätt-
via vore; på öppositionens, bvilken påkallat
utomordentlig åtgärder mot Carlisterne , men
yelat albedja sådana i afseende på republika-
virne, eller på regeringens, som endast upp-
fyllt sin pligt, och bandlat i enlighet med all-
männa opinioneu (?).
Emellan de båda i Vestern kommenderande
Generalerve Bonnet och Solignac berrskar en
misshällighet, som måste vara af högst men-
ligt inflytande för de offentliga angelägenbe-
terres gång i dessa trakter. Den sistnämnde
hade, emedan han icke ville tjena under den
förra, fordrat att blifva återkallad: men Krigs-
ministern fätn ej för godt, att villfara hans
önskan, Solignac är också vida: populärare i
arten, emedan Chouaneriet under honom hblif-
ut snart sagdt utrotadt, då deremot Bonnet ,
som redan före honom kommenderat i Vendee,
ej förmådde uträtta något. Oenigheten mel-
lan de båda anförarne är till den grad öppen,
att Solignace i en dagorder uttryckligen — till-
kännagifvit för alla dem, som stå under hans
befäl, att de icke hade några befallningar
ätt mottagå af General Bonnet, den ministö-
ren skickat till Vendge. Vidare hade han i
den bekandte kommendantens i Nautes, Öfverste
Tarriöees Ställe, som för sin hälsa begärt per-