och nagon Dbryining deraf birivit en följd. Jag har lösligen vidrört dessa idger under diskussionen öfver Pärskapets ärftlighet, jag skulle ha utvecklat dem, om kategariernas princip icke öfvervöägt valprincipen, Det är icke i republikens intresse jag skulle ha föreslegit ett direkt eller indirekt val för den styrande kamaren, utan i sjelfva vår nya monarkies. Denna synes mig för mycket komprometterad i debatterna i kamrarne, så som dessa nu äro konstituerade, emedan den är för mycker personifierad i Pårkamaren , SOM den efter godtycke bildar. Såsom den nu är bildad, kan den sätta kronan i fara, och eger ej nog makt att tjena och försvara den. Detta är oberoende af frågan om de personliga egenskaperna; att bibehålla Pärer, hvilka äro mera legitima än konungen, emedan de datera sig från den gudomliga rätten, har alltid förefallit mig tom en pohtisk omening, hvars följder skola blifva olyckliga, enär restaurationen naturligtvis representeras i ena kamaren och revolutionen i den andra, och då brytningen icke allenast uppkommer afolikheten i läge och intressen, utan äfven i ursprung. Mitt system förutsatte en föregående organisstion af municipalmaktern2, och detta var, enligt min tanke, det första landets bebof som borde tillfredsställas; men det är tvärtom just det som blifvit uppskjutet. Jag ansåg alt en sessions arbete vore tillräckligt att komplettera landets konstitution; att man för konstitutionens heder borde akta sig att förblanda den omröstning som borde sluta den med omröetningen om en hop mindie vigtiga lagar. En lag om de tvenne kamrarne, en lag om municipalmakten till alla sina delar, en lag om Stets-Rådet och en annan om embetsmännens garanti och ansvarighet synes mig ha bordt föreläggas kamrarne vid sessionens början, tillika med budgeten, Dessa lagar borde stå i sammanhang med hvarandra, bilda ett belt, Det trånga, utrymmet af ett bref tillåter mig icke att ingå i vidare detaljer. Jag tror att det problem som bör upplösas, är, att ordna de politiska makterna så, att de sträfva till samma mål: det allmänna bästa, utan alt våldsamt stöta tillsammans; och detta problem kan endast upplösas genom lagar, som stå i sammanhang och harmoniera med hvarandra, och icke, som man har gjort, genom lagar hvilka föreslås, en isender, utan någon beröring med hvarandra. Budgeten är endast ett korollarium af landets politiska konstitution; sådan denna är, sådan är äfven budge-, ten. Då man skänkt landet en fri konstitution borde man ha lindrat pålagorna; de inlösta räntorna, revision af chouanernes och emigranvternes pensioner, betydliga reduktioner i Staberna, och snarare i antalet af embetena än i deras löner, ty dessa äro icke för stora utan för många alla dessa besparingar skulle ha medgifvit en minskning i de skatter, som mest betunga folket, lotteriet, afgiften för salt och dricka, m. m. pre -KT! Ib (ÅI EE oh 0 RE NN