och nagon Dbryining deraf birivit en följd.
Jag har lösligen vidrört dessa idger under
diskussionen öfver Pärskapets ärftlighet, jag
skulle ha utvecklat dem, om kategariernas
princip icke öfvervöägt valprincipen, Det är
icke i republikens intresse jag skulle ha fö-
reslegit ett direkt eller indirekt val för den
styrande kamaren, utan i sjelfva vår nya mo-
narkies. Denna synes mig för mycket kom-
prometterad i debatterna i kamrarne, så som
dessa nu äro konstituerade, emedan den är
för mycker personifierad i Pårkamaren , SOM
den efter godtycke bildar. Såsom den nu är
bildad, kan den sätta kronan i fara, och eger
ej nog makt att tjena och försvara den.
Detta är oberoende af frågan om de person-
liga egenskaperna; att bibehålla Pärer, hvil-
ka äro mera legitima än konungen, emedan
de datera sig från den gudomliga rätten, har
alltid förefallit mig tom en pohtisk omening,
hvars följder skola blifva olyckliga, enär re-
staurationen naturligtvis representeras i ena
kamaren och revolutionen i den andra, och
då brytningen icke allenast uppkommer afo-
likheten i läge och intressen, utan äfven i
ursprung. Mitt system förutsatte en föregå-
ende organisstion af municipalmaktern2, och
detta var, enligt min tanke, det första landets
bebof som borde tillfredsställas; men det är
tvärtom just det som blifvit uppskjutet. Jag
ansåg alt en sessions arbete vore tillräckligt
att komplettera landets konstitution; att man
för konstitutionens heder borde akta sig att
förblanda den omröstning som borde sluta
den med omröetningen om en hop mindie
vigtiga lagar. En lag om de tvenne kam-
rarne, en lag om municipalmakten till alla
sina delar, en lag om Stets-Rådet och en an-
nan om embetsmännens garanti och ansva-
righet synes mig ha bordt föreläggas kam-
rarne vid sessionens början, tillika med bud-
geten, Dessa lagar borde stå i sammanhang
med hvarandra, bilda ett belt,
Det trånga, utrymmet af ett bref tillåter
mig icke att ingå i vidare detaljer. Jag tror
att det problem som bör upplösas, är, att
ordna de politiska makterna så, att de sträf-
va till samma mål: det allmänna bästa, utan
alt våldsamt stöta tillsammans; och detta pro-
blem kan endast upplösas genom lagar, som
stå i sammanhang och harmoniera med hvar-
andra, och icke, som man har gjort, genom
lagar hvilka föreslås, en isender, utan någon
beröring med hvarandra. Budgeten är endast
ett korollarium af landets politiska konstitu-
tion; sådan denna är, sådan är äfven budge-,
ten. Då man skänkt landet en fri konstitu-
tion borde man ha lindrat pålagorna; de in-
lösta räntorna, revision af chouanernes och
emigranvternes pensioner, betydliga reduktio-
ner i Staberna, och snarare i antalet af em-
betena än i deras löner, ty dessa äro icke för
stora utan för många alla dessa besparingar
skulle ha medgifvit en minskning i de skat-
ter, som mest betunga folket, lotteriet, af-
giften för salt och dricka, m. m.
pre -- -
KT! Ib (ÅI - EE oh 0 RE NN