troppars mod, hvilka han kommenderar. Pascharne af Kaissere och Maådam, i förening med den på flykten drifoa Osman Pascha, vände sig emot Homs, och begge deras skickligaste och djerfvaste anförare, Kasi Gueran och Nimet Aga, marscherade åt slätterna vid Zeraa i spetsen för sina troppar. Så snart H. H. Ibrahim Pascha märkte fiendens afsigt alt lefverera honom batalj, uppställde han straxt sin armå i slagtordning. Den bestod af två regementen fotfolk, ett regemente kavalleri och en mängd beridna Beduiner. Gardes-regementet ställdes emot fiendens högra flygel, det andra emot den venstra, och kavalleriet ordnades i tvenne afdelningar, Anförarne erhöllo nödiga instruktioner om de särskilta manövrer, de hade att verkställa, och order att gå löst på fienden, så snart sex kanonskott från den punkten, der Generalen en Chef stod, gåfvo signal dertill. Signalen gafs, och våra tappre störtade så häftigt på fienden, att han icke förmådde hålla stånd, och kastade sig hufvudstupa på flykten. Han förlorade 800 man i döda och 300 hästar togos. Så har det öde drabbat fienden, som våra soldaters disciplin och tapperhet hade beredt honom. General en Chef har blott förlorat en man och en Beduin blef sårad! Denna sannolikt från Turkiskan öfversalta och på dålig Fransyska utfärdade bulletin torde dock icke förtjena särdeles trovärdighet; kanhända var Ibrahim Pascha af andra grunder tvungen till återtåget; emellertid äga vi här inga underrättelser, som motsäga denna bulle. tin. I den TurkiskArabiska jurnalen, som utgifvesi Kairo, är ännu intet nämdt om krigshändelserna; och så lempas de arme Araberne i fullkomlig okunnighet, — ehuru frågan gäller ingenting mindre än deras lif och egendom, —under det Paschan ger sig all möda att för de dervid mindre intresserade Eutopeerne omtala sin sons bedrifter. Man berättar till och med att han ämnar låta utgifva en Fransysk jurnal, för att motarbeta Moniteur Ottoman och Smyrna-tidningen, som på allt möjligt sätt söka alt förklena honom. Jag slutar för närvarande med en anmärkning öfver Sultans moraliska kraft mot Mehemet Ali. Denna är, efter min öfvertygelse, icke serdeles att frukta, emedan Sultan, i anseende till sina vidtagna reformer, såsom Islamismens andliga öfverhufvud sjunkit ganska betydligt i allmänna opinionen, så att de fanatiske af musulmännen ogerna skola göra något för honom. Föröfrigt behöfves icke i Egypten deana omständighet, att göra Paschan förhatlig; men Egyp:tierne äro så fege och sins emellan så oenige och misstrogne, att en revolution af folket är omöjlig. Soldaterne, hvilka man nu något regelmessigare aflönar, tyckas var Paschan trogne, och skulle sannolikt i Egypten slåss emot folket såsom de i Syrien strida emot Sultans troppar. Jag skallimitt nästa bref utlåta mig vidare öfver denna punkt, me 0 FE AR ED ANN EA. 2 VT 06 NR OR 4 FA Vs nn AA