troppars mod, hvilka han kommenderar. Pa-
scharne af Kaissere och Maådam, i förening med
den på flykten drifoa Osman Pascha, vände
sig emot Homs, och begge deras skickligaste
och djerfvaste anförare, Kasi Gueran och Ni-
met Aga, marscherade åt slätterna vid Zeraa
i spetsen för sina troppar. Så snart H. H.
Ibrahim Pascha märkte fiendens afsigt alt
lefverera honom batalj, uppställde han straxt
sin armå i slagtordning. Den bestod af två
regementen fotfolk, ett regemente kavalleri
och en mängd beridna Beduiner. Gardes-re-
gementet ställdes emot fiendens högra flygel,
det andra emot den venstra, och kavalleriet
ordnades i tvenne afdelningar, Anförarne er-
höllo nödiga instruktioner om de särskilta
manövrer, de hade att verkställa, och order att
gå löst på fienden, så snart sex kanonskott från
den punkten, der Generalen en Chef stod, gåfvo
signal dertill. Signalen gafs, och våra tappre
störtade så häftigt på fienden, att han icke
förmådde hålla stånd, och kastade sig hufvud-
stupa på flykten. Han förlorade 800 man i
döda och 300 hästar togos. Så har det öde
drabbat fienden, som våra soldaters disciplin
och tapperhet hade beredt honom. General
en Chef har blott förlorat en man och en Be-
duin blef sårad!
Denna sannolikt från Turkiskan öfversalta
och på dålig Fransyska utfärdade bulletin torde
dock icke förtjena särdeles trovärdighet; kan-
hända var Ibrahim Pascha af andra grunder
tvungen till återtåget; emellertid äga vi här
inga underrättelser, som motsäga denna bulle.
tin. I den Turkisk- Arabiska jurnalen, som
utgifvesi Kairo, är ännu intet nämdt om krigs-
händelserna; och så lempas de arme Araberne
i fullkomlig okunnighet, — ehuru frågan gäl-
ler ingenting mindre än deras lif och egendom, —-
under det Paschan ger sig all möda att för
de dervid mindre intresserade Eutopeerne om-
tala sin sons bedrifter. Man berättar till och
med att han ämnar låta utgifva en Fransysk
jurnal, för att motarbeta Moniteur Ottoman
och Smyrna-tidningen, som på allt möjligt
sätt söka alt förklena honom. Jag slutar
för närvarande med en anmärkning öfver
Sultans moraliska kraft mot Mehemet Ali. Den-
na är, efter min öfvertygelse, icke serdeles att
frukta, emedan Sultan, i anseende till sina vid-
tagna reformer, såsom Islamismens andliga
öfverhufvud sjunkit ganska betydligt i allmänna
opinionen, så att de fanatiske af musulmännen
ogerna skola göra något för honom. Föröf-
rigt behöfves icke i Egypten deana omstän-
dighet, att göra Paschan förhatlig; men Egyp-
:tierne äro så fege och sins emellan så oenige
och misstrogne, att en revolution af folket är
omöjlig. Soldaterne, hvilka man nu något re-
gelmessigare aflönar, tyckas var Paschan trog-
ne, och skulle sannolikt i Egypten slåss emot
folket såsom de i Syrien strida emot Sultans
troppar. Jag skallimitt nästa bref utlåta mig
vidare öfver denna punkt,
me 0 FE AR ED ANN EA.
2 VT 06 NR OR 4 FA Vs nn AA
