koloniernas uppresving mot moderlandel. Denna del innehåller först en berättelse om Nya Verldens upptäckt, hvarvid förf, äfven uppehåller sig vid de gamlas forskningar, i afsigt att upptäcka en ny verld, ända från Skeppsfartens början, och anmärker bland anrat, huru Isländaren Eyrek Rauda (Erik den EFöde) redan år 956 upptäckte Grönland, hva:s vestra bust koloniserodes från Island. Han anför äfven den på Sturlesons berättelse grundede uppgift, att Norrmän eller Isländare, som Hlifvit stormdrifne sydvestligt år 1902, upptäckt Vinland, (så benämdt efter de der vildt växande vindrufvor), som efter beskrifoingen sannolikt utgjort östra kusten af det nuvarande Canada, Kolonier vas historia börjar med anförandet af Jakob den I:stes öfverlåtelsebref ef de hittills upptäckte Nord-Amerikanska länderna mellan 34 och 435 graders nordlig bred, till tvenne så kallade kolonig!-kompanier, af hvilka det ena Bildades i London, och erhöll de mellan 34 och 382 belägna länder, under namn af första Virginia eller Sydkolonien?; det andra åter, som kallades Bristoloch PlymouthKompaniet, fick andra Virginia eller Nordkolonien, bestående af de länder, som ligga mellan 38 och 459, hvilka sedan kallades Nya England. Denna akt, daterad den 2 November 1626,3är, enligt författareos uppgift, den åldsta af Engelska regeringen i sådant afseende utgifna, med undantag afett år 1534 till förmån för Walter Raleigh af Elisabeth utfärdadt gåfvohref, hvilket vid Drottringens död förlorade all kraft. Innehållet al! Jacob den 1:stes öfverlåtelseakt är äfven till sitt innehåll af stor vigt — Kolonisterna tillerkändes deri utomegande rätten öfver det land de odlade, äfven i allt öfrigt samma rättigheter som andra Engelska undersåtare, samt dessutom för en lång kedja af år tullfri utoch införsel af deras produkter och behof till och från moderlandets hamnar; handeln med fremmande nägter frigafs alldeles, och Envglands lagstiftning samt juryinrättning hestämdes såsom grundvalar för koloniernas framtida Statsförfattning. Deremot förbeköllsig Engelska Regeringen högsta ledningen af alla kolonialangelägenheter, samt utnämnande af alla offentliga embetsmän. Dessa friheter utvidgades sesan än ytterligare, och redan 1609 erhöllo de till och med rättighet att sjelfve besörja sin regering. Ståthållaren utnämndes likväl af Konungen. Oaktadt dessa förmåner gick det i början ganska långsamt med koloniernes tillvext. Stridigheter med landets urinfödingar, brist på liftmedel i ett ännu icke odladt land och flere samman verkande orsaker bade nära åstadkommit hela företagets misslyckande, Af hela befolkningen återstod en gång ej mer än 6o personer och dessa hace redan gått om bord, för att återvända till Europa, då den af Konungen utnämnda nya Ståthållaren Lord Delaware ankom och förmådde dem att qvarstanna. Snart derefter under Carl den 1:sta började oroligheter inom England och Americas folkmängd vann genom