ej lät älven de frimodigaste opinimon-ytt-
ringar fattas, och detta var till och med fal-
let hos flera af de anseddaste embetsmännen.
Framför allt omtalas det samtal Prinsen vid
en för honom i nämnde stad anställd fest, ha-
de med flere af stadens mest ansedda medbar-
gare, och under hvilket prinen ådagalade ett
lika öppet som allvarligt och rättänkaude lyn-
ne. Man klagade nemligen för honom ganska
mycket öfver svårigheten att komma till rät-
ta med Carlisternes stämplingar och handlin-
gar i allmänhet, samt yttrade dervid en önskan
om en mera nitisk medverkan å regeringens
sida, eller till och med att den rent af genom
utöfningen af sin myndighet skulle ingripa t
och underlätta lagskipningen i dessa frågor.
Meng provinsen -protes!erade högtidligen mot
hvarje olaglighet; sådane kunde icke Julire-
volutionen sanctionera, sade han. Konunszen,
hans fader, egde visserligen benådningsiätt,
menu den var af mildrande, ej skärpande na-
tur och kunde dessutom ej utöfvas förr än ef.-
ter fälldt domslut. Då wan vidare på-tår
det onda kunna utrotas genom kraftiga medel,
åstod han sådant vara outförbart så snart ej
chartan skulle sättas å sido; och att sålunda
fordra en omöjlighet af hans far vore ej bätt-
re än om man i regnväler ville tvinga solen
att skina, Hvad GCarlisterne beträffide trod-
de Prinsen att de ej i opininiontn ezde något
rotfäste. Carlism vore blott ett namn, ett
tomt ljud, hvilket han sökte bevisa med hän-
syftning på händelserna 1815. På gjord an-
märkning att Patrioternes bekymmer och önsk-
ningar just ega silt uphof i deras ifver för
thronen svarade han: I sanning! Vi skat-
tå oss lyckliga att ingifva dessa bekymmer och
önskningar, ty vi sympithisera me! patrioter-
ne. Men hvarföre detta bekymmer? Man bar
sökt göra oss misstänkta — och denna osmak-
liga beskyllning har funnit insteg hos många
misstänkta att i bemlizhet arbeta för den fall-
na dynastin, att nedsätta fonder åt oss i Phi-
ladelphia. Härpå har jag blott ett ord att
svara: är icke min Far comprometterad i af-
seende på exBourbonerne? Vet man icke att,
i händelse af en reaction, hans hufvud skulle
falla framför någon annans! Jag sjelf, måste
jig ickeinse att vii Natiovalpartiets understöd-
jinde, i upprätthållande af Juli-Caartan, finna
vår enda räddning eller säkerhet. — Natio-
nens sak, påstodo de närvarande, skulle dock
förr eller senwre triumfera! Har dena det då
icke redan, utropade Prinsen? - Julistyrvelsen
är ju mera intet företräda som VI behöfva till
kämpa oss; den är et factum, och det kan ej
annnat än väcka min ovilja att man nu åter
försöker bringa en redan afgjord sak å bane.
Julithronens vådor synas mig icke så seideles
stora. Hur skulle väl Konungadömet knona
gå under? Det sk alle nödvändigt ske genom
upror, fremm inde invasion eller genom någan
enskilt individ som fördref min Far fråu Tui-
lerierne. Upror? Dess möjliga framgång har
jag aldrig trott på och de beklagansvärda da-
garne, den 5 och 6 Juni, bafva visat att Na-
lionalgarde och medborgare öfverallt vilja ära
ee es a . Ls ee oo ee 1 Y ot TN
