en handfull guldsand åt hans friska öga, at! han höll på att bli alldeles blind, och kom sig ej rigtigt för med att se på hela affairen. Efter slutad strid inburos förfriskningar, bestående af vin och confict, och Rajahn tvang gästerne med den största enträgenhet att följa sitt exempel och dricka Lahor-vin, som smakade likt whisky, med den skillnad att det hade en finare ånga. Rajakn skickade efter sina vackraste juveler för att visa Lady Bentiock dem. Dessa utgjordes af den förut beskrifna Koh-i-mer, en ofantlig topas, af två Engelska tums diameter, en ännu större rubin af irregulier skapnad, på hvilken funnos ristade sju serskilda monarkers namn som tillförene egt den, samt en aflång smaragd af nära fre engelska tums längd, jemte åtskilliga andra märkvärdigheter. Whiskyn gjorde emedlertid sin verkan, Maha Rajahn började blifva vid ett alldeles förträffligt lynne och skakade alltjemnt händer med General Ramsay och Öfverste Arnold, som stod bredvid honom, bad dem äta, dricka och vara muntra. Klockan bief 3 iran han tillät General Guvernören och hans svit att återvända bem att äta middag. Under hela tiden afbrändes fyrverkerier, som dock föga ådrogo sig uppmärksatnbeten, hvilken var uteslutande riktad på Lejonet af Punjab. Måndagen d. 30 October kom Maha: Rajebn öfver floden att se Engelska Artilleriets rörelser och öfningar. Han hade blott några få favoriter med sig och tycktes med största interesse följa alla manövrer. Sedan han en stund på ganska nära håll och i detalj betraktat målskjutningen med kanoner, ville Hans Höghet sjelf försöka och lät sätta ut en sköld med sträng tillsägelse att ej den gula sidan fick vändas åt honom, If tie miruter var han, alla hans Sirdarer och Kammarherrar sysselsatte att justera och rigta; ändtligen lossades skottet, men kulan träffade ieke skölden Åter en qvarts laddning och riktning; ytterligare en bom. Derpå befallte han Engelsmännen att rikta och skjuta, och med första skottet krossades skölden i tusen spillror. Sedan Engelsmännen slutat sina vapenöfningar började hans troppar sådana. Deras vighet och skicklighet contrasterade sällsamt mot de förres säkva, men tunga och långsamma öfningar. Stänger nedstöttes i marken som hans lansbärare skulle träffa under fullt galopp. Engelska husarerna deltogo äfven i dessa och andra dylika öfningar, såsom att i full carritre med sabeln från en af stängerna nedslå en metallurna m. m. Detta nöje räckte ungefär en half timma. Rajahn som tyckte att hans folk var mindre skickligt än de borde vara, ehuru de visserligen öfverträffade i säkerhet de Engelska husarerna, red sjelf åstad och högg efter den olyckliga krukan men träffade icke. Vid afskedet fick han 2 6-punodiga kanoner med fullt anspann till skänk. Följande dagen om affonen bjöds Raiabn