oo RO OS og ER ENS ERE folkrikaste galor, gatan St. Martin, som börjar vid stadsporten af samma namn och sträcker sig i rak linie till WNötre-Dame-bryggan. Vid gatans båda ändar hörde jag patrioternes eller såsom de i dag kallas rebellernas antal på denna punkt uppgifvas till omkring 10003 ju närmare jag likväl kom midten af gatan, ju hastigare hopsmälte denna siffra, och slutligen förklarade någon bland St. Martinsgalans milieu folk, att deras antal ej gått öfver femtio. Hvad är väl sanning! utropade jag med Pontius Pilatus. Att beräkna den styrka af Linietroppar som dessa dagar varit i rörelse är vida lättare. Sjelfva Journal des Debats uppger att 40,000 man i går stodo slagfärdiga i Paris. Lägger man nu härtill 20,000 man Nationalgarde, så slogos 60,000 man mot en handfull ursinniga republikaner. Dessa vildhjernors öfvermenskliga tapperhet omtalas allmänt; de hafva enligt deras fienders erkännande gjort underverk. De ropade beständigt: lefve republiken, och de funno intet gensvar i folkets bröst. Hade de i det stället, ropat: lefve Napoleon, så skulle, efter hvad man i dag i alla folkgrupper af alla meningar hör sägas, linien svårligen hafva gålt in på att skjuta på dem, och större delen af arbetande klassen skulle hafva kommit dem till hjelp. Men de försmådde lögnen. Dessa män voro frihetens ärligaste, men ingalunda dess förnuftigaste kämpar. Och likväl är man enfaldig nog att beskylla dem för hemligt förstånd med Carlisterne! Att desse nyttjat dem, är både möjligt och treligt, men säkert är då åtminstone, att detta skett under låtsad republikanism. GCarlismens medbrottslingar voro de sannerligen ej, desse män; ty den som så hjeltemodigt dör för sitt bjertas heliga förvillelse, för den sköna drömbilden af en idealisk framtid, den förbinder sig icke med dylikt folk, sölar sig icke i den usla och fega drögg, som det förflutna efterlemnat oss, under benämningen Carlister. Jag är, vid Gud, ingen republikan; jag vet, att om ett republikanskt parti segrar der jag finnes, så står mitt hufvud på spel framför mången aönans — och likväl — tårarne stodo mig i ögonen, då jag beträdde den mark, som de fargat med sitt blod, I första utbrottet af en svallande känsla, syntes det mig bättre, om jag och alla mina bröder i moderantismen dött i stället för dessa republikaner. — Nationalgardisterne jubla högeligen öfver sin seger. I sitt triumfaliska rus hade de i går så när jagat en ganska ohälsosam kula igenom kroppen på mig, som är deras bästa väns; de skö20 nemligen ganska hjeltemodigt på hvar och en, som nalkades deras posteringar. Det var in regnig, ruskig och stjernlös qväll. Nästan jutet ljus på galorne, emedan alla bodar snart. sagdt hela dagen voro tillslutne. I dag är åter allt i den lifligaste, brokigäste rörelse, och man kunde vara färdig-alt tro, det ingenting förefallit. På sjelfva S:t Martin-ga:ar äro åter alla bodar öppna, och trafiken ganska liflig. I trots af den högst besvärliga äggen — tu Patlängningan är VP VER och