oo RO OS og ER ENS ERE
folkrikaste galor, gatan St. Martin, som bör-
jar vid stadsporten af samma namn och sträc-
ker sig i rak linie till WNötre-Dame-bryggan.
Vid gatans båda ändar hörde jag patrioter-
nes eller såsom de i dag kallas rebellernas
antal på denna punkt uppgifvas till omkring
10003 ju närmare jag likväl kom midten af
gatan, ju hastigare hopsmälte denna siffra, och
slutligen förklarade någon bland St. Martins-
galans milieu folk, att deras antal ej gått öf-
ver femtio. Hvad är väl sanning! utropade
jag med Pontius Pilatus.
Att beräkna den styrka af Linietroppar som
dessa dagar varit i rörelse är vida lättare. Sjelf-
va Journal des Debats uppger att 40,000 man
i går stodo slagfärdiga i Paris. Lägger man
nu härtill 20,000 man Nationalgarde, så slogos
60,000 man mot en handfull ursinniga repu-
blikaner. Dessa vildhjernors öfvermenskliga
tapperhet omtalas allmänt; de hafva enligt
deras fienders erkännande gjort underverk. De
ropade beständigt: lefve republiken, och de
funno intet gensvar i folkets bröst. Hade de
i det stället, ropat: lefve Napoleon, så skulle,
efter hvad man i dag i alla folkgrupper af alla
meningar hör sägas, linien svårligen hafva
gålt in på att skjuta på dem, och större
delen af arbetande klassen skulle hafva
kommit dem till hjelp. Men de försmådde
lögnen. Dessa män voro frihetens ärligaste,
men ingalunda dess förnuftigaste kämpar. Och
likväl är man enfaldig nog att beskylla dem
för hemligt förstånd med Carlisterne! Att des-
se nyttjat dem, är både möjligt och treligt,
men säkert är då åtminstone, att detta
skett under låtsad republikanism. GCarlismens
medbrottslingar voro de sannerligen ej, desse
män; ty den som så hjeltemodigt dör för sitt
bjertas heliga förvillelse, för den sköna dröm-
bilden af en idealisk framtid, den förbinder sig
icke med dylikt folk, sölar sig icke i den us-
la och fega drögg, som det förflutna efterlem-
nat oss, under benämningen Carlister. Jag är,
vid Gud, ingen republikan; jag vet, att om
ett republikanskt parti segrar der jag finnes,
så står mitt hufvud på spel framför mången
aönans — och likväl — tårarne stodo mig i
ögonen, då jag beträdde den mark, som de
fargat med sitt blod, I första utbrottet af en
svallande känsla, syntes det mig bättre, om
jag och alla mina bröder i moderantismen dött
i stället för dessa republikaner. — National-
gardisterne jubla högeligen öfver sin seger.
I sitt triumfaliska rus hade de i går så när
jagat en ganska ohälsosam kula igenom krop-
pen på mig, som är deras bästa väns; de skö-
20 nemligen ganska hjeltemodigt på hvar och
en, som nalkades deras posteringar. Det var
in regnig, ruskig och stjernlös qväll. Nästan
jutet ljus på galorne, emedan alla bodar snart.
sagdt hela dagen voro tillslutne. I dag är
åter allt i den lifligaste, brokigäste rörelse,
och man kunde vara färdig-alt tro, det in-
genting förefallit. På sjelfva S:t Martin-ga-
:ar äro åter alla bodar öppna, och trafiken
ganska liflig. I trots af den högst besvärliga
äggen — tu Patlängningan är VP VER och