ans kommit till Kongensbye? —3; en mav, om år 1807 apoströferade Lunds Domkyrka med samma grufliga bas, så att han måte bedja den gamla kyrkan icke darra; n man, som räckt tenoristen Bollin handen, ch yttrat, att sådane röster komma ej me2,; Or S V..— en sådan man, huru kunde ri väl ett ögonblick förbise, att något hvad om. rörde honom på det aflägsnaste, kunde nnatl än äga den högsta vigt för allmänheen? Vi nödgas derföre med egen sorg. och vedröfvelse erkänna det fel vi begingo, då i.uteslöto en del af artiklarne. Sålunda keastas. vårt. samvete svårligen deraf, att vi t, Xx, utelemnade Hr B:s berättelse om föräljpingen-af en violin, till en person, hvilen. vw lärer vistås i hufrudstaden; huru an en annan. gång bjelpte en nära anförandt till: ?Remmarlöfsgården?; huru myeet han år 1809 betalte för sina middagar, len tragiska historien om -bans disertationer Lung; och mera sådant; Vi hade bordt iae, att älladessa händelser, otvifvelaktigt en sång bli ganska vigtiga för historieskrvifyaen, Meningen var dock aldeles icke att via någon sidvördnad hvarken mot Hr R:s vioin, eller hans middagar, eller hans diplonatiska .mästerstycke med Remmarlöfsgården. Borrt det! Vi skulle alltför litet följs ned. vår tid, om vi misskände värdet af Stenorg i Qvwistofta, hans basj hans Fiol; eller något som honom tillhörer. 0 cs Vi hafva nu öppet gjort vår syndabekänelse... Må derföre Herr Rosensköld — vi bevärja honom derom vid hans basröst — föråta oss dessa uteslutningar! Vi värdera allt ör mycket Qvistofta litteraturen, för att nåsonsin. vilja nedsätta dess värde, Vi hafva sjort allt för att utbreda den; vi skola: äfven: ramdeles göra det; och vi önska ingen:ing vögre, än att Herr Professorn, hvars ynnest n gång utgjorde vår stolthet, måtte något nildra sin basstämma då han härnäst gör o0is len äran att tilltala oss. Att han skall inända något mera till vårt Blad, våga vi väl napt hoppas. Men det tröstar oss dock att van icke skickar sina litterära håfvor till nåon annan än Upsala Correspondenten. Dene Correspondent, som gjorde Mäster Nadel) 3 stora tjenster, är äfven vår goda vän och ror. Vi unna ho:om allt godt. Han beöfver allt hvad han får. 4:o. s Att vi beskyllat Herr R. att hafva jordt saltomortal-språng. Äfven detta kunna yiicke förneka. Men då eskyllningev lände Herr R. mera till heder n skam, så borde den lätt förlåtas. Ju flera ärdigheter en menvniska besitter, desto respekablare är hon, och då Hr R:d sjelf med rät2 lagt så ofantlig vigt på sin basröst, så kune det väl tillåtas oss att äfven göra rättvisa t de förundransvärda sal .omortal-språng, som an i sina afhandlingar gör från det ena ämet till det andra. Det är icke större skam tt kunna hoppa än att kunna sjunga. Måna af Hr R:ds auktorliga skutt äro såd. .v , tt knappt någon annan än en Ekorre kan gö1 1 4 SE oo -hn l