ans kommit till Kongensbye? —3; en mav,
om år 1807 apoströferade Lunds Domkyr-
ka med samma grufliga bas, så att han må-
te bedja den gamla kyrkan icke darra;
n man, som räckt tenoristen Bollin handen,
ch yttrat, att sådane röster komma ej me-
2,; Or S V..— en sådan man, huru kunde
ri väl ett ögonblick förbise, att något hvad
om. rörde honom på det aflägsnaste, kunde
nnatl än äga den högsta vigt för allmänhe-
en? Vi nödgas derföre med egen sorg. och
vedröfvelse erkänna det fel vi begingo, då
i.uteslöto en del af artiklarne. Sålunda ke-
astas. vårt. samvete svårligen deraf, att vi t,
Xx, utelemnade Hr B:s berättelse om för-
äljpingen-af en violin, till en person, hvil-
en. vw lärer vistås i hufrudstaden; huru
an en annan. gång bjelpte en nära anför-
andt till: ?Remmarlöfsgården?; huru mye-
et han år 1809 betalte för sina middagar,
len tragiska historien om -bans disertationer
Lung; och mera sådant; Vi hade bordt ia-
e, att älla- dessa händelser, otvifvelaktigt en
sång bli ganska vigtiga för historieskrvifya-
en, Meningen var dock aldeles icke att vi-
a någon sidvördnad hvarken mot Hr R:s vio-
in, eller hans middagar, eller hans diplo-
natiska .mästerstycke med Remmarlöfsgår-
den. Borrt det! Vi skulle alltför litet följs
ned. vår tid, om vi misskände värdet af Sten-
org i Qvwistofta, hans basj hans Fiol; eller
något som honom tillhörer. 0 cs
Vi hafva nu öppet gjort vår syndabekän-
else... Må derföre Herr Rosensköld — vi be-
värja honom derom vid hans basröst — för-
åta oss dessa uteslutningar! Vi värdera allt
ör mycket Qvistofta litteraturen, för att nå-
sonsin. vilja nedsätta dess värde, Vi hafva
sjort allt för att utbreda den; vi skola: äfven:
ramdeles göra det; och vi önska ingen:ing
vögre, än att Herr Professorn, hvars ynnest
n gång utgjorde vår stolthet, måtte något
nildra sin basstämma då han härnäst gör o0is
len äran att tilltala oss. Att han skall in-
ända något mera till vårt Blad, våga vi väl
napt hoppas. Men det tröstar oss dock att
van icke skickar sina litterära håfvor till nå-
on annan än Upsala Correspondenten. Den-
e Correspondent, som gjorde Mäster Nadel)
3 stora tjenster, är äfven vår goda vän och
ror. Vi unna ho:om allt godt. Han be-
öfver allt hvad han får.
4:o. s Att vi beskyllat Herr R. att hafva
jordt saltomortal-språng.
Äfven detta kunna yiicke förneka. Men då
eskyllningev lände Herr R. mera till heder
n skam, så borde den lätt förlåtas. Ju flera
ärdigheter en menvniska besitter, desto respek-
ablare är hon, och då Hr R:d sjelf med rät-
2 lagt så ofantlig vigt på sin basröst, så kun-
e det väl tillåtas oss att äfven göra rättvisa
t de förundransvärda sal .omortal-språng, som
an i sina afhandlingar gör från det ena äm-
et till det andra. Det är icke större skam
tt kunna hoppa än att kunna sjunga. Mån-
a af Hr R:ds auktorliga skutt äro såd. .v ,
tt knappt någon annan än en Ekorre kan gö-
1 1 4
SE oo --
hn
l