Aftonbladet; förfartadt i sistlidre Maj månad, äf vår fordne vördade gyvnare, Hr Professorn David Munk af: Rosensköld i-Qvistofta. Dehife vamnköännige författåre har i samma artikel så tilltygat den stackars utgifvaren af Aftonbladet , att han troligen aldrig mera kommer sig. . : Vi beklaga att utrymmet icke medgifver oss att aftrycka den i sin belhet, för att viåa hura en man, som, enligt sitt eget tillkännagifvande, om han hade sutit på Riddarhuset 1809, skolat med sin vältalighet uppväcka det Svenska lejonet, så att Nordens berg skulle gifvit genljud deraf? — huru en sådan man talar, när han låter vreden utgå utaf svh mun, och ond örd från sina läppar. Hvad: är då, i korthet. sagdt, . frågar Läsaren, iimehållet af denna förskräckliga artikel? Jo! Författaren har gått på värre än Paulus de Corinthier: — — han anklagar oss för ingenting mindre, än — — -1:0. Att vi bedt honom aldrig nedlägga pennan. : Detta förhastande kunna vi ej annat än erkänna. Vi tro dock att felet, som begicks i välmening, ej var stort, enär alla som läst de Bekanta Qvistofta-Artiklarne troligen instämma i samma önskan. Vi hysa sjelfve den fasta öfvertygelse, att Hr Rosensköld, så länge han fortsärter sin verksamhet på skribentbanan , skall altid skänka publiken ett stort nöje och gifva dess lungor en helsotam motion. Vi önska. derföre ännu af hjettat — att kan äldrig måtte nedlägga pennan! 20. Att vi haggit svansen af hans stora artikel om Spektaklerne, som nyligen stod införd i Helsingborgsbladet — eller med andra ord , att vi ej infört denna artikel från börjah till slut. Vi medgifva äfven detta. Men orsaken till ötegslutningarne i denna Spektakelartikel,. var ingen annan än den, att vi tyckte de citerade stroferne vara nog spektakel för den gånen... De mest lysande dragen framhöllo vi sorgfälligt. Vi förtego icke Författarens berättelser huru. han aldrig kännt några Aktriser — mer än en, nemligen samma år då han gjorde uppseende med sina predikningar Et Carlskrona ; huru han — uti en farce i en akt — sökte omvända Hr Lewin, men misslyckades: i denna andliga eröfringz huru han skrifvit flera Komedier som tyvärr ännu ligga på kistbottnen o. s. v. Det vigtigaste som vi uteslöto var hans impromtu om perukstocken.? — Men hvem kunde ana att deåna likgiltighet mot en perukstock skulle änses: som en bristande grannlagenhet mot Auctorn sjelf? — 3:o. Alt vi uteslutit någre strofer i hans till. oss insända artiklar. Detta måste vi äfven bekänna, Men uteslutningarne rubbade aldeles icke sammanbanget. Hela verlden vet, att ibland de många sällsynta egenskaper, som utmärka Hr R:s ellmänt värderade uppsatser, är äfven den, att inan kan deri utesluta hvad man vill, ut.n att meningen lider. Hr Rosensköld