Aftonbladet; förfartadt i sistlidre Maj månad,
äf vår fordne vördade gyvnare, Hr Professorn
David Munk af: Rosensköld i-Qvistofta.
Dehife vamnköännige författåre har i samma
artikel så tilltygat den stackars utgifvaren af
Aftonbladet , att han troligen aldrig mera kom-
mer sig. . :
Vi beklaga att utrymmet icke medgifver
oss att aftrycka den i sin belhet, för att vi-
åa hura en man, som, enligt sitt eget till-
kännagifvande, om han hade sutit på Rid-
darhuset 1809, skolat med sin vältalighet upp-
väcka det Svenska lejonet, så att Nordens
berg skulle gifvit genljud deraf? — huru en
sådan man talar, när han låter vreden utgå
utaf svh mun, och ond örd från sina läppar.
Hvad: är då, i korthet. sagdt, . frågar Läsa-
ren, iimehållet af denna förskräckliga artikel?
Jo! Författaren har gått på värre än Paulus
de Corinthier: — — han anklagar oss för
ingenting mindre, än — —
-1:0. Att vi bedt honom aldrig nedlägga
pennan. :
Detta förhastande kunna vi ej annat än er-
känna. Vi tro dock att felet, som begicks i
välmening, ej var stort, enär alla som läst de
Bekanta Qvistofta-Artiklarne troligen instäm-
ma i samma önskan. Vi hysa sjelfve den fa-
sta öfvertygelse, att Hr Rosensköld, så länge
han fortsärter sin verksamhet på skribentba-
nan , skall altid skänka publiken ett stort nö-
je och gifva dess lungor en helsotam motion.
Vi önska. derföre ännu af hjettat — att kan
äldrig måtte nedlägga pennan!
20. Att vi haggit svansen af hans stora
artikel om Spektaklerne, som nyligen stod in-
förd i Helsingborgsbladet — eller med andra
ord , att vi ej infört denna artikel från bör-
jah till slut.
Vi medgifva äfven detta. Men orsaken till
ötegslutningarne i denna Spektakelartikel,. var
ingen annan än den, att vi tyckte de citera-
de stroferne vara nog spektakel för den gån-
en... De mest lysande dragen framhöllo vi
sorgfälligt. Vi förtego icke Författarens be-
rättelser huru. han aldrig kännt några Aktri-
ser — mer än en, nemligen samma år då
han gjorde uppseende med sina predikningar
Et Carlskrona ; huru han — uti en farce i
en akt — sökte omvända Hr Lewin, men
misslyckades: i denna andliga eröfringz huru
han skrifvit flera Komedier som tyvärr ännu
ligga på kistbottnen o. s. v. Det vigtigaste
som vi uteslöto var hans impromtu om pe-
rukstocken.? — Men hvem kunde ana att
deåna likgiltighet mot en perukstock skulle
änses: som en bristande grannlagenhet mot
Auctorn sjelf? —
3:o. Alt vi uteslutit någre strofer i hans
till. oss insända artiklar.
Detta måste vi äfven bekänna, Men ute-
slutningarne rubbade aldeles icke samman-
banget. Hela verlden vet, att ibland de mån-
ga sällsynta egenskaper, som utmärka Hr R:s
ellmänt värderade uppsatser, är äfven den,
att inan kan deri utesluta hvad man vill,
ut.n att meningen lider. Hr Rosensköld