AlJt skönt, som på vandringen känna jag lär,
Upptecknadt uti henne blifver: -
Min stambok hon är ock; hvar Ädel, hvar vän
Inskrifver sitt dyrbara namn uti den
: Under färden.
Jag bär utaf ek-löf en krans kring min hatt;!
Den skall mig om Norden påminna;
Föröfrigt jag lastar mig ej med cn skatt —
Demanter ur källan ju rinna!
Må andra fritt gråfva, som slafvar i mull;
Mitt silfrer är månen och solen mitt gull
Under färden.
Jag drager så vidt öfver berg, öfver flod,
Genom skogar och dalar och städer;
Min fot är så snabb och. så lifligt mitt blod,
Hvrart lefvande väsen mig gläder,
Från sommarens fjäril bland rosornas doft;
Till örnen på klippan i blånande loft,
Under färden.
Och hvar jag än kommer jag strängarne slår,
Vid grafvar, på gåmla ruiner;
I riddare-borger, der brölloppet står,
Vid hafvet, der stormen han hvinerg;
På berget jag sjunger bland blixtarnes hot,
Och skyarne dansa så lätt vid min fot
Under färden,
Mig Konungar prisa, när harpan jag rör,
Den gyllne, i prunkande salar,
Och bydd-innevånaren, glad, henne hör
Omtona hans grönskande dalar:
Välkommen ! det ljuder från mund och till mond
Hyartbän jag än kommer att hyila en stund
Under färden.
Och ber mig cen Rik: Med etb grand af det gull,
Som glänser från strängen, försköna
Den grift-vård som reses en gång på min mull,
Ty rikligt man skall dig belöna:
Då ler jag och sägere Hvart syftar didt tal?
Låt DPyrgden den pryda! min sång är ej fal
Under färden,
Men glad utur Clömskans förintande famå
Den sanna Förtjensten jag rycker:
Af Minnet den adlas och sen på dess namn
Odödlighets-stämpeln jag trycker.
De Döde jag manar ur högarnas hvalf,
Och nidingen ofta för sångaren skalf
Under färden.
Och tärnor, som blomster, jag ser på min gång;
Dock ej för de Sköna jag brinner:
Jag endast dem prisar med toner och sång,
Men länklös ifrån dem försvinner:
Som susande vinden, så fri skall jag gå
Öfver blomstrande jord, öfver böljorna blå
Under färden,
E—zxx.
(Skånska Correspond.)
mr LM MMO MH MOJOJOJRRRRRR RR
AA TV BDT AA TT CP T?nt TD